Livet går så fort. Och så långsamt.

by Martina Haag

Mer än trettio år har gått, men jag kan än idag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin. Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppåt, men om man gjorde fel sak, eller hade på sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en sån där som ingen pratade med.

Den där tiden. Den där skolgården. Som var hela ens universum. Med alldeles egna regler och lagar. Ett helt kungarike, utan några vuxna överhuvudtaget.
Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.

Genres: Swedish Literature, Audiobook, Roman, Novels, Fiction, Contemporary

177 pages, Hardcover

First published November 9, 2017

About the author

Martina Haag, born Helen Martina Uusma on 9 June 1964 in Lidingö, is a Swedish actress and author.
Haag was awarded the title of Columnist of the Year in 2003.

Reviews

[Annika Kronberg · Rating 2 out of 5]

2,5. Höga förväntningar efter Det är något som inte stämmer, ingen succé blev det här. Även i denna blandar Martina Haag i kronologin, men det blir rörigt och inte särskilt intressant. Berättelserna från 80-talets högstadieår skapar igenkänning, men jag tror snarare att det är för att det är extremt allmängiltigt än för att författaren lyckades mitt i prick. Skilsmässan och alkoholromantiken är bekant, men intetsägande. Denna bok är väldigt lättläst, och kan säkert tilltala Martina Haags ”vanliga” läsare, men för mig gav den ingenting.

[Britt-Marie Kullin · Rating 4 out of 5]

Betyg: 4 av 5.

Det här är Martina Haags nionde bok. Hennes tidigare produktion är fyra romaner, plus fyra böcker med krönikor och samlade texter i. Jag har läst dom allihopa, och även tyckt mycket om dom allihopa. Tycker att Martina skriver på ett så härligt sätt. Här en länk till mitt blogginlägg om hennes senaste roman, Det är något som inte stämmer, hennes näst senaste bok, Heja, heja, och till hennes näst senaste roman, Glada hälsningar från Missångerträsk, där det också finns länkar till mina recensioner av hennes tidigare böcker.

Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman. Så här står det i förordet: ”Det här är en roman. Alla personer i boken är påhittade. Jag har visserligen gått i Källängens skola. Men det är inte mina klasskamrater. Inte mina lärare. Och inte min familj.” Fast boken är skriven så att den känns ändå nästan som en självbiografisk bok,

Boken utspelar sig under vårterminen i nionde klass. år 1980. Boken är underbart nostalgisk, och har enormt hög igenkänningsfaktor, i alla fall för mig, som är nästan jämngammal med författaren.

Härlig humor är det i boken. Men den är samtidigt väldigt tragisk och gripande. Tonårstiden är inte alltid den bästa tiden för alla precis.

Jag tyckte väldigt mycket om boken, som tyvärr var lite väl kort, endast 177 sidor, och lättläst. Och jag kan absolut varmt rekommendera den.

[Sandra Cronhamn · Rating 1 out of 5]

Hade höga förväntningar för jag gillar verkligen högstadienostalgi, men tyckte tyvärr att den var extremt platt. Man får känslan av att författaren har suttit med en lista på tidstypiska 80-talsmarkörer och klassiska högstadieförteelser som ska slängas in i historien för att skapa rätt känsla, men att detta har gått ut över själva berättelsen, som är helt ointressant. Jag känner ingenting för huvudpersonen Sonja, inte för någon annan heller. Jag tror mig förstå greppet med dagboksanteckningar (?) från 80-talet blandat med tillbakablickar från något slags nutid, men jag tycker ändå ofta att författaren slänger in saker i dagboksanteckningarna som borde höra hemma i tillbakablicken - saker ingen 15-åring skulle skriva. Det gör att hela texten inte känns särskilt trovärdig.

[Jenny (knasentjej) · Rating 1 out of 5]

Jag lyssnade nyligen på Martinas första krönikebok "Hemma hos Martina" och mycket av innehållet där återkommer i den här fiktiva boken. Jag skulle påstå att för mycket av krönikeboken tas upp här därav det låga betyget. Det kändes nästan hela tiden som om att jag redan hade läst den här boken.

