Med stöd av Eva Brauns privata fotoalbum och dagbok berättar Lars Widding historien om Eva Braun, Hitlers älskarinna. Om hur en gladlynt flicka från München en dag förälskar sig i Tredje Rikets diktator och därmed i praktiken ger upp sitt liv. En unik inblick i en av vår tids mest märkliga och skrämmande kvinnoöden.
Lars-Gustav Axelsson Widding (1924-1994) var en svensk författare och journalist. Widding var en av Sveriges mest lästa och produktiva författare under 1900-talet. Han var flitigt verksam inom film, radio och television och litteratur, samt inom journalistik som reporter under 36 års tid på Expressen.
Han skrev ett trettiotal böcker och flera filmmanus under sin livstid.
Att Eva Braun var så okänd utanför den innersta kretsen kände jag inte till och inte heller hur hon och Adolf Hitler träffades, så det tar jag med mig från boken. I övrigt tycker jag att det är alldeles för lite Eva i boken som helhet och att jag som läsare egentligen inte får veta så mycket om henne, trots att hennes dagbok är en del av bakgrundsmaterialet. Nej, jag känner nog på det stora hela att den här boken är lite för tunn och platt till innehåll och att den faktiskt hade kunnat vara ännu tunnare även till omfång för mycket är ren utfyllnad.
Eva