What do you think?
Rate this book
All My Love
Not yet published
Expected 1 Jun 27Petra and Johannes seem made for one another. A lawyer and a doctor. Well brought up, ambitious. Their friends Julia and Axel are different – from them, and from each other. Julia fights for her convictions. Axel manoeuvres his way to political power. Desire moves like an undertow between them all, dangerous and destabilising. Inconvenient truths are buried, but can only stay that way for so long. Meanwhile, the country around them changes. Laws tighten. Freedoms are curtailed. People begin to disappear. The personal and the political collide. It is easier, at first, to look away than to let the facts in. Until they arrive at the door.
- GenresFiction
304 pages, Paperback
First published September 21, 2023
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 38 reviews
October 30, 2023
Jag har läst och älskat alla tidigare böcker av Agnes Lidbeck och jag är väldigt sugen på fortsättningen på Nikes bok, men så kom den här romanen istället och den är, ja vad är den inte?
På bara 250 små sidor har Lidbeck fått in politisk samhällsdystopi, ungdomens erfarenheter, vuxenblivandet och åldrandet, vänskaps- och kärleksrelationer, klass- och könsrelaterade spörsmål. All min kärlek är en modern variant av Valfrändskap framförd med en komprimerad, lite hackig och torr prosa. Jag brukar gå i gång på Lidbecks språk och cyniska blick. Men nu förblir jag lika sval som prosan. All min kärlek får den inte.
Det handlar om två killar och två tjejer som möts som unga och vars vägar korsas ända in i döden. De är vänner och ovänner, kära och avundsjuka, de får barn och gör karriär. Läsaren får ta del av fyra individers lyckojakt som i sin kontext sätter ljus på människans förmåga att fokusera bagateller. I Lidbecks framtidsdystopi har den successiva nedmonteringen av demokratin redan nått sitt mål med enpartiregering. Lidberg jämför skickligt människans lilla liv med de stora livsavgörande frågorna; demokrati och frihet exempelvis. Jag tänker mig att hon egentligen ville skriva Nikes bok del två men kände att det som sker i Sverige nu måste bemötas. Pluspoäng för det.
”Hon tänker att om hon vetat hur lite vissa saker känns, hade hon kanske levat livet fram tills nu mindre rädd.”
Hon får också plus för att sitt intelligenta språk och sin psykologiska kunnighet. Karaktärernas inre monologer är underhållande och realistiska.
”Tänk att ha någon som tror så mycket på vem man ska bli, att den blir arg om man blir något annat.”
Hennes enkla ord bildar meningar med en mycket större innebörd än vad man först uppfattar. Exempel: ”läppar att upptäcka i spegeln” (vilka läppar?). Men helheten är för spretig, det är för många perspektivskiften och tidshopp för att jag ska kunna leva mig in och komma karaktärerna nära. All min kärlek är en översiktlig idéroman som är mer spännande som idé än som läsupplevelse.
På bara 250 små sidor har Lidbeck fått in politisk samhällsdystopi, ungdomens erfarenheter, vuxenblivandet och åldrandet, vänskaps- och kärleksrelationer, klass- och könsrelaterade spörsmål. All min kärlek är en modern variant av Valfrändskap framförd med en komprimerad, lite hackig och torr prosa. Jag brukar gå i gång på Lidbecks språk och cyniska blick. Men nu förblir jag lika sval som prosan. All min kärlek får den inte.
Det handlar om två killar och två tjejer som möts som unga och vars vägar korsas ända in i döden. De är vänner och ovänner, kära och avundsjuka, de får barn och gör karriär. Läsaren får ta del av fyra individers lyckojakt som i sin kontext sätter ljus på människans förmåga att fokusera bagateller. I Lidbecks framtidsdystopi har den successiva nedmonteringen av demokratin redan nått sitt mål med enpartiregering. Lidberg jämför skickligt människans lilla liv med de stora livsavgörande frågorna; demokrati och frihet exempelvis. Jag tänker mig att hon egentligen ville skriva Nikes bok del två men kände att det som sker i Sverige nu måste bemötas. Pluspoäng för det.
”Hon tänker att om hon vetat hur lite vissa saker känns, hade hon kanske levat livet fram tills nu mindre rädd.”
Hon får också plus för att sitt intelligenta språk och sin psykologiska kunnighet. Karaktärernas inre monologer är underhållande och realistiska.
”Tänk att ha någon som tror så mycket på vem man ska bli, att den blir arg om man blir något annat.”
