En dotter kommer till mentalsjukhuset Beckomberga för att besöka sin pappa, den livshungrige och dödslängtande Jimmie Darling. Beckomberga ska snart stänga för gott, men för en tid blir denna isolerade värld hennes andra hem och flera av de intagna hennes vänner.
Mor och dotter, Edith Ewing Bouvier Beale och Edith Bouvier Beale, lever i ett förfallet hus bland de rika i East Hampton, vid Atlantkusten norr om New York. Tvättbjörnar och katter rör sig i huset, havsfåglar flyger in och ut genom krossade fönster. Inga nya besökare kommer längre, bara människor och drömmar från förr. Det här är moderns och dotters rike, här är de fria och suveräna, stjärnor i sina egna liv. I en övergiven skyskrapa någonstans i Detroit befinner sig Carter och Vladimir. Vladimir vill att Carter ska hjälpa honom att dö. I en annan del av staden finns Vladimirs tvillingbror Jack, som Carter tidigare levt med. Tillsammans har de ett barn som hon inte längre träffar. Utanför förvandlas världen, blir långsamt till ruiner.
I tre pjäser som nyligen spelats på scener i Stockholm ger Sara Stridsberg röst åt fångna och suveräna, besegrade och odödliga.
Sara Stridsberg is a Swedish author and translator. Her first fiction novel, Happy Sally, was about Sally Bauer, the first Scandinavian to swim the English Channel.
In 2007, she was awarded the Nordic Council's Literature Prize for her novel Drömfakulteten (The Dream Faculty), which is her second novel and a fictitious story about Valerie Solanas, who wrote the SCUM manifesto, which Stridsberg has translated into Swedish.
Lockdown III-litt. Fick något akut behov av fantastisk litteratur, där i det själsliga och weltschmerziga mörkret. Sådan som endast kommer ur Sara Stridsbergs intensiva, idiosynkratiska, oergonomiska enhandspekfingerskrivande, eller hur var det i den där dokumentären. Ska kolla efter den här på Bokbörsen vid tillfälle.
Har för mig att det här till slut blev en telefonläst ebok via Storytel eller Nextory och då minns jag alltid så lite efteråt. Däremot minns jag att jag i anslutning till det här kollade på både dokumentären* och filmen (Jessica Lange, Drew Barrymore) om systrarna Bouvier Beale där i Long Island-huset Grey Gardens.
Läst Nelly Sachs... som alltså är Beckomberga i dramaversion. Ett koncentrat av romanen, men får ändå en lite annan känsla, det blir en annan splittring i dramat, allas olika berättelser utan kittet mellan som jag nog upplevde fanns i romanen. Men det funkar nog, jag antar att de fick jobba med växlingar mellan scener på ett särskilt sätt, jag föreställer mig det som att ljuset släcks från en del av scenen och tänds över en annan, när de växlar mellan, och att vissa karaktärer bara finns i bakgrunden medan scenen pågår, för att säga någon enstaka replik mitt i eller i slutet. Lite känns det som att alltför mycket försöker klämmas in på liten plats.
Läst Konsten att falla. Kände inte till Edie & Edie innan, fick googla lite. Känner igen drag här från en novell i Hunter i Husqvarna, samma inspirationskälla föreställer jag mig. Gillar konceptet men upplevde pjäsen en aning tjatig, att den stod och stampade lite. Svag drivkraft? Stämmer väl överens med deras liv, men saknade ändå något. Kanske fångas det då den väl sätts ut, i regin och framförandet.
American hotel läste jag för några år sedan som novell, så jag kände igen storyn. Tycker väldigt mycket om den undergångsstämning som finns här, och hur de försöker leva och älska och misslyckas, hur de kanske inte försöker tillräckligt för att de är så vilsna.
Boken avrundas med ett efterord av Ingela Olsson som både spelat och regisserat Stridsbergpjäser, vilket gav ytterligare en dimension till dramerna. Tex lyfter hon fram behovet av pjäser där kvinnor är egna subjekt och inte rättesnören, moraliska exempel, utan sammansatta människor. Det gör hon verkligen, Stridsberg, och utan att be om ursäkt eller förklara. Nu hoppas jag bara på att få se en riktig uppsättning av någon av hennes dramer också