Drömmen om Ester

by Anna Jörgensdotter Sanvaresa

"Hör ni det alla! Jag är den största konstnären!" utropar Ester Henning när hon tvångsintas på Katarina sjukhus 1916.

Ester växer upp bland sju syskon alldeles i närheten av Anders Zorns gård i Mora, börjar tjäna som piga och flyttar så småningom till Stockholm. Hon skriver in sig vid en konstskola, arbetar som syflicka om dagarna, gömmer lera i fickorna och skulpterar om nätterna. Hon tar sig nästan in på männens arena, innan bakslaget kommer. Efter tiden på Katarina sjukhus kommer hon att tillbringa resten av sitt liv på olika institutioner, i gränslandet mellan dröm och verklighet.

Drömmen om Ester är en poetisk romanfantasi, löst spunnen kring konstnären Ester Hennings liv och verk.

Genres: Historical Fiction

254 pages, Hardcover

First published May 1, 2015

Reviews

[Eva-L]

Sorglig, vacker, inkännande. Jag får en klar bild av Annas Ester och det känns äkta trots att det kanske inte stämmer med verkligheten. Andra människor är alltid tolkningar.

[Mohammed Abdikhader Firdhiye]

A very poetical, hauntingly beautiful tale about the life of a modern great painter Ester Henning. Despite the fictional take on her life, what really happened to her and her sickness it was all too real, powerful.

The biggest tragedy of her life seems to have been that she was a woman in a time, a world ruled by male chauvinism.

[Ordslukerskan (Paula)]

Efter en lite flummig och segdragen början får boken fart när Ester flyttar från Dalarna till Stockholm för att bli den stora konstnär hon har inom sig. Men karriären stannar upp, och hon blir allt fattigare och hungrigare, och världen runt henne allt mer skrämmande. Jörgensdotters bok är en vacker, sorglig och upprörande berättelse om de som är för mycket och för konstiga, och som blir undangömda, ibland en hel livstid. Men det handlar också om de små ljusglimtar som fanns inom mentalvården, om mjuka sköterskor och nytänkande läkare. Om gruppen från Beckonberga som åkte till en by i Italien år efter år, och om att få ha den där utställningen till slut, där alla kan se ens livsverk.

[Anna Granberg]

Boken skildrar ett intressant livsöde, konstnärinnan Ester Henning levde större delen av sitt liv på institution. Boken börjar bra, men är skriven ganska fragmentariskt, med korthugget språk och med drömska och hallucinatoriska scener, som ibland gör det svårt att hänga med. I takt med att Esters sjukdom tilltar blir det allt svårare, och jag stör mig alltmer på texten. Mot slutet av boken sjunker betyget till en tvåa. Historien tappar ibland helt tråden och svävar ut, som t ex i scenerna med Siri Derkert, som man aldrig får någon förklaring till vad de alls har med Ester att göra.

[Okidoki]

Denna roman har fått goda omdömen av vår kritikerkår. För det första är det ingen roman, utan består av olika romanfragment eller prosastycken. Jag får inget sammanhang. Kan inte låta bli att tycka att det förstås är enklare att skriva så här, än att få ihop en sammanhängande roman om konstnären Ester Henning. Besviken läsare.

[Peter]

vacker och full av formuleringar att stanna upp vid, men med solidärer i färskt minne så bleknar den lite

[Emelie]

DNF på den!

[Motvalls]

Jag gillade storyn bättre än stilen. Skulle vilja haft bilder av hennes konst i boken. Vill veta mer och ffa se mer av Esters konst framöver.

[Marita Söderström]

Fantastiskt vacker. Vilket porträtt. Vill veta mer.

[Elin Dahlsten]

Drömsk och vindlande om en närmast bortglömd konstnär. Författaren Anna Sanvaresa ger Ester Henning liv och blod.

[Camilla]

"Inget liv har levts förgäves" lär prästen ha sagt på Ester Hennings begravning. Det är ingen biografi men det är en vacker, sorglig och ömsint skildras berättelse om ett liv i svensk mentalvård under 1900-talet, om kreativitet och passion.

[Eveline]

En vilsen konstnärssjäl i en mansdomnierad värld. En berättelse om Esters drömmar präglad av sjukdom och psykisk ohälsa där konsten blir en räddning. Gripande passionerad historia skriven med lyriskt magiskt språk..

[Mikaela]

Ganska outhärdligt tråkig och melodramatisk. Får samma känsla som jag fick när jag läste Stridsbergs Happy Sally.