Hennes enkla ord bildar meningar med en mycket större innebörd än vad man först uppfattar. Exempel: ”läppar att upptäcka i spegeln” (vilka läppar?). Men helheten är för spretig, det är för många perspektivskiften och tidshopp för att jag ska kunna leva mig in och komma karaktärerna nära. All min kärlek är en översiktlig idéroman som är mer spännande som idé än som läsupplevelse.
May 1, 2026
Den här överraskade mig. Jag tänkte att den nog mest var i stil med hennes tidigare och alltså lite torr, halvt sarkastiskt och halvt apatiskt om relationer - men här finns också ett riktigt starkt och väl utfört närtidsdystopiskt tema. Passande att läsa 1:a maj, jag känner obehaget välla upp inom mig, när jag så sent som igår läste om SD:s försök att fuska i omröstningar i riksdan, och hur vår rättstat och demokrati faktiskt på allvar hotas, vilket alltså är det som skildras här. Att SD (inte uttalat i boken men det är tydligt) får makten, yttrandefriheten inskränks, folk frihetsberövas och till och med försvinner på grund av "avvikande åsikter". Börjar med en slags haverirapport runt 2040, som utreder perioden då de hade makten 2026-2032, för att landet ska läka och gå vidare. Inte något försök att ta över hela världen, men i övrigt starka paralleller till hur nazisterna tog makten i Tyskland.
Det är förstås relationer i fokus. Men drivet är detta politiska, hur det drabbar även de som är medvetet omedvetna om vad som sker.
Hon har en torrhet, Lidbeck, som jag faktiskt vill likna vid Heinrich Böll. För där finns en humor också, eller en underfundighet, en spetsighet under ytan. Det finns en lite lika nästan rapporterande stil i språket, vilket förstärks av författaruppläsningens ton också. Men det passar!
Och om jag alltså var både exalterad och besviken på Åkerlunds Fäderneslandet, att det var så lite om hur det gick till i den dystopin, så får jag det ju här och I can't believe nobody told me it was a dystopian novel! Varför har det inte skrivits mer om denna? Eller är det jag som varit blind för det?
Det är förstås relationer i fokus. Men drivet är detta politiska, hur det drabbar även de som är medvetet omedvetna om vad som sker.
Hon har en torrhet, Lidbeck, som jag faktiskt vill likna vid Heinrich Böll. För där finns en humor också, eller en underfundighet, en spetsighet under ytan. Det finns en lite lika nästan rapporterande stil i språket, vilket förstärks av författaruppläsningens ton också. Men det passar!
Och om jag alltså var både exalterad och besviken på Åkerlunds Fäderneslandet, att det var så lite om hur det gick till i den dystopin, så får jag det ju här och I can't believe nobody told me it was a dystopian novel! Varför har det inte skrivits mer om denna? Eller är det jag som varit blind för det?
October 1, 2023
Vilket språk, vilken berättelse, vilken bok!
Jag fullkomligt slukade "All min kärlek" av Agnes Lidbeck, precis som hennes tidigare romaner är hon skicklig på att fånga människor som människor är. Det outtalade, ouppnådda och bristfälliga. De drömmar som inte kan upplevas, de liv som utspelas och allt det mellan människor som inte kan sägas.
I "All min kärlek" lever vi i en snar framtid där den politiska arenan med de högerdrivna krafterna segrar. Det är ett angivarsamhälle, ett samhälle där rädsla och hot införlivas. Parallellt i bokens kärna står Petra, och precis som folk är som mest, blundar hon och hennes familj för verkligheten och fortsätter blunda hårt även när de tidigare vännerna Axel och Julia hamnar på olika politiska sidor.
Utan att gå in i detaljer eller skriva läsaren på näsan lyckas Lidbeck med sitt språk och sin berättarteknik ge mig som läsare ett starkt obehag och pricka in känslan av vårt politiska landskap.
Jag fullkomligt slukade "All min kärlek" av Agnes Lidbeck, precis som hennes tidigare romaner är hon skicklig på att fånga människor som människor är. Det outtalade, ouppnådda och bristfälliga. De drömmar som inte kan upplevas, de liv som utspelas och allt det mellan människor som inte kan sägas.
I "All min kärlek" lever vi i en snar framtid där den politiska arenan med de högerdrivna krafterna segrar. Det är ett angivarsamhälle, ett samhälle där rädsla och hot införlivas. Parallellt i bokens kärna står Petra, och precis som folk är som mest, blundar hon och hennes familj för verkligheten och fortsätter blunda hårt även när de tidigare vännerna Axel och Julia hamnar på olika politiska sidor.