[Annette Hjelm · Rating 3 out of 5]

Martina Haags nya bok gjorde mig så nyfiken att jag bara måste läsa den. Den handlar om den sista terminen i nian och hur huvudpersonen, Sonja, upplevde den. Själv har jag bara fragmentariska minnesbilder från högstadietiden. De åren kändes mest som en transportsträcka för att komma in på den linje (program) jag ville gå för att sedan kunna söka mitt drömjobb. Det jag minns tydligt är hur mycket bättre och roligare det blev på gymnasiet och på universitetet, med likasinnade som hade liknande mål och ambitioner. Högstadiet var en ganska tråkig period med en väldigt stor variation på mål och mognad hos eleverna. Vissa såg skolan som en lekplats, andra som en arbetsplats. Det är klart att det skapar en hel del kaos.

Martina Haags skildring av de sex sista månaderna på högstadiet går verkligen in under huden. Utifrån sextonåriga Sonjas syn på livet skriver Martina Haag om att vilja passa in i den coola gruppen, och om rädslan att hamna bland de pinsamma eller mobbade, eller ännu värre, bland de ignorerade. Hon skriver om de oskrivna regler som styrde livet, som att ha rätt märke på jackan och att ha jackan uppknäppt hur kallt det än var. Hon skriver om spritfester som går helt överstyr, om tafsande killar och våldtäktsförsök. Om att vara kär och att bli sviken, om vänner som sviker och att själv svika för att få tillhöra de coola.

Det är en enormt mörk skildring av en sextonårings liv. Jag känner faktiskt inte igen mig i någonting alls. Jo, möjligen i känslan av utanförskap. Men det var nog självvalt. Jag hade inget behov av att tillhöra någon grupp, och absolut inte av att tillhöra de så kallade coola, som jag ansåg var på väg åt ett annat håll än dit jag ville. Däremot kan jag föreställa mig att flera av mina vänner och andra närstående upplevde liknande saker som det Sonja upplever.

Störst behållning av Martina Haags bok tror jag att man får om man känner igen sig i skildringen av Sonjas liv. Om ens egna upplevelser förstärker känslorna som väcks när man läser. Trots att boken är förhållandevis kort, jag läste den på ett par timmar, lyckas Martina Haag fånga både stämningar, känslor och andan som präglade högstadiet, åtminstone för Sonja och för dem som kan känna igen sig i henne. Det är bra så.

[Princess Consuela Bananahammock · Rating 4 out of 5]

Verklighetstroget. Första halvan av boken var det hög igenkänningsfaktor i och boken hade hög potential att bli riktigt, riktigt bra. Fantastiskt intressant att så som Haag beskriver sista terminen på högstadiet likna gärna skulle kunna vara taget ur mitt eget liv, mer eller mindre. Även hur hon skildrar skilsmässan är verklighetstroget. Dock blev jag lite besviken på slutet (varför envisas författare med så abrupta slut?). Jag hade nog lite för höga förväntningar sen jag läste hennes förra bok. Men ändå läsvärd och lättläst.

[Jack · Rating 2 out of 5]

Nej.. det är ju som att det är anteckningar till vad som ska bli en roman. Staplade händelser och betraktelser som inte mynnar ut i nånting. Men visst fångar den lite in känslan av att vara 15 ibland.

[Beatrice · Rating 2 out of 5]

Supig och trasslig tonårshistoria med bråkiga föräldrar i kulisserna. Har läst så himla många YA-böcker på samma tema som varit mycket bättre skrivna,

[Hugo · Rating 2 out of 5]

Som att läsa en tonårings dagbok, förvisso en hel del igenkänning med tanke på egna uppväxten på gärdet och det var väl lite kul men ingen bok jag skulle läsa om eller rekommendera.

[Alva L · Rating 2 out of 5]

⭐️⭐️.5

Jag vet knappt vad jag precis har läst men den var ändå okej. Det var lite kul att läsa om tiden på 80-talet typ men det var ju ingen följande story riktigt.

