Три обезьяны

by Stephan Mendel-Enk, Стефан Мендель-Энк, Елена Серебро (Translator)

Стефан Игаль Мендель-Энк (р. 1974), похоже, станет для шведских евреев тем, кем для американских стал Вуди Аллен. Дебютный роман “Три обезьяны” (2010) — непочтительная трагикомедия о трех поколениях маленькой еврейской общины большого Гётеборга. Старики, страшащиеся ассимиляции, сетуют на забвение обычаев предков, а молодежь, стремительно усваивающая шведский образ жизни, морально разлагается: позволяет себе спиртное, разводы и елку на Рождество.

Genres: Fiction, Swedish Literature

224 pages, Hardcover

First published January 1, 2010

Reviews

[John Hatley · Rating 4 out of 5]

This is the story of three generations of a Jewish family in Sweden. It is a story of refugees from Eastern Europe making a new start in a new country, and at the same time a story much like any other family’s with love and loss, joy and sadness spiced throughout with good humour.

[Mac'S Mentor · Rating 4 out of 5]

Three Monkeys is a humorous and sad portrayal of 3 generations of Jews in the Gothenburg Diaspora.

[Teolinda Stark · Rating 4 out of 5]

Lite söt, lite rolig och lite sorglig. Allt går att säga om denna bok där den judiske pojken Jacob växer upp med föräldrar och far-/morföräldrar i Sverige.
Detta är ingen djup generationsroman som tar sig in och hugger i mitt hjärta. Det är heller ingen roman som lär mig hur det är att vara jude, hur den äldre generationen upplevde det och flykten till Sverige. Nej, det är som vilken familj som helst där föräldrarna skiljer sig och mamman träffar en ny, svensk man som flyttar in. En man som är helt okej.
Jag gillar det och jag gillar sättet boken är skriven på. Den är som en varm kopp te och en kram från nån man tycker om.
Det behöver inte vara märkvärdigare än så.

Betyg: 4 traditioner av 5

[Andreas Lorentzon · Rating 4 out of 5]

Lite klurigt skriven måste jag säga. Men det gör mig sugen att läsa den igen och se vad jag missade första gången. Författaren får mig att skratta till vid de tillfällen man absolut inte tänker att man får skratta. Dråplig humor! Också hög igenkänning, trots eller pga att jag är frikyrklig.

[Novella Semplici · Rating 1 out of 5]

Abbandonato. Peccato, mi aveva attirato la copertina e anche la trama in sé non pareva male, era interessante scoprire cosa poteva risultare dal racconto di un rapporto tra un ragazzo e il nuovo compagno della madre. Solo che il romanzo pare non trattare affatto questo argomento. Sono un serie di capitoli, di cui alcuni ambientati nel passato, altri nel presente, senza alcun preciso riferimento temporale, per cui la lettura si fa subito faticosa. La descrizione cade sulle abitudini e le tradizioni di una famiglia ebrea, ma senza spiegazioni, così che capire diventa ancor più complesso, se una persona non ha almeno una infarinatura generale della religione ebraica (e io un po' la conosco). Ne esce fuori un quadro familiare grottesco ma affatto divertente, e l'unica soluzione, sfogliando un po' il libro verso il finale, pare che sarà la fuga. Non ho notato ironia graffiante, ma solo scenette di dubbio gusto, da cui l'ebraismo esce con un aspetto molto farisaico.

[Arvid Hansen · Rating 2 out of 5]

Man gör ett misstag i att tro att detta ska vara en roman med en handling från A till B. Snarare är det flera sammanflätade med omkastade händelser, som små tavlor ur tiden, och den rlda tråden samt sammanhanget är inte särskilt starkt. Man anar viss karaktärsutveckling, men på sina 139 sidor hinner romanen inte gå in på något vidare djup. Är man intresserad av levnadsskildringar i allmänhet och judiska sådana i synnerhet, finns det en hel del bättre att tillgå. Ändå är den underhållande, ett rätt så bra tidsfördriv.

[Arina Sydorkina · Rating 2 out of 5]

Я купилась на сравнение с Вуди Аленом в аннотации. Да, книга веселая и ироничная. Но структура её очень слабая, сюжет буквально рассыпается в руках. Совсем нет целостной линии повествования и даже при небольшом количестве героев, трудно держать в голове кто есть кто.
Книга понравится тем, кто ценит еврейский юмор, и не хочет от книги сюжета. Просто такие себе байки одна за другой, написанные впрочем вполне живенько, остроумно и образно.

[Nitsan Fire · Rating 4 out of 5]

This book reminded me of "The last chicken in America", a tale of Diaspora Jews who are never in their first choice of a home - the book's characters are generally loathing of their hometown of Gothenburg. The book skips from the narrator's childhood to his teenage years to adulthood, which makes it somewhat hard to follow, but I ocasionally laughed out loud at his anecdotes and description of his grandparents and community. An entertaining and thoughtful short read.

[Jesper Wiklund · Rating 2 out of 5]

Det är inte det att han skriver dåligt eller att temat är irrelevant, tvärt om. Precis som i "Med en uppenbar känsla för stil" så behandlas en slags mansnorm som får sägas vara giltig i en mängd subkulturer så väl som i majoritetssamhället. Men det blir mer som en gubbe något osammanhängande berättelser från barndomen. Det finns säkert en poäng med det upphackade berättandet men det tar fokus från helheten - man ser inte skogen för alla träd helt enkelt.

[Mia Larsdotter Kraft · Rating 2 out of 5]

Saknar en röd tråd. Det är bra skrivet, intressanta betraktelser och dråpliga scener. Men det lyfter inte, man får ingen känsla för berättelsen eller huvudpersonerna, förmodligen för den distans som finns mellan berättaren och berättelsen.

[Orma · Rating 1 out of 5]

Centosessantadue pagine a sperar di capire che storia fosse, o quanto meno ad aspettare che la storia iniziasse... non è iniziata.

[Alma Algani · Rating 2 out of 5]

Väldigt förvirrande om man inte hänger med och skippar små detaljer. Men den är väldigt realistisk om det judiska kulturlivet i Göteborg än idag.

[Eva Hoegberg · Rating 3 out of 5]

Killen kan tvivelsutan skriva, men han kan inte berätta. Vad som kunde blivit en intressant inblick i moderna judars leverne och tänkesätt har stannat vid distanserade, raljanta små historier, av typen som man drar på middagsbjudningar för att plocka hem lite skratt. Han driver med de sina, men aldrig med sig själv. Mot slutet på boken får man en tänkbar förklaring till hans kyliga distans och varför han kapslat in all sorg och smärta till en vass penna. Men boken blir ju inte bättre av det.

[Martha Rosemberg · Rating 3 out of 5]

A very strange book, but I don't know if the weirdness is not due to a bad translation