Lagom finns bara i Sverige: och andra myter om språk

by Mikael Parkvall

Språkets nära koppling till vardagslivet gör att de flesta har åsikter om det, men hur är det egentligen - vad är fakta och vad är myt? Är en kärring någon man håller kär? Finns order lagom bara i svenskan? Har eskimåerna så många fler ord för snö än vad vi har? Hotas det svenska språket av invandringen? Har engelskan fler ord än svenskan?

Detta och mycket mer klarar Mikael Parkvall ut i Lagom finns bara i Sverige. Trots sin akademiska utgångspunkt tar sig Parkvall an ämnet på ett lättsamt och humoristiskt sätt. En mycket välskriven och läsvärd bok!

Genres: Nonfiction, Language, Swedish Literature

173 pages, Hardcover

First published January 1, 2009

Reviews

[Christina · Rating 3 out of 5]

En udmærket bog, men jeg havde hellere set, at forfatteren kun behandlede halvt så mange sprogmyter, men til gengæld til mere i dybden med dem.

[Nicole · Rating 3 out of 5]

This book reads like a series of newspaper columns or blog posts -- and would have been better as either of those. Not very deep, more of a "look at the quotes that annoy me in various newspapers". I would be afraid to talk around Parkvall!

[Bjorn · Rating 3 out of 5]

"Wij kunne nw hwarken seya Ney eller Ja, med mindre sådana eedher skole whara der med."
- Olaus Petri, 1539

Känns mer som en smått kverulerande, om än ofta väldigt rolig, kåserisamling om sådant som "alla vet" om språk, som inte hade tagit skada av att tackla färre myter lite mer ingående. Men bra att sätta i handen på folk som hävdar att det var bättre förr.

[Jenny]

Den känns som en B-uppsats. Det är inte vad jag känner för att lägga tid på.

Hade förväntat mig något annat.

Gav upp på sid. 20 (= 12 %).

[Julie Mestdagh · Rating 3 out of 5]

Vraag je je ook weleens af hoeveel talen er nu eigenlijk zijn ter wereld en welke taal de oudste is? Wanneer is een taal een "kleine" of een "grote" taal, een "rijke" of een "arme" taal ? En kan iedereen inderdaad Engels, of moeten we de rol van Esperanto herbekijken? Wat is het nut van etymologie? Waarom spreken ze in Duitsland Duits, in Zweden Zweeds, in Frankrijk Frans maar in België niet Belgisch? Zijn er talen die nooit veranderen? Kan een taal gewoon verdwijnen door veranderingen n.a.v. immigratiestromen? En wanneer is iets taalkundig correct? Moet een woord in een woordenboek staan om correct te zijn en wat zijn de consequenties van dergelijke redenering? Worden onze gedachten bepaald door de taal die we gebruiken? En heeft men inderdaad enkel in Zweden een woord als "lagom"?

Deze, en nog een aantal andere vragen worden onder de loupe genomen in het boek "Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk" van Mikael Parkvall. Een boeiend, intrigerend boek dat eerder leest als een verzameling van opiniestukjes dan een echt boek over taal met een bepaald opgebouwde structuur. Het voordeel hiervan is dat veel topics aan bod komen en het boek vlot leest, dat je met gemak een topic dat je minder aanspreekt kan overslaan; het nadeel is dat de veelheid aan topics een bepaalde diepgang in de weg staat. Parkvall onderbouwt zijn stelling met een hele reeks voorbeelden uit kranten en tijdschriften, waardoor zijn betoog aan kracht wint: de vragen zijn relevant, uit het leven gegrepen.

Parkvall heeft zonder twijfel een kritische blik en een wel gefundeerde mening over de onderwerpen die hij aankaart, en biedt interessante lectuur aan. Maar als je écht het antwoord op de vragen wil weten, mist het boek de nodige diepgang. Het boek geeft zeker stof tot nadenken, biedt verschillende perspectieven en dit alles op een vlotte en humoristische manier, waardoor een non-fictie boek bijna leest als een roman. Doch echte taalfreaks zullen hier een beetje op hun honger blijven zitten. Een ideale introductie dus tot taal voor wie interesse heeft, maar voor zij die dagelijks met taal bezig zijn schuilt waarschijnlijk frustratie om de hoek. Echte antwoorden krijg je niet. Stof tot nadenken wel.

