När Lucas blir kallad till akuten tar han med sig schackspelet för att han och pappa ska kunna spela i väntan på utskrivningen.
Det blir inte en natt för schack.
Istället dör hans pappa.
Chockad återvänder Lucas hem för att finna sig i ett tillstånd av allt uppslukande sorg. Döden & Co. är en gripande skildring av sorgens stundtals bisarra uttryck, men också en bok om Marilyn Monroe och Kate Moss och Moder Teresa och schack och ensamhet och om att resa runt i världen och om att läsa och att skriva. Det är en berättelse om kärlek och minne, en intensiv, dråplig och stundtals besatt uppgörelse med det förflutna: "Det är som att peta i ett sår och det gör ont och det känns skönt och när det känns skönt gör det ont och när det gör ont är det skönt."
Boken handlar om någon som står mycket nära författaren - men absolut inte är han. Lukas Moodysson själv säger om huvudpersonen: "Jag skulle ha kunnat vara han om två tre fyra saker hade varit annorlunda i mitt liv. Jag tycker det där är en fascinerande tanke, att det inte krävs så stora förändringar för att man ska bli en totalt annorlunda person. Som Lucas tänker i boken, att om hans namn hade stavats annorlunda, om det stavats Lukas istället för Lucas, då hade han varit en annan person ? Det är så jag har tänkt. Att den handlar om någon som hade kunnat vara jag."
Karl Frederik Lukas Moodysson is a Swedish author and film director. First appearing in public as an ambitious poet in the 1980s, he had his big public, and international, breakthrough directing the 1998 romance film Show Me Love. He has since directed a string of films with different styles and public appeal, as well as continued to write both poetry and novels.
älskar delar av det Lukas Moodysson skriver men det var svårt att ta sig igenom den här; inte på grund av språket utan för att jag gång på gång ville kräkas i min mun av äckel för det jag läste och gång på gång ville ge upp för att allt kändes för mörkt, på samma sätt som mormors lägenhet, apelsinjuicen på frukostbordet och veckorevyns utelista i Fucking Åmål. Ändå fortsatte jag för att Moodysson skriver rader som känns så äkta med en viss lätthet över orden, jag hade velat samla allt det bästa och stryka alla mellanting. Tyckte mer om "vad gör jag här", för döden gör ont och trauman kan gå i arv i åtta generationer; det är Lukas Moodyssons ord men jag tänkte på Hilda och jag tänkte på pappa och jag tänkte på lappen jag hittade i ett gammalt skåp; "to Ollie from Daddy" stod det skrivet för hand med bläckpenna och plötsligt kändes tomrummet jag inte kan fylla stort och min 15-åriga pappas sorg väldigt påtaglig och jag tänkte på Lukas Moodyssons ord igen, sorgen över hans pappa och ärftliga trauman
Älskar hans hjärna Han har hängivit sig åt det som är litteraturen i sin råaste form - konsten. Det här är en bok. Men det är också ett konstverk. Så som (min åsikt) e d enda, äkta sättet Konst är konst är konst Jag förstår att det kan sticka i folks ögon men det gör ju alla genidrag på ett eller annat sätt Alla förstår inte vissa genier Osv Det är snävt det är smalt det är underbart Och det är så stort att det går att relatera oavsett Krävs en precision och fallenhet för att lyckas m ngt som detta. Ett sådant flöde! Femavfem
Lukas Moodysson har fått mycket kritik över med den lättsamhet han verkar skapa sina verk, i allt från böcker till filmer, men jag blev snarare mer inspirerad av den medan jag läste "Döden & Co." Det är varken en rakt igenom bra bok eller skitbok, utan snarare en bra skitbok - den skulle kanske inte klassas som mästerverk av media, men boken väckte sentimentalitet och igenkänning hos mig. Jag använder mig ofta av citatat och tankesätt som Moodysson skickligt får fram, med lättsamhet.
Äcklig och mörk och kul och sorglig och vacker. Väldigt bra. Lite flummig i mitten men stundtals väldigt rörande och som att den bänder sig in i ens nästan innersta. Fina tankar som ibland blir lite väl, men ibland slår. Mörk men inte alls nattsvart. Kul sätt att skriva på. Vill läsa mer av honom
Lukas Moodyssonin vahva omaelämäkerrallinen romaani yhdistelee kerronnallisia kokeiluja, faktaa ja fiktiota käsitelläkseen kertojan isän kuolemaa sairastapauksessa. Kirja on sukellus kuolemaa käsitteleviin tunteisiin, sekä kertojan pakkomielteiseen kirjoittamiseen ja syrjään vetäytymiseen. Synkät ajatukset ja eristäytyminen poikivat lisää synkkiä ajatuksia ja eristäytymistä. Kirjan sanoma resonoi vahvasti eloon täällä Visbyssä, ja mietin lukemisen aikana paljon kuolemaa ja yksin jäämistä. Kun Moster Erika kuoli syöpään kirjan lukuhetkellä, ovat linkit omaan elämään poikkeuksellisen vahvat. Läheisen kuolema on kamala asia, jota on vaikea käsitellä. Moodysson tekee sen omalla tavallaan, ensin sukeltaen pakkomielteiden maailmaa, mutta loppua kohden ymmärtäen armahduksen ja anteeksiannon voiman. Toivottavasti osaan itsekin päästää irti ja hakeutua yksinäisyyden sijaan ihmisten pariin.
Jävla tjötig.. tycker inte den lyckas med det jag tror den vill. Och tycker det är ganska tråkigt med manliga egon som behöver bearbeta sina trauman som om det är världshändelser. Men visst, ibland blänker det till i harangerna. Och det är skönt med lite distans ibland (även om det liksom är del av problemet, att han vill vara så äkta och mitt i, men hela tiden är ett meter utanför och tittar på).
Lukas Moodysson tuntuu melko vahvasti luottavan siihen ajatukseen, että omista vanhemmistaan voi kirjoittaa jotakuinkin totuudenmukaisesti vasta kun he ovat kuolleet ja ovat tietyn etäisyyden päässä.