Julia är på väg till familjens lantställe. Vännerna Karin och Astrid, däremot, sitter inte i en stuga. De dricker smoothies på Mallorca. Är de ens hennes vänner längre? Nu när Julia råkade bli ihop med Isak som Karin hade span på först. Sommaren i stugan gör inte livet mer okomplicerat eftersom Rasmus dyker upp. Rasmus som tecknar och läser samma böcker som Julia. Kort sagt, en helt annan typ än Isak. Mötet mellan Julia och Rasmus blir början på en sommar där de båda tvingas fatta livsavgörande beslut om vem de vill vara och vad de vill bli.
Romcomroman i semiurban skärgårdsmiljö. Det är alltid en fröjd att träda in i Johannas bokvärldar med tedrickande, tygpåsebärande - och i det här fallet teckningstalangfulla - karaktärer. Och de har ofta trevliga föräldrar och intressanta lärare, tänk Speak, The DUFF, The Perks of... eller The Edge of Seventeen.
Alltså SÅ gullig fyyfaaan?? Men precis vad jag behövde just nu verkar det som. Ääälskade. Så sött allting! Men också himla jobbigt!! DOCK kan jag tycka att typ Karin inte kändes helt hundra, kan en allra bästa vän verkligen bli så .. jamen, kall? Ego? Men annars så hiiiimla mysig sommarbok. Sen kan jag väll tycka att det varit kul om de varit lite äldre även om de typ egentligen hade kunnat vara allt mellan15 och 19 om det inte hade sagts ut. Men jag fick liksom en block i hjärnan typ av att hela tiden tänka på i vilken ålder de är och hurdana de jag känner som är i den åldern är hahah. Fast jag ju alldeles nyss va precis lika ung. Det finns ju hundra likadana berättelser och ändå fastnade jag nog lite speciellt för Julia och Rasmus, men också: so what om det finns likadana? Johanna skriver så himla spot on och roligt och bra och realistiskt att det känns nytt ändå. Och en klassiker är ju en klassiker görs det bra gör det ingenting att det finns andra versioner. Det ändrar inte på hur bra det är.
Awwwww!! I want more Julia and Rasmuuuus! Also Karin is a really bad friend and i dont like their «friendship» at all. But gosh! And also the references to I’ll give you the suun! Total hearteyes! I enjoyed this a looooot
Karta för förälskade och andra vilsnaär en bok jag önskar att jag hade läst under sommaren, för den ger en så underbar och delvis nytänkande bild av sommarlovet och dess innebörd. Det är en delvis för ordinär bok, och det gör den förutsägbar och trist att läsa, men samtidigt öppnar Lindbäck upp till nya tankar och idéer hos sina läsare, och det gör att det ändå är en bok jag kommer minnas. Julia och Rasmus är inga stereotypa ungdomar, och det gör boken unik och läsvärd. Helst under lata sommardagar, men januariväder går också bra!
Förutsägbar och inte ett dugg originell. Förstår faktiskt inte ens varför det blev en bok av det här, då det redan finns ett helt hav av exakt likadana böcker!
2,5⭐️ Jeg hadde denne i bokhylle hos mamma, og trengte noe å lese. Tror jeg tok den fra en telefonkiosk en dag og rakk aldri å lese den. Ungdomsromaner er søte daaa. Koselig read på en rolig søndag<3
Så mycket bra i denna pirriga bok. Jag älskar alla karaktärer och miljöer! Rasmus är min favorit! En berättelse som berättats många gånger men som ändå kan vara så intressant tack vare hur den är skriven. Det enda jag saknade var att få veta om det var Johanna Lindbäck som stängde in sig i ensamhet i skrivarstugan.
Alltid behagligt att läsa Johanna Lindbäcks böcker. Motståndslös text och personer som jag tar till mitt hjärta (och en berättelse som får mig att undra varför det finns så förtvivlat lite biblioteksromantik i mitt liv).
En väldigt välskriven kärleksroman med två riktigt fina huvudkaraktärer. Jag gillar hur författaren låter oss följa karaktärerna växelvis, speciellt då jag älskar Rasmus och hans utveckling från att inte våga stå för sin konst till att visa mer och mer att han visst är konstnär. Hans reflektioner och utbyten med läraren Sonja är spot on och mycket av det de pratar om stämmer även in på aspirerande författare. Det är så lätt att tala om att jag sprang si och så många kilometer igår men inte att skryta om hur många skrivna sidor och absolut inte att ta det hela på allvar.
Rasmus, konstnärskapet och Sonja, även relationen med bästisen Nadir, är det jag verkligen tycker lyfter berättelsen, en berättelse själva kärlekshistorien är rätt förutsägbar.
Vad gäller vänskapsproblemen med Julias bästis Karin så är det i dessa korta scener som jag verkligen känner igen Lindbäcks författarskap och hennes förmåga att så på pricken hitta smärtpunkter i vänskapen när en går genom tonåren med alla dess förändringar, även om jag nog tycker att hon briljerar mer på det området i t.ex "Som om jag frågat".
Det jag beundrar mest är dock hur väl språket flyter på, hur Lindbäck så snyggt sätter känslor med ett par berättartekniska trick.
Medan något jag saknar är tjejers sexualitet. Killar i Lindbäcks böcker tänker sex ständigt och tillfredsställer sig själva, tjejerna tänker kyssar, smek och nafs i halsen, typ, och än så länge har jag inte hittat någon av hennes kvinnliga karaktärer som rör vid sig själva som de manliga gör. Synd.
Åå for en søt og varm og herlig bok! Denne var så utrolig koselig å lese, jeg fikk den gode varme forelskafølelsen i hele kroppen flere ganger! Likte språket, folkene, stemninga, og spesielt at det kommer godt frem at alt er ikke så enkelt. Vennskap, kjærlighet, det går litt skeis noen ganger og ikke helt som man trodde. Men det kan likevel ende fint!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Ok, jeg er ikke særlig glad i kjærlighetsromaner, men denne her er da helt usedvanlig kjedelig? Intetsigende dialog mellom de to elskende side opp og side ned. Julia er på kant med venninnen Karin fordi hun (Julia, altså) har blitt sammen med Isak, som Karin hadde signalisert interesse for. Dette er som alle vet, den 8. dødssynden. Julia er ikke egentlig forelsket i Isak, men et underliggende motiv for å bli sammen med ham er sjalusi fordi Karin i den senere tiden har tilbrakt mye tid med Astrid, en jente med samme økonomiske status som henne selv (det er Julia som er fattiglusa, selvsagt). På ferie med familien treffer Julia Rasmus. Søt musikk oppstår mens de prater og prater og prater. Slutten er litt søt (kanskje jeg bare synes det fordi jeg veldig lettet over at boka endelig var slutt), men resten var meget langtekkelig.