Utan att gå in i detaljer eller skriva läsaren på näsan lyckas Lidbeck med sitt språk och sin berättarteknik ge mig som läsare ett starkt obehag och pricka in känslan av vårt politiska landskap.
June 17, 2024
Den kändes väldigt lovande till en början. Två tjejers vägar korsas med två killars och det blir en berättelse om att vara ung, kär och att hitta sin identitet. Sedan får man följa deras relationer in i vuxenlivet och vidare ända in i döden. Men mitt i allt blir boken en dystopi där Sverige har tagits över av en enpartistat. Även om jag uppskattar att testa helt nya saker blev det alldeles för mycket innehåll på ynka 250 sidor. Språket är också subtilt på ett sätt som gör att jag ibland inte fattar vad det är som händer. Man märker att författaren vill att man ska göra en koppling eller tänka på ett visst sätt, men så hakar jag upp mig på att det är svårt att förstå.
May 1, 2026
Bra men konstig. Vad hände egentligen?
May 23, 2025
Hmm. Bra, men för vag, för snabb.
November 10, 2023
Det kanske bara är dags för mig att inse att jag och Agnes Lidbeck inte kommer bli bästisar. Det är som att allt finns där (språket, drivet, mänskligheten, subtiliteten, dialogen) men ändå är det nåt som gör att jag inte bryr mig om en enda karaktär.
June 30, 2026
Fire middelklasse-svensker møtes som unge, og vi følger dem gjennom livet. Petra og Johannes, Alex og Julie, med fire, nesten litt symbolsk forskjellige personligheter og yrker. Legen, juristen, journalisten og Alex som kanskje har jobben som gjør at boka omtales som dystopisk, en som samler informasjon og får folk til å forsvinne.
Boka er lettlest og kort, det er lite overflødig og forfatteren stoler på at jeg som leser skjønner hva som foregår uten at ting blir sagt høyt. Kanskje bortsett fra mot slutten, når Johannes må overtale Alex til å trå til i en vanskelig situasjon, og må betale en høy pris for å be om hjelp. Og jeg likte veldig godt at vi som leser så hva Alex hadde gått glipp av, det han aldri forsto, jeg liker veldig godt at forfattere stoler på meg som leser.
Boka er velskrevet, og likevel er jeg ikke sikker på hva jeg fikk ut av den. Var det noe nytt her? Var det noe jeg ikke hadde lest før? Personlig liker jeg bøker som handler om økonomiske forskjeller, at en forfatter har det som tema eller understrøm, men det var ikke helt nok her.
Bortsett fra det noe impresjonistiske språket, irriterte den meg ikke, grei skuring, greit å følge med på, fint å se hvordan øvre middelklassen lever - og nei takk, ikke noe for meg, takk. Som Johannes sier det da han blir ramma av sjukdom:
3,5*
Boka blir oversatt til engelsk og er en mulig kandidat til Booker International 2027. Jeg lånte boka på biblioteket.
Boka er lettlest og kort, det er lite overflødig og forfatteren stoler på at jeg som leser skjønner hva som foregår uten at ting blir sagt høyt. Kanskje bortsett fra mot slutten, når Johannes må overtale Alex til å trå til i en vanskelig situasjon, og må betale en høy pris for å be om hjelp. Og jeg likte veldig godt at vi som leser så hva Alex hadde gått glipp av, det han aldri forsto, jeg liker veldig godt at forfattere stoler på meg som leser.
Boka er velskrevet, og likevel er jeg ikke sikker på hva jeg fikk ut av den. Var det noe nytt her? Var det noe jeg ikke hadde lest før? Personlig liker jeg bøker som handler om økonomiske forskjeller, at en forfatter har det som tema eller understrøm, men det var ikke helt nok her.
Bortsett fra det noe impresjonistiske språket, irriterte den meg ikke, grei skuring, greit å følge med på, fint å se hvordan øvre middelklassen lever - og nei takk, ikke noe for meg, takk. Som Johannes sier det da han blir ramma av sjukdom:
Det er noe jævla dritt at man er så gammel, skjønt man aldri har vært noen hypokonder. Jeg går fortsatt 20 000 skritt om dagen, minst! Merkelig at det ikke gir avkastning.Ja, det er irriterende at livet ikke skiller mellom å ha penger og status, og ikke ha penger og status.
3,5*
Boka blir oversatt til engelsk og er en mulig kandidat til Booker International 2027. Jeg lånte boka på biblioteket.