[Liselotte Howard · Rating 1 out of 5]

Samma dag som jag började läsa den här boken hade jag och min 8-åring ett långt samtal om gruppdynamiken i en klass. Hennes "Men varför är de med hen fast hen är dum/gör dumma saker?" var något av ett uppvaknande; jag insåg att mitt barn är mer likt mig än vad jag trott. Hon ogillar att vara utanför, men väljer ensamheten framför att vara med de "tuffa" - de där som varje klass har. Precis som jag genom hela min skoltid.
Och typ tvärtemot Sonja i Martina Haags högstadiestudie. Så boken jobbar i uppförsbacke från start; jag känner inte igen mig - varken i att bjuda till jättefester för att bli poppis och att röka på för att andra gör det, eller i (de i periferin beskrivna) töntarna som istället är jättekonstiga och jätteensamma.
Dessutom har jag läst väldigt mycket YA i år, och känner hela tiden att Haag ligger snäppet under många av dem - de blir lite simplare hela tiden och karaktären känns... dummare? - trots att den här boken nog vänder sig till vuxna. Sen tar det sig i och för sig lite under läsningen - språket är eget och fungerar, speciellt när den vuxna rösten då och då kommer in (varför vävde hon inte in detta mer??). Samtidigt blir allt så tragiskt och mörkt, i en bok som utger sig för att vara någon slags allmängiltig beskrivning av högstadiet. Var är karaktärerna med okej föräldrar, okej betyg och som inte hamnar i missbruk eller andra destruktiva beteenden...? Eller de som faktiskt inte alls tyckte det viktigaste av allt var att passa in - och hade det okej ändå..?
Jag hade velat ha mer nyanser, och rikare tankeverksamhet hos huvudpersonen (jämför med Jägerfeld - hennes flera år yngre karaktärer känns mognare än denna - men också trovärdiga!). Men jag tycker titeln är jättefin! ☺️

[Amanda · Rating 1 out of 5]

Jag har alltid gillat Martina Haags böcker, och efter ”Det är något som inte stämmer” hade jag ännu högre förhoppningar än innan. Men den här gången är det verkligen något som inte stämmer, det är med nöd och näppe jag tar mig igenom boken. Hattigt skriven, ingen vidare röd tråd och det eskalerar snabbare än en dramatråd i en tjejgrupp på Facebook.

Personligen förstår jag inte hur boken ens kan ha blivit utgiven, den känns ofärdig och slafsigt skriven. Man får hoppas att detta bara är en tillfällig svacka för författarinnan, för det här var inte bra.

[Monica · Rating 1 out of 5]

Köptes för halva reapriset (29:-) på Coop i brist på annat att läsa - och mer var den sannerligen inte värd. Martina Haag är nog den mest ojämna författare jag känner till som varvar finurligt och ångestladdat skilsmässodrama med detta: svordomskryddad ungdomsboksparodi pepprad med 80-talsreferenser som liksom bara finns där för att nagla fast historien i något som faktiskt kan sägas ha hänt på riktigt. Nä, inte alls min grej.

[Pixelina · Rating 2 out of 5]

Lite ångestframkallande och inte lika bra som hennes Det är något som inte stämmer
Jag var inte tillräckligt cool för alla fyllefester på högstadiet eller så är det mer en sån stockholmsgrej.
Martina är dock en bra uppläsare!

[Emelie Dell · Rating 3 out of 5]

Det var som att kastas tillbaka till högstadiet med alla oskrivna regler, tonårskärlekar eller tonårsångest som man kände då. Därav tyckte jag den skavde då man kände författarens tonårsångest. Lyssnade på ljudboken och det var kul att den var uppläst av Martina Haag då det blev äkta och effektfullt.

[Ida Hvalgren · Rating 2 out of 5]

Man ska inte jämföra böcker men efter Martinas senaste bok så var min förväntning på denna hög.
Tyckte inte den levde upp till det. Jag saknar tråden i boken och djupet. Den skrapar på ytan, inte mer.

[Ida Elisabeth · Rating 4 out of 5]

Den där jävla tiden. Spelar ingen roll vilken generation man är ifrån. Vi har liksom alla varit där. Älskar Martina Haag. Man liksom känner hennes självklara personlighet i hennes två sista böcker som är skrivna (på det bäst av sätt) opretentiöst och ärligt.

[Karsten Karpius · Rating 2 out of 5]

Dagboksanteckningar från vårterminen i nian 1980. Habilt berättande men inget som griper tag eller stannar kvar.

