Jag tycker mycket om böcker som gör nedslag i vardagen, de böcker som inte kretsar kring en speciell händelse. Med fokus på kvinnorna följer läsaren i denna bok några familjer i deras vardag i Sorgenfri i Malmö, under 1930-talet.
Kvinnorna sköter jobb, sitt hushåll, barnen, ordnar kalas, hjälper och stöttar varandra. Männen arbetar, bygger upp en fackföreningsrörelse och tar sig lite väl stora friheter ibland. Barnen kämpar i skolan och förstår inte att de kan ges bättre möjligheter i skolan trots att de är gamla nog att arbeta. Det känns äkta. Även om min egen farmor är något yngre än kvinnorna i boken och bodde lite bortom Sorgenfri, i en "riktig" lägenhet, inte i Sorgenfris baracker, kunde jag ändå se henne bland dessa kvinnor, i detta sammanhang.
I boken händer allt och inget. Familjerna lever sina vardagliga liv, med allt från födelse till död; från arbete till stölder; från sjukdom till livsglädje. Vi bara följer med och lär oss om livet i 1930-talets Malmö för de fattiga.