Nätterna på Mon Chéri

Fridhemsplan #1

by Stefan Lindberg

Fredagen den 28 februari tar den snart 33-årige Kenneth Swärd tunnelbanan in från Norsborg till Stockholms city. Han går på bio, äter på McDonalds och tillbringar sju timmar på sitt stamlokus Café Mon Chéri på Kungsgatan. En vecka senare ringer polisen på dörren och han tas in för ett första förhör. Det står snart klart för honom att han är misstänkt för medhjälp till mord på Sveriges statsminister Olof Palme.Avslöjad med namn och bild i svensk och internationell press blir han ett jagat villebråd. För att fly uppmärksamheten, polisens fortsatta avlyssning och allmänhetens hätska utfall slår han sig ner i USA.I december 1993 rapporteras han försvunnen, en månad senare hittas han mördad i en skogsbacke, trettio mil från sin bostad.Men i det fördolda fortsätter krafter att verka för att länka honom till det mord och den kväll som för alltid förändrade hans liv.

Nätterna på Mon Chéri är en genresprängande roman som gör dikt av den ständigt svällande Palmeutredningen. Till lika delar thriller, essä och dokumentärroman tecknar den ett porträtt av en människa som obarmhärtigt och oundvikligt dras mot händelsernas centrum.Det är en roman om högersekter och hårdkokta kriminalinspektörer, fantombilder och frälsning, om en man som drömde om att bli huvudperson och till slut fick se sina drömmar bli alltför besannade.

Genres: Fiction

238 pages, Hardcover

Published February 1, 2016

Reviews

[Malva · Rating 4 out of 5]

Inte visst jag att spekulativ palmemordslitteratur var en genre och inte visst jag som en stark motståndare till true crime både ur ett moraliskt perspektiv och intresse att jag skulle älska denna bok så mycket. Ska erkännas, att jag tappade bort mig bland kapitlen, men det gjorde inget när det bästa med boken var språket, varför krymper hans händer!!!!!

[Alfred Martinsson · Rating 3 out of 5]

Bör ju rent automatiskt vara positivt inställd till den här. En bok som går runt traditionella berättartekniker, autofiktionens tänkta gränser, och rent av fysikens lagar vid väl valda tillfällen, allt i syfte att göra litteratur av Palmemordet. Vissa delar är fenomenala, men det är någonting i helheten som spricker, samtidigt som också Lindberg får mig att tveka på om det finns någon helhet överhuvudtaget.

Även om romanen består av en mängd delar tycker jag att det ändå går att dela in allting i två huvudsakliga spår. En om 33-åringens roll runt och inte runt mordet, och en om vad Palmemordet egentligen är. Jag har lite svårt att se hur det båda delarna kompletterar varandra på smartast sätt här. Allt för ofta kändes det som att jag fick mer 33-åring när jag egentligen ville läsa mer om berättarjagets tankar, eller tvärtom.

Eftersom jag själv starkt kan relatera gällande Lindbergs resa till vad han kallar Palmemordets kyrkogård så är det de reflektiva delarna som främst fångar mig. Det är där vi hittar guldkornen. Och Lindberg ska ha kredd för att han inte försöker lösa grejerna. Han är här för att skapa litteratur, hans sinne är öppet. Det är en tanke fler Palmemordsintresserade bör ta efter.

Ett riktigt bra utdrag Lindberg har med kommer på P.O. Enquist, och tycker jag illustrerar någonting fundamentalt med det hela: Svårigheten att acceptera den potentiella meningslösheten bakom alla brott.

”För det allra mest skrämmande för oss var kanske tanken att en man i 35-årsåldern plötsligt ser paret Palme gå in på en biograf, och att han då går hem, hämtar en revolver, väntar i mörket utanför biografen tills filmen är slut, går efter de två, går upp dem, skjuter två skott, springer, tar av till vänster när ingen längre följer efter, går stilla upp mot Birkastan, ser på gatljusen och de mörka fönster där människor bor i en trygghet han aldrig känt, går upp till sin lilla etta, lägger sig på sängen, tänder en cigarett, ser i taket och tänker på ingenting alls.”