[Kajsa · Rating 2 out of 5]

Mins tankar om boken dyker snart upp på Kajsas bokblogg.

[Carolina Edvinsson · Rating 3 out of 5]

My review in swedish ---> Romeoandjuliet

[Emilia Zenkert · Rating 3 out of 5]

Lite kort men tycker att det är så lätt att slukas in i hennes böcker.

[Karin · Rating 2 out of 5]

Kombinationen banal och sorglig är så trist. Men det gick fort iaf. Klart på några timmar.
Lägg ingen tid på den här.

[Nova Lindberg · Rating 1 out of 5]

Fastnade aldrig och händelselös, jag kände att jag inte riktigt kunde komma nära huvudpersonen. Rätt bra miljöbeskrivningar och språk var det iallafall, men bland de sämre böckerna jag läst, upplevde den som platt och det fanns inte något djup i berättelsen. Det var titeln som fångade min uppmärksamhet, men detta var inte alls min typ av bok.

[Jeanne-Lise Phung · Rating 5 out of 5]

Loved this book. About teenage memory, broken family, heart and emotions... Very well written and deeply touching me.

[Anna Olsson · Rating 3 out of 5]

En backflash till tonåren med mycket igenkänning i skolmiljöer. Tyvärr kommer jag inte in i språket som blir kort och skapar oflyt i läsningen.

[Julie Mestdagh · Rating 2 out of 5]

Vorig jaar las ik met veel enthousiasme Haag's boek "Det är något som inte stämmer". Toen enkele weken geleden hier in Zweden haar nieuwe boek uitkwam, kocht ik het dan ook meteen. Met hoge verwachting beginnen lezen, helaas van een kale reis thuis gekomen. Haag verhaalt in deze nieuwe roman haar leven als tiener, in een Zweedse school, het belang van de vriendengroep en een moeilijke thuissituatie met ouders die besluiten uiteen te gaan. De bedoeling van het boek klinkt veelbelovend: een beeld geven van die gebeurtenissen die een mens vormen; de uitwerking ervan is jammer genoeg een pak minder en maakt het boek tot niet meer dan een dertien-in-een-dozijn vlot geschreven YA verhaal over tieners, feesten, drugs en ruzie. Zoiets. Het vorige boek een topper, dit een flop....

[Sandrine · Rating 3 out of 5]

Entertaining book with a lot of recognizable things from my teenage period even though I am a little more than 20 years younger. Probably not as recognizable if you haven't been in the swedish school system, but a few general experiences are probably relevant to us all. An easy read, but it didn't quite measure up to "det är något som inte stämmer" for me. The cover is similar and the theme as well, but it didn't pack the same punch. Still a very enjoyable read.

[Siolnna · Rating 2 out of 5]

Tycker mer om Haag som kåsör än som romanförfattare. Denna bok är inne och nosar på ämnen som skulle kunna vara både angelägna och enkla att känna igen sig i, men det tjafsas bort av ett medvetet ungdomligt språk och för utstuderad slang. Boken hade mått bra av en redaktör som styrt och redigerat mer, nu känns det som om författarens ”roliga” sida eldats på och de kvaliteer som brukar kunna återfinnas i pricksäkra beskrivningar etc helt tappats bort.

[Artem Sokolov · Rating 1 out of 5]

En lättläst ungdomsbok. Dock känns den alldeles för overklig. Karaktärerna är platta, ungefär som i en skräckfilm. Det förekommer också en del anakronism men det går överhuvudtaget att ifrågasätta varför berättelsen utspelar sig 1980 (då den inte är baserad på verkliga händelser) då den lika gärna hade kunnat vara skriven för nutida ungdomar.

Jag rekommenderar inte denna bok, inte ens som ungdomsbok då man istället kan läsa något av John Green.

[Ulrica Kulturladyn · Rating 3 out of 5]

Har läst alla Martinas böcker och krönikor och tycker verkligen om hennes sätt att skriva. Humorn och glimten finns alltid där även när det är som mörkast.

I boken beskriver Martina hur det var att gå sista terminen i nian. Det är hög igenkänningsfaktor i allt från maten de äter till beskrivningen av hierakin på skolgården. ”Den där tiden. Den där skolgården. Ett helt eget universum.”