Katarina Taikon was a Swedish writer most famous for her autobiographical series Katitzi (little Katarina in Romani). The series Katitzi deals with the conditions of the Swedish Romany during the 1940s.
Taikon did not attend school as a child and did therefore not learn to read and write properly until she was an adult. Taikon became an advocate for Romany rights and worked to lessen prejudices against the group. Taikon acted in a small number of films, most often playing the part of a romani.
Taikon died in 1995 after recieving an accidental head injury.
"Halvnakna och barfota springa de lätt och ledigt miltals genom snö och kyla, men de hålla också ut i den mest brännandd hetta, utan att det syns bekomma dem något."
Citatet kommer ifrån Ivar Lo Johanssons bok "Zigenare" (1955 års upplaga) och hur sjukt det än kan låta ansågs denne man vara en romexpert. Han förespråkade visserligen för romer, men han tyckte att deras särart och nomadliv skulle bevaras ostört och vara en färgklick i gråa medelsvenssons vardag. Skitsamma att det samhälle där romers nomadiserande yrken behövts inte längre fanns.
Den här boken är närmare 60 år gammal. Katarina Taikon skrev den 1963 för att ge "Zigenarproblemet" en röst från de utstöttas och drabbades sida. Inget romantiserande trams om romernas vandringslust (som var påtvingat av lagar och rasism) eller robusthet (något som samtida läkare konstaterat var falskt). Hon går igenom delar av sin barndom, familjens och andra romers upplevelser, sega eller tomma löften från samhället samt enskilda individer som sett bortom fördomar och stöttat kampen för rättvisa.
Boken ger en bra och snabb inblick i hur romer har levt, det motstånd de upplevt och hur de anpassat sig för att överleva i ett samhälle som föraktat dem i 400 år. Det är en bra första bok att läsa om romer och deras situation för även om den inte är purfärsk väcker den nyfikenheten om historien innan 1963 och fram till idag. Saker har förändrats, men inte riktigt tillräckligt mycket eller fort.
Började läsa boken innan sommaren, men fick för mycket att göra så den hamnade på hyllan. Plockade fram och läste klart den nu i samband med att dokumentären Taikon släpptes på bio.
Jag kan tycka att boken är väldigt svår att bedöma. Taikon skriver lättläst, sakligt och intresseväckande. Jag kan absolut förstå varför boken sågs som ett starkt inlägg i diskussionen kring romer och romers situation i Sverige. Den är och bör betraktas som ett viktigt historiskt dokument. Jag tycker att boken är minst lika aktuell idag, då romer registreras hos polisen baserat på ras, då tiggare och bärplockare får bor i tältläger med klagande boende omkring, och då debatten återigen faller tillbaka till fördomar och vandringssägner kring vad romer vill och inte vill - behöver och inte behöver. Taikon visar hur människor trots god vilja och hårt arbete inte kan nå längre än vad de får förutsättningar till, en viktig politisk poäng.
Något jag kan sakna med boken är en tydligare uppdelning. Boken går lite från ämne till ämne, och det är inte helt lätt att till exempel slå upp något man läst och vill hitta tillbaka till. Samtidigt, som Taikon skriver i boken, så gör boken inga anspråk på att vara en heltäckande beskrivning.
Skrevs för 60 år sedan och känns fortfarande aktuell på vissa områden. Romer är än idag diskriminerade fastän de är svenska medborgare sedan flera generationer.
Autobiographical, partly a telling of her family history, partly a try to start a debate about the situation of the Romani in Sweden. The book is 53 years old but still very interesting. It feels both old and current at the same time.
Jättebra bok som ger en en inside view i romernas liv i Sverige. Boken var lätt att läsa och behandlade många olika teman såsom rasdiskriminering, romernas rätt till bostäder, utbildning och hälsa, attityder mot romer och mycket mer. Vissa av hennes synpunkter skulle jag även kalla för feministiska. Hon berättar om de svårigheterna hennes folk utsattes (eller snarare sagt utsätts) för och jag är imponerad att hon lyckas göra det på ett nyanserat och konstruktivt sätt. Hon nämner de problemen som finns, men också det som hon tycker människor i Sverige gör bra, och hon hyller de svenskarna som har tagit åt sig romernas kamp och som, enligt henne, verkligen förstår problemen. Till slut föreslår hon också olika lösningar, båda kortsiktigt och långsiktigt, för att romerna inte bara ska vara svenska medborgare enligt lag, men också i praktiken.
Viktig bok, verkligen! Läste den precis efter att ha plöjt igenom Katitziserien och det här är en sammanfattning utan försköningar. Fascinerande hur Ivar Lo Johansson var med och romantiserade romernas situation.