Här har vi Lindberg själv om privatspanarens existensberättigande: ”Tillsammans håller de mörket och sagan vid liv. Värnar den trygga ensamhet som bara kan njutas vid just den punkt där gåtans lösning aldrig återfinns: i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.” S.197.


Med mina reservationer ändå vädrade vill jag betona att fler sånna här böcker alltid är välkomna. Jag kommer otvivelaktigt sluka dem. Det är som Lindberg själv har insett, när man väl blivit smittad av Palmemordet är det väldigt svårt att bli frisk igen.

[Olof Bärtås · Rating 4 out of 5]

Kommer att uppskatta Stefan Lindbergs berättande alltmer. Denna, liksom Splendor, arbetar med själva berättaren. Nätterna på Mon Chéri inleder med en Palmeredogörelse, en spaning och berättelse, men i själva berättandet tappar berättaren bort sig själv. Han tappar bort sig i Palmemordet och dess träsk. På så vis blir han indragen i berättelsen, och blir en oundviklig tematik i historien. Gillar starkt detta.

Men också en god Palmehistoria. Jag får inte nog av dem.

[Felix · Rating 3 out of 5]

Läste den natten innan chefsåklagare Krister Peterssons presskonferens om Palmeutredningen

[Jakob Stone · Rating 3 out of 5]

Vem har inte fastnat för Palmemordet

[Daniel · Rating 3 out of 5]

”Gemensamt för dess läsare – och de som på diverse internetforum skriver vidare på detta gigantiska stycke fan fiction – är att det bara finns tre saker som det inte går att säga när det kommer till den eller de som sköt Olof Palme:
»Det var PKK.«
»Det var Christer Pettersson.«
»Det var jag.«”

[Anna-Lena · Rating 4 out of 5]

Mordgåta, fiktion, autofiktion, en redogörelse, en fiktiv teori? Galenskap. Det är, för mig, inte historian i sig som räknas utan hur den framställs, berättas, den poetiska tonen. Ett språkligt geni!

[wilma · Rating 3 out of 5]

En rolig & märklig bok som berättas i lager där författaren dels minns ungdomen och redogör för sin relation till Palmemordet, dels en essäliknande text om mordet och utredningen samt en historia om den s.k. 33-åringen.
Det är mycket som händer i texten, kanske för mycket??? Den känns ibland lite rörig eller splittrad. Men aldrig tråkig! Kul att läsa en sådan här bok med starka Flashbackvibbar. Tycker Lindberg är bra på att få fram sin poäng med boken (även Splendor), när jag läst klart tänker jag ”okej jag fattar” och det är nice

[Niklas Rutgersson · Rating 4 out of 5]

Tyckte den var lite seg i början men sedan utvecklades den till en otroligt ömsint spekulativ studie av den så kallade 33-åringen. Boken gör något som jag tycker man ser allt mindre av idag och försöker empatisera med en utpekad gärningsman. Det autofiktiva greppet skapar en intressant och ännu mer intim relation med studieobjektet.

[Karsten Karpius · Rating 4 out of 5]

En metafiktiv historia om den s.k. 33-åringen. Också en vindlande essä om Palmemordet. Samtidigt en introspektion, författaren minns sina tonår. Samt: en alternativ lösning med klara Flashback-drag; en löst hållen spekulation, skickligt gestaltad. Bra grejer.

[Eva Wennås · Rating 2 out of 5]

Nä, blev inte såld på denna.

[Nils]

"boken baseras delvis på paranormala antaganden"
jag förväntar mig inget mindre

[Erik Wallmark · Rating 5 out of 5]

Avväpnande vacker och egensinnig. Varenda mening är lika sorglig som rolig och underlig. Det är så spretigt och rafflande underhållande och så odödligt sant.

[Lamp Stung · Rating 1 out of 5]

Inte min grej

[Linus · Rating 2 out of 5]

normalt är "märklig historia" ett bra betyg, och ju märkligare desto bättre. dock inte denna gång, det här är bara konstigt och rörigt. ibland är mixen av fiktion och sanning ett genidrag men här blir det bara tveksamt och tvivelaktigt. Inget att skriva hem om.

[Marieinsweden · Rating 3 out of 5]

En aning rörigt men ändå fascinerande om Palmemordet.