Edith Södergran (1892-1923) är en av Finlands mest lästa och mytomspunna poeter och ett av de stora namnen i svensk litteratur. I den här volymen ingår samtliga dikter och aforismer som hon skrev på svenska. Hon bröt mot normerna och skapade ett eget lyriskt idiom som talar till läsare runtom i världen än i dag. Hennes dikter och aforismer banade väg för den modernistiska dikten i Finland och Sverige när hon debuterade för ett sekel sedan och de hör till se klassiker som är ett måste i varje bokhylla. Pocketutgåvan baserar sig på den textkritiska utgåvan Edith Södergran, Samlade dikter.
Edith Irene Södergran was a Swedish-speaking Finnish poet.
Södergran was born in St Petersburg in 1892. In 1907 Edith's father died from tuberculosis, and in the following year Edith was also diagnosed with the disease. She was sent to a sanatorium, but did not feel at ease there. The feelings of captivity caused by the disease and the sanatorium are a recurring theme in her poetry.
In October 1911, Edith and her mother traveled to Arosa in Switzerland where Edith was examined by different doctors. After a few months, she was transferred to the Davos-Dorf sanatorium. In May 1912, her condition had improved enough for her to return home. Eventually, the disease returned and Edith Södergran died in 1923 in her home in Raivola. She was 31 years old.
Jag kan inte bedöma den här boken rättvist. Jag gillade mycket men älskade inte allt. De blir så då boken innehåller (typ) allt Edith skrivit. Däremot rekommenderar jag denna utgåva, tror jag kommer köpa den själv nu efter jag lånat den. Vill gärna läsa Södergrans dikter på nytt tillsammans med analyserna så att jag kan fördjupa min läsning. För mycket missade jag.
De jag kan säga är att hennes texter har djupa känslor, mörker och en känsla av gudomlighet. Jag blev överraskad över hennes sagolika stil, samlingen "Landet som icke är" och ungdoms dikterna. De blir 5 för vad annat kan jag ge. Jag kan inte släppa dikterna och kommer återvända.
Jag fann när jag läste den här samlingen att det var många dikter som jag inte fastnade för, många tyckte jag var upprepande och liknade varandra, men de jag gillade var riktigt bra. Det fanns med andra ord en del dikter som gjorde hela läsningen värd det. Och jag var tvungen att läsa om dem flera gånger bara för att få uppleva dem igen.
Jag kommer definitivt att återvända till de dikter jag fattade tycke för flera gånger; kanske fastnade de så pass att de kommer att stanna med mig hela livet?