Det var en bra bok att läsa innan det var dags att släcka lampan men det klickade inte lika bra för mig den här gången. Bra längd på kapitlen, bilderna är fantastiska och det är ett jättehärligt intro till boken med presentation av kapitlen som kommer. Gedigen på så sätt.
Kapitel 1: En pappa skriker elaka saker och Bambang blir ledsen. Känner att han inte passar in.
Kapitel 2: Bambang blir sjuk
Kapitel 3: Kusinen kommer. Den lilla söta kusinen orsakar trassel o strul men låtsas att det alltid är Bambangs fel. Fjäskar för Mango och ställer sig in. Har faktiskt ingen bra sida som gör att man känner för den.
Kapitel 4: Pappan som fuskar får sin son att fuska i tävlingen.
Det är alltid upp till hur man personligen tycker och tänker. I kapitel 1 så skriker de "monster" till Bambang och han vill inte vara där. Det visar sig sedan att det är tur att Bambang är en toppensimmare till tapir och att familjen ber om ursäkt. Den lilla kusinen som senare kommer har inga försonande drag, eller något som skulle göra Bambang glad att han kom över. Det står i en mening att de blev bättre vänner när de visste att han skulle åka i slutet på kapitlet. Kapitlet med den fuskande föräldern, som pushar sin son att fuska för att vinna, så kunde inte barnet förstå att det var just fuskande som var i görningen. I texten beskrivs hur den vuxna vrider och vänder på sig och mitt barn kopplade inte det till att det var fusk utan då fick jag stoppa och förklara vad som texten försökte få fram.
Jag kom inte till mysiga känslan som jag hade i bok 1 i serien, samtidigt så behöver inte en bok vara mysig för att vara bra. Om jag minns tillbaka till bok 1 så var mer att omständigheterna gav historien. Den fina randiga tapiren var i vägen på övergångsstället, eller råkade hoppa bomben och stänka vatten på allt och alla. Kapitlet med kusinen som hela tiden bara var elak mot Bambang slutade fint med att de valde varandra men kändes lite sorgligt ändå. 1:a boken hade ett magiskt sista kapitel med tapirens sång och i detta sista kapitel så behövde den mest spännande biten som ändrade allt förklaras.
Hmm... Det är en bra bok, men jag blev inte lika förtjust i den som jag nog annars hade blivit om jag inte jämfört den med 1:an i serien som jag ser som en helt fantastisk bok. Men har man en jobbig släkting som man faktiskt inte vill umgås med längre så kan det här var en bok att läsa. I ett litet mjukare barnperspektiv presenteras att det kan vara så att den egna släkten kan vara värst och att du kan välja din egen familj. Jag hängde nog inte med i filbytet helt enkelt, från äventyr vi upplever i en bok till livets hårda sanningar i den andra. Tycker boken är toppen, men är ändå inte helt nöjd. Det var en bra bok men jag kom inte till den magiska känslan.
Edit: Kapitel 3 är tydligen en stor hit. Det har nu blivit efterfrågat som godnatt-läsning. Vara sjuk och bli ompysslad är en bra sak när det varit en tuff dag för en liten kille.