October 29, 2023
Fint språk, men lite rörigt skriven, tappade bort mig flera gånger…
June 9, 2026
This just really didn’t work, attempted to cover too much in such a tiny package, the story changes halfway through and it just didn’t work
November 22, 2025
Bra, fram till sista delen. En annan ton då och ett annat fokus i berättelsen som för mig blir ganska märklig. Det dystopiska i berättelsen blir aldrig riktigt tydligt tycker jag. En svag trea. Finns andra berättelser av Lidbeck som är bättre!
Review of advance copy received from Publisher
It begins with a northbound train, in a time that is comprehensible and naive, at some point in the early 2010s. Afterwards, no one will remember the precise date. But it's the end of February, ice-cold and unforgiving, at Stockholm Central Station.
All My Love (2026) is Nichola Smalley's translation of All min kärlek (2023) by Agnes Lidbeck.
This is the 50th novella from the brilliant Peirene Press - and, no, despite the flag from Goodreads this is not a review of an ARC from the publisher; rather it's a review of my subscriber copy which is made available to those supporting the press well in advance of those supporting Bezos's phallic rocket fund.
And this is a fitting work indeed for Peirene's 50th - both a fascinating novel but also a political counterpoint to the tech-fuelled rising of populists and authotarians.
The story opens with three, very different, sections:
- a bureaucratic, and somewhat whitewashed, executive summary of a report written by The Committee of Inquiry into the causes and consequences of the events of 2026-32 in Sweden, one where the rise of social over print media alongside increases in surveillance technology plus sharply differing societal views on responses to the impact of issues such as climate change and AI led to the the seizure of power by a regime that practiced strong censorship, including the alleged disappearance of certain individuals. The enquiry, which was originally chaired by Johannes Höglund before (unspecified) circumstances meant he stepped down, concludes
In the Committee's view, the question of whether any of the "disappeared individuals were subjected to threats, violence or oppression at the time of their disappearance is a matter for the police to investigate, as the Committee has been unable to identify any systematic policy on the part of the former government.
Even so, the Committee strongly recommends that the families of the 'disappeared' be sought out and granted financial compensation where appropriate, despite the lack of evidence of legal infringements by the state. This would have the primary objective of expediting the process of healing in wider society, and should not be seen as an admission of guilt by the state or public bodies.
In summary, it is the Committee's opinion that the period 2026-32 should be viewed as an aberration, but an aberration within the bounds of the prevailing legal order.
- the narration then switches a little further into the future, to the perspective of Petra, a woman with three young but grown-up children disposing of the effects of her husband, the aforementioned Johannes, who died in a medical institution. She also reflects on the earlier loss of her friend Julia.
What more of Julia can she recall without pain? Bites of a shared ice cream, faces pressed together into the same frame, a calloused sole, a red strip of blush rising up a neck, a jammed locker door. In the early days. And then? God, the rows. They might be able to laugh at them now, if she were here. If Petra weren't alone in a bathroom. It was always so frustrating for Julia that Petra didn't think big thoughts, focusing instead on silly relationships. And then, after the rows? Then came the thing that absolutely had to be forgotten.
- the novel then takes us to a more extended section sets in the early 2010s. Julia is 22 years old and is travelling with Petra on a train to Julia's family ski-house. En route they meet two men of a similar age - Johannes, from a family of lawyers (although we later learn his mother lost her family in the holocaust) and his friend Axel. This part of the story is apolitical and instead an account of the sexual tension and dynamics that arise between the four of them on the trip.
The remainder of the novel explores the gap between the second and third sections, with a backdrop of the first - the evolving relationship between the four, plus the different roles (pro and anti-activists; complicit bureaucrat and apolitical looker-the-other way) they each play, with varying degrees of activism or passivism, in the political revolution that forms the backdrop to their very human lives.
This is a novel that spells little out, leaving the reader to fill in the gaps and form their own view, both on the events, but also on the sub-conscious movitations of each character (not always the same as the conscious ones in the narration from their close third person perspective).
Impressive - and here's to another 50 novellas from Peirene.
Peirene Press
An award-winning independent publisher of new voices and great books from across the world.
Founded in 2008, we’ve been a key player in the thriving UK independent publishing scene for over a decade, publishing books from 25 countries and 20 different languages. Traditionally a publisher of European novellas in translation, we now publish writing from all over the world and are expanding our list to publish literary fiction of all shapes and sizes. Our books are regularly listed for significant UK literary and translation prizes, including the International Booker Prize, and in 2023 we won the Dublin Literary Award with our book Marzahn, Mon Amour by Katja Oskamp, translated from German by Jo Heinrich.