Ik heb het boek met veel plezier gelezen en heb toch een aantal zaken bijgeleerd, maar ergerde mij wel aan de manier waarop Parkvall een aantal mensen aanviel in het boek. Je mag het oneens zijn over zaken, maar het is niet nodig dat op een schertsende manier te vertellen waardoor de andere partij belachelijk wordt gemaakt. IMHO.

[Sara · Rating 4 out of 5]

Läsvärd om man är intresserad av språk. Även om jag själv studerar språk och hade koll på många av myterna så lärde jag mig något nytt - vissa av myterna hade jag tidigare inte riktigt ifrågasatt. Boken är skriven i en personlig och vardaglig stil, och det är lätt att följa med i Parkvalls resonemang. Boken är klart populärvetenskaplig, och riktar sig mer mot lekpersoner än akademiker. Svårt att sätta ett stjärnbetyg på den - balanserar mellan 3 och 4 stjärnor. Jag skulle egentligen vilja sätta 3,5.

[Eva · Rating 2 out of 5]

Några intressanta upplysningar för gemene man, men för mig som språkvetare känns det mest som gammal skåpmat. Och lite för gnällig besser-wisser-ton.
Intressantast är kunskapen att kärring är diminutiv av Karl.
Och Essingeöarna diminutiv av Åsön (Södermalm)

[Kathrin · Rating 4 out of 5]

Uppenbarligen tycker Parkvall inte särskilt mycket om Dagens Nyheter...

[Johanna · Rating 1 out of 5]

Jag håller med om mycket i sak (vad gäller det språkvetenskapliga) då Parkvall verkar stå för en deskriptiv lingvistik och de flesta myter han tar upp grundas i preskriptiva idéer kring språk och språkbruk. Däremot står jag inte ut med besserwissertonen, vilket jag i och för sig varnades om i början av boken, men ingen hade kunnat förbereda mig på hur det påverkade hela läsupplevelsen.

Parkvall påstår att man borde fråga riktiga lingvister om sakfrågor vad gäller språk och inte hobby-språkvetare såsom Ebba Witt-Brattström eller Fredrik Lindström, men ärligt talat, om lingvister som ska upplysa folket om riktigheten kring floskler om språk uttrycker sig som honom förstår jag att man hellre vänder sig till kändisar som typ tycker att det är kul med språk. Sen verkar författaren vara besatt av att visa att han inte är politiskt korrekt och att det minsann är ett förtryck mot hans individuella bruk av sitt modersmål att inte kunna använda n-ordet för att beskriva en svart person. Jag behövde ärligt talat läsa det stycket flera gånger för att se om jag missade någon dåligt uttryckt ironiskt ton, vilket faktiskt inte verkar vara fallet.

Lyssna på Språket istället, där folk kan uttrycka sig trevligt och lyckas delta i öppna och förstående diskussioner. Det vill säga motsatsen till detta.

[Helen Hed · Rating 4 out of 5]

Rolig och ganska informativ samt lättillgängligt om språk. Ger inte svar på alla frågor, lämnar vissa frågor obesvarade.
Risken finns att en läsare vill veta mer… 🙂
Jag kom på mig själv med att undra om dessa texter publicerats tidigare - kanske som kåserier?
Det hade varit trevligt om han bifogat en kort lista över litteratur och andra källor för den som vill fördjupa sig inom ämnet.

[Lisbeth Sundman · Rating 5 out of 5]

Håller med Falukuriren: en härlig uppvisning i besserwisseri!

[Clara · Rating 4 out of 5]

Roligt och lärorikt.

[Gunilla · Rating 4 out of 5]

Ibland lite pladdrig, men samtidigt väldigt intressant!

[Karl · Rating 3 out of 5]

Skojig, klartänkt bok.