Omsorgen

by Susanna Alakoski

Pernilla jobbar på LSS-boendet Tuvegården, ett jobb som innebär långa nattpass och som får ryggen att mola. Där finns Hannes som förlorat talet i en bilolycka och Agnetha som maniskt samlar pa skonhetsprodukter men som vagrar tvatta sig. Där finns även personalen som jobbar sida vid sida. Men trots allt det tunga så älskar Pernilla sitt jobb. Om bara alla kunde se det så, att omsorg handlar om kärlek till människor.

"Nästa gång Pernilla får frågan ska hon ta mig fan skrika ut att man måste vara mirakulöst förstående inför de boendes olika egenheter och att det liksom är det som är det fantastiska med jobbet. Att begripa sig på sjukt sjuka människor som har röster och som uppfattar sina kroppar på ett annat sätt än friska människor. Som inte fungerar som vanliga människor men som ändå har samma mänskliga värde.".

Omsorgen är en novell om empati och mänskligt värde, en berättelse som lyfter de människor i samhället som inte alltid syns.

Novellen förenar politik med litteratur på ett briljant sätt. Omsorgen är en viktig text som förklarar varför omsorgen berör oss alla och hur svårt det är att vara människa.

Magnus Dahlerus, BTJ nr 6, 2016.

Genres: Short Stories, Swedish Literature

30 pages, Paperback

First published February 22, 2016

About the author

Susanna Alakoski is a Swedish-Finnish author and lecturer. She won the August Prize in 2006 for the novel Svinalängorna . She researches gender issues and works as a social worker.

Reviews

[Bokbabbel · Rating 4 out of 5]

Alakoski skriver som ingen annan om samhällets olycksbarn.

[Nordpirat · Rating 4 out of 5]

När jag tänker på vad den handlar om tänker jag att den hade kunnat vara tråkig. Men det är den inte. Den känns så stor. Flera människoliv beskrivs i den. Det känns som om jag läst en hel bok, trots att det "bara" är en liten novell.

[Mimmi · Rating 4 out of 5]

En fin beskrivning av det svåra o det fina i att jobba med svårt sjuka människor. Byråkratins absurditeter.

[libraryofjonna · Rating 3 out of 5]

””Kommer någonsin lagarna som rör det mänskliga att bli mänskliga?”

Fin berättelse om medmänsklighet och omsorg av några av människorna som har det allra svårast i samhället.

[Bella271 · Rating 4 out of 5]

En novell om ett oerhört viktigt ämne. Jag var nära gråten några gånger. Kommer bära med mig dessa ord.

[John Hatley · Rating 3 out of 5]

Praise for the author who respects the personnel that care for the sick. Theirs is such an incredibly important job and one that rarely gets any recognition at all, and never gets the recognition it deserves.

[Caroline · Rating 4 out of 5]

Fint, mänskligt. Som alltid med Alakoski.

[Elisabeth Ståhl · Rating 3 out of 5]

Pernilla förbereder en middag som hennes kollega Gun-Marie ska komma på. Hon har slutat tidigare den fredagen för att förbereda. Medan hon fixar tänker hon på jobbet som undersköterska på ett LSS-boende. Hon tänker på alla som jobbar där och alla som bor där.
Kortfattat och anekdotiskt beskriver hon jobbsituationen, måltiderna, hygienen och omsorgen.
Man får reda på att hon är skild och har två halvvuxna döttrar, hon gillar egentligen jobbet och har en ok lön, i alla fall jämfört med de andra.
Efter ett tag inser läsaren och Pernilla att jobbet inte bara är tillfredsställande utan också jävligt i bland. Men det går...
Mellan raderna ser vi att arbetstiderna är tunga och långa. Att lånen inte är speciellt bra. Att utmaningarna är stora och att lagen inte alltid är logiskt. Och att ekonomin bestämmer, allt.

Alakoski är bra. Lätt att läsa och förstå. Undrar om en undersköterska i verkligheten känner igen sig? Antagligen.

[Ninjamalin · Rating 3 out of 5]

Det är fint med en historia med ett viktigt ämne, som vård och omsorg av utsatta människor ju är. Pernilla jobbar på ett gruppboende och reflekterar över sitt yrke och människorna hon träffar där. Det känns förfriskande att läsa om någon som tycker om att jobba inom just det här yrket - tyvärr är det inget jag har sett ofta, och det behövs absolut fler sådana perspektiv.

Tyvärr tycker jag att novellen inte är så mycket en berättelse utan kommer snarare farligt nära att agera som en lärobok för LSS-boenden. Jag hade önskat mer djup och berättande för att få fram poängen med novellen bättre.

[Johanna Gistvik · Rating 3 out of 5]

This book was repetitive and the format of the story was a little boring, but it did make me feel. I connected with the sentiment that I believe that the book was trying to share with me. The setting is claustrophobic, in a way where the main character does not seem completely aware of it, and to the extent that she is aware, she seems to be accepting it. She mirrors her patients in many ways, and can no longer separate herself from her job. Considering how short the book is, I find it quite skillfully written by the author.

[Annasara · Rating 3 out of 5]

Om människorna som inte syns och den som förstår att de är människor ändå.

[Tove · Rating 3 out of 5]

Fin novell om att jobba som uska på LSS boende och allt vad det innebär. Fin men lite tråkig ibland? Kanske mer intressant för någon som har mindre insikt i området än jag

[Alexandra · Rating 3 out of 5]

Jag gillade att det på sätt och vis var en berättelse i en berättelse med Pernillas tillbakablickar och tankegång undertiden hon förbereder mat. Sen gjorde slutet gjorde mig också lite glad.