Our subscribers are the foundation of everything we do at Peirene. Their support and commitment empowers us to make bold editorial choices and to invest in ambitious, thought-provoking writing. Please consider becoming a subscriber, and receive our books months before they hit the bookshops. Click here to find out more.
All My Love (2026) is Nichola Smalley's translation of All min kärlek (2023) by Agnes Lidbeck.
This is the 50th novella from the brilliant Peirene Press - and, no, despite the flag from Goodreads this is not a review of an ARC from the publisher; rather it's a review of my subscriber copy which is made available to those supporting the press well in advance of those supporting Bezos's phallic rocket fund.
And this is a fitting work indeed for Peirene's 50th - both a fascinating novel but also a political counterpoint to the tech-fuelled rising of populists and authotarians.
The story opens with three, very different, sections:
- a bureaucratic, and somewhat whitewashed, executive summary of a report written by The Committee of Inquiry into the causes and consequences of the events of 2026-32 in Sweden, one where the rise of social over print media alongside increases in surveillance technology plus sharply differing societal views on responses to the impact of issues such as climate change and AI led to the the seizure of power by a regime that practiced strong censorship, including the alleged disappearance of certain individuals. The enquiry, which was originally chaired by Johannes Höglund before (unspecified) circumstances meant he stepped down, concludes
In the Committee's view, the question of whether any of the "disappeared individuals were subjected to threats, violence or oppression at the time of their disappearance is a matter for the police to investigate, as the Committee has been unable to identify any systematic policy on the part of the former government.
Even so, the Committee strongly recommends that the families of the 'disappeared' be sought out and granted financial compensation where appropriate, despite the lack of evidence of legal infringements by the state. This would have the primary objective of expediting the process of healing in wider society, and should not be seen as an admission of guilt by the state or public bodies.
In summary, it is the Committee's opinion that the period 2026-32 should be viewed as an aberration, but an aberration within the bounds of the prevailing legal order.
- the narration then switches a little further into the future, to the perspective of Petra, a woman with three young but grown-up children disposing of the effects of her husband, the aforementioned Johannes, who died in a medical institution. She also reflects on the earlier loss of her friend Julia.
What more of Julia can she recall without pain? Bites of a shared ice cream, faces pressed together into the same frame, a calloused sole, a red strip of blush rising up a neck, a jammed locker door. In the early days. And then? God, the rows. They might be able to laugh at them now, if she were here. If Petra weren't alone in a bathroom. It was always so frustrating for Julia that Petra didn't think big thoughts, focusing instead on silly relationships. And then, after the rows? Then came the thing that absolutely had to be forgotten.
- the novel then takes us to a more extended section sets in the early 2010s. Julia is 22 years old and is travelling with Petra on a train to Julia's family ski-house. En route they meet two men of a similar age - Johannes, from a family of lawyers (although we later learn his mother lost her family in the holocaust) and his friend Axel. This part of the story is apolitical and instead an account of the sexual tension and dynamics that arise between the four of them on the trip.
The remainder of the novel explores the gap between the second and third sections, with a backdrop of the first - the evolving relationship between the four, plus the different roles (pro and anti-activists; complicit bureaucrat and apolitical looker-the-other way) they each play, with varying degrees of activism or passivism, in the political revolution that forms the backdrop to their very human lives.
This is a novel that spells little out, leaving the reader to fill in the gaps and form their own view, both on the events, but also on the sub-conscious movitations of each character (not always the same as the conscious ones in the narration from their close third person perspective).
Impressive - and here's to another 50 novellas from Peirene.
Peirene Press
An award-winning independent publisher of new voices and great books from across the world.
Founded in 2008, we’ve been a key player in the thriving UK independent publishing scene for over a decade, publishing books from 25 countries and 20 different languages. Traditionally a publisher of European novellas in translation, we now publish writing from all over the world and are expanding our list to publish literary fiction of all shapes and sizes. Our books are regularly listed for significant UK literary and translation prizes, including the International Booker Prize, and in 2023 we won the Dublin Literary Award with our book Marzahn, Mon Amour by Katja Oskamp, translated from German by Jo Heinrich.
Our subscribers are the foundation of everything we do at Peirene. Their support and commitment empowers us to make bold editorial choices and to invest in ambitious, thought-provoking writing. Please consider becoming a subscriber, and receive our books months before they hit the bookshops. Click here to find out more.
