Agneta Pleijel is a Swedish novelist, poet, playwright, journalist and literary critic. She was assigned professor at Dramatiska Institutet from 1992.She was awarded the Dobloug Prize in 1991.
Det är svårt att inte bli fängslad av Agneta Pleijels avskalade stil i den här boken. Det finns inget onödigt eller överflödigt utan precis lagom antal ord, väl utvalda för att uppfylla sitt syfte. Precis som huvudkaraktären själv vill vara.
Jag känner igen mig i den här boken trots att den verkligen inte alls liknar mitt liv. Är det för att vi delar efternamn? Initialer? Finns det en likhet i det blodsband vi har, om än avlägset? Eller är det helt enkelt bara en väldigt välskriven bok?
Samtidigt är det något kusligt och obehagligt över hela boken. Den handlar om kärlek men det är en vriden kärlek, en kärlek som antingen är för mycket eller för lite och som hela tiden resulterar i mer skada än nytta. Det gör ont att läsa och är obehagligt samtidigt och det skaver lite i mig. Det finns ett visst motstånd till att plocka upp boken hela tiden trots att den är fängslande. Kanske är det just för att jag känner igen mig i den? För att den är naken och ärlig? Jag vet inte.
En berättelse som fängslar mig trots, eller kanske tack vare, att språket är avskalat. Min fantasi fyller i det som inte sägs. Historien är vemodig och olustig. Ändå tycker jag väldigt mycket om den. Och Agneta Pleijel fortsätter imponera på mig.
Kirja oli varsin apea, mutta toisaalta kiehtova ja kauniisti kirjoitettu. Siinä oli vahva jännite, joka pakotti lukemaan loppuun melkein yhdeltä istumalta, ikään kuin olisi lukenut dekkaria. Mielelläni lukisin jotain muutakin tältä kirjailijalta!