February 2, 2024
Besviken. Hade höga förväntningar men den kändes som ett hafsverk. Ingen förklaring till nåt som sker. Den började lovande men det blev ingenting.
January 8, 2026
Bra tidsfördriv, fint språk. Inte jättemycket till handling dock, som driver framåt.
April 30, 2025
Väldigt förutsägbar. Inte bara i och med att den hoppar fram och tillbaka i kronologin,
All min kärlek har hela tiden en oförtjänt övertygelse om sin egen vikt. Den verkar vilja säga saker utan att säga saker. Ibland är tvetydighet intressant, men här så känns den mest lat. Den har också ingen identitet. Den vet inte vad den vill handla om. Berättelsen om svek och kärlek blir distraherad av alla teknofascisternas fasoner. Det hade kanske funkat i en större bok, men med ett så nätt antal sidor och så få ord på dem så finns det inte plats att utforska någonting på den nivå som förtjänas. För mig fanns det inte heller mycket att komma med i termer av insiktsfulla eller fräscha iakttagelser.
Prosan är också självgod av ingen nyttig anledning. Jag älskar pompös prosa, men den måste kunna rättfärdiga sig själv, vilket jag inte tycker att den gör här. Den är här inte ens särskilt pompös, bara körd lite för långt upp i sin egen röv. När sådant språk agerar bistånd till kärnfulla idéer och tankar så kan det vara otroligt bitande, men i detta fallet så känns det bara tandlöst.
All min kärlek har hela tiden en oförtjänt övertygelse om sin egen vikt. Den verkar vilja säga saker utan att säga saker. Ibland är tvetydighet intressant, men här så känns den mest lat. Den har också ingen identitet. Den vet inte vad den vill handla om. Berättelsen om svek och kärlek blir distraherad av alla teknofascisternas fasoner. Det hade kanske funkat i en större bok, men med ett så nätt antal sidor och så få ord på dem så finns det inte plats att utforska någonting på den nivå som förtjänas. För mig fanns det inte heller mycket att komma med i termer av insiktsfulla eller fräscha iakttagelser.
Prosan är också självgod av ingen nyttig anledning. Jag älskar pompös prosa, men den måste kunna rättfärdiga sig själv, vilket jag inte tycker att den gör här. Den är här inte ens särskilt pompös, bara körd lite för långt upp i sin egen röv. När sådant språk agerar bistånd till kärnfulla idéer och tankar så kan det vara otroligt bitande, men i detta fallet så känns det bara tandlöst.
Review of advance copy received from Publisher
Pereine Subscription
This is an anxiety inducing snapshot of how it feels to be faced with the rising tide of AI and “computer generated vapidity that is eating its way into society”, and the increased political intolerance and restrictions of speech.
It reminded me in places of Paul Lynch’s prophet song, with the “how can this be happening here” aspect, and I enjoyed the 1984 style postscript – here at the beginning - where the book starts with a committee inquiry into the events that took place between 2026-32, which does give you a psychological raft to comfort yourself that these events are at least over.
The writing was very light touch though. There was no getting bogged down in world building, which I felt worked well as it just played into my current discomfort and paranoia about the future. I also felt the author managed to skilfully explore the alternating perspectives, with just snap shots, from whatever stance you wanted to take towards politics and current events – whether you rage like Julia, or participate like Axel, are complicit like Johannes or want to turn a blind eye and just get on with life like Petra.
I was especially interested in the parent child dynamics. There is a difficult scene, where Julia berates the party politicos at her door, and realises the danger she has put her daughter in. Is it best to protect our kids by railing for what is right, or like Petra, just try and keep our heads down and work with the system? I feel so many parents struggle with walking the moral ambiguity of that line.
« Wera has always been caring. And so organized. She can’t bring herself to consider that he might not have had the space to be anything else… She can’t bring herself to ask, What rebellions have you bottled up?”
“Sandra’s backpack has long straps that hang down almost to her knees and that sometimes make Julia feel like crying.”
This is an anxiety inducing snapshot of how it feels to be faced with the rising tide of AI and “computer generated vapidity that is eating its way into society”, and the increased political intolerance and restrictions of speech.
It reminded me in places of Paul Lynch’s prophet song, with the “how can this be happening here” aspect, and I enjoyed the 1984 style postscript – here at the beginning - where the book starts with a committee inquiry into the events that took place between 2026-32, which does give you a psychological raft to comfort yourself that these events are at least over.
The writing was very light touch though. There was no getting bogged down in world building, which I felt worked well as it just played into my current discomfort and paranoia about the future. I also felt the author managed to skilfully explore the alternating perspectives, with just snap shots, from whatever stance you wanted to take towards politics and current events – whether you rage like Julia, or participate like Axel, are complicit like Johannes or want to turn a blind eye and just get on with life like Petra.
I was especially interested in the parent child dynamics. There is a difficult scene, where Julia berates the party politicos at her door, and realises the danger she has put her daughter in. Is it best to protect our kids by railing for what is right, or like Petra, just try and keep our heads down and work with the system? I feel so many parents struggle with walking the moral ambiguity of that line.
« Wera has always been caring. And so organized. She can’t bring herself to consider that he might not have had the space to be anything else… She can’t bring herself to ask, What rebellions have you bottled up?”
“Sandra’s backpack has long straps that hang down almost to her knees and that sometimes make Julia feel like crying.”
Review of advance copy received from Publisher
When grief arrives, we always (no matter who is around us) find ourselves alone. Alone with our grief. And when that happens, our whole life flashes, right in front of us.
The prologue starts like this:
Petra can't believe she is now a widow.
You know that feeling when you are watching the life of 4 people unfold from a distance (like while watching a movie) and you are telling them "wtf, are you an idiot, what are you doing, Omg?!" "Come on, can't you see what he's doing to you?" "Girl, you are such an attention seeker, what a hypocrite" "Are you serious, your naivety is gonna cost you..your innocence"
It's kind of like that. Young people who are reckless (because they are young) meet each other. And young people are very adventurous...they chase dopamine and adrenaline. They are confused. They are impatient. They are so many things...
It's about love, friendship, marriage, parenthood, toxic relationships, grief, loss of a partner, control, about growing up in a family where you are pressured to fulfill their expectations, about lack of freedom, about surveillance, about betrayal. And so many other things.
.
When Petra loses her husband, she struggles. Struggles to accept that he is gone, while the house still has his smell...
The pain. The pain brought back memories ..from her past.
The prologue starts like this:
Petra can't believe she is now a widow.
You know that feeling when you are watching the life of 4 people unfold from a distance (like while watching a movie) and you are telling them "wtf, are you an idiot, what are you doing, Omg?!" "Come on, can't you see what he's doing to you?" "Girl, you are such an attention seeker, what a hypocrite" "Are you serious, your naivety is gonna cost you..your innocence"
It's kind of like that. Young people who are reckless (because they are young) meet each other. And young people are very adventurous...they chase dopamine and adrenaline. They are confused. They are impatient. They are so many things...
It's about love, friendship, marriage, parenthood, toxic relationships, grief, loss of a partner, control, about growing up in a family where you are pressured to fulfill their expectations, about lack of freedom, about surveillance, about betrayal. And so many other things.
.
When Petra loses her husband, she struggles. Struggles to accept that he is gone, while the house still has his smell...
The pain. The pain brought back memories ..from her past.
Read
May 20, 2026Lidbeck is a writer I find better on reflection. I often close one of her novels thinking, what did I just read, and then spend the following days filling in the gaps, slowly realising how quietly daunting her stories actually are.
This novel moves between the 2010s and the late 2020s and 30s. A not so distant future, and yet it feels like it could be now. Incredibly unfair things happen to the characters simply by virtue of being close to political activists. Even their children are punished for associations they did not choose and cannot control.
It opens with a bureaucratic report, which feels deliberately out of place before you sink into the narrative proper. I found the first half disorienting as it shifted between the novel's past and present, though I suspect that disorientation is part of the point.
This is also a novel about parenthood, something Lidbeck writes with particular precision. She captures the mundanity of it honestly, and the way that being a parent can draw you into the political even when you have done everything in your power to keep it at a distance. Your choices are no longer only yours. That is the quiet horror at the centre of it.
This novel moves between the 2010s and the late 2020s and 30s. A not so distant future, and yet it feels like it could be now. Incredibly unfair things happen to the characters simply by virtue of being close to political activists. Even their children are punished for associations they did not choose and cannot control.
It opens with a bureaucratic report, which feels deliberately out of place before you sink into the narrative proper. I found the first half disorienting as it shifted between the novel's past and present, though I suspect that disorientation is part of the point.
This is also a novel about parenthood, something Lidbeck writes with particular precision. She captures the mundanity of it honestly, and the way that being a parent can draw you into the political even when you have done everything in your power to keep it at a distance. Your choices are no longer only yours. That is the quiet horror at the centre of it.
Review of advance copy received from Publisher
I thought the previous book from Agnes Lidbeck in the Peirene subscription series, Supporting Act, was tremendous. So I came to this with high expectations. Obviously, I was setting myself up for disappointment. There is an interesting work here, but I did feel it set out to be deliberately confusing and to disorientate the reader through the time shifts and focusing on each of the key characters separately. I can see why this makes sense in the nature of the narrative, but it didn't make for a better read or understanding. It sets its stall with an opening abstract from a report that indicates it is set in the near future and a commission has looked into what happened during a recent political shift that sounds fascist. But then it moves to the personal, that is more familiar to the territory of Supporting Act, although I found little empathy with or sympathy for the four principal characters. The issues start to reappear towards the end, but rather obliquely apart from one chapter. There is an interesting metaphor of the those who disappeared during the recent regime against the disappearance of family and memory, but beyond that it didn't really work for me.
Review of advance copy
I don't know why GoodReads does this - it seems to think I don't have a copy of this book but I do have a copy because I subscribe to Periene and I live in the UK! Anyway, to the book. Sometimes this novel is a little confusing. The author expects a lot from the reader who has to fill in the gaps along the way. However I found it gripping. It explores the personal and sexual relationships between two young women and two young men, and how these change after marriage and children, creating tension. However there is another strand to the book, which begins with an Inquiry, dated 2032, which delves into 'the manipulation of the law and the democratic system,' and 'disappeared' individuals. Without spoiling the plot both the women and two men and implicated in this in different ways. The novel examines how people choose to be bystanders or get involved in one side or the other. A complex novella which I think will require me to re-read in due course.
Read
October 8, 2023Vackert skriven bok som samtidigt är en berättelse som är så där lite diffust berättad. Går som en molande värk genom mig, något obehagligt som beskrivs, men det beskrivs inte rakt av utan i det dolda, i smyg, i skymundan. Vilket passar väl in i berättelsen i sig, och så blir det bara än mer obekvämt på något vis.
Review of advance copy received from Publisher
’There are words for everything, even if not all of them are spoken out loud.’
I didn’t read the very beginning because I didn’t care, so I read this whole book not realising it was speculative/dystopian fiction. That’s my bad but it did mean some stuff didn’t make sense. It didn’t take away from the beautiful writing, though.
I didn’t read the very beginning because I didn’t care, so I read this whole book not realising it was speculative/dystopian fiction. That’s my bad but it did mean some stuff didn’t make sense. It didn’t take away from the beautiful writing, though.
October 14, 2023
Actual rating: 3,5*
Jag gillade den, men samtidigt kändes det som att det fina skrivsättet tog udden av berättelsen lite också och att jag inte riktigt alltid hängde med på vad som egentligen hände.
Jag gillade den, men samtidigt kändes det som att det fina skrivsättet tog udden av berättelsen lite också och att jag inte riktigt alltid hängde med på vad som egentligen hände.
July 2, 2024
Lidbecks språk och stämningar kan jag aldrig värja mig för. Och när hon rör sig i det lilla, i relationerna är det lika bra som alltid. Men vändningen i ramberättelsen får något att gå förlorat. Svag fyra endast räddad av den språkliga magin.
July 19, 2024
2.5. Alltså premissen är där och den är stark, men utförandet är inte toppen. Den dystopiska känslan hade med fördel kunnat driva berättelsen, men fokus hamnar i stället på relationer. Språket är stundtals svårbegripligt. Jag känner mest: Jaha?
October 13, 2024
Nej nej nej. Snabbläst. För snabbt igenom nåt som kunde varit intressant men bara skrapades på ytan. Jag gillar visserligen när saker står mellan raderna men inte så här. Det känns som om det fattas många kapitel.
November 27, 2024
Här är en historia som försöker greppa över väldigt många områden. Flera intressanta tankar och perspektiv men det blir på 250 sidor ganska spretigt. Stort plus för hur språket får de inre monologerna att kännas levande. Skall nog försöka läsa ”Nikes bok” någon gång framöver.
October 26, 2023
Hade lite för höga förväntningar, gillar ju Agnes Lidbäck. Men denna var lite för löst sammanhållen på något sätt. Men intrigen var bra!
December 31, 2023
Inte bra. Gillade hennes tidigare böcker. Författare skriver intressant även om hennes böcker brukar skildra kärläjslösa förhållanden. Och den boken också. Namnet till trots.
February 28, 2024
Mmmm lite dystopi i underlig roman om kärlek gör genren gott
This entire review has been hidden because of spoilers.
Displaying 1 - 30 of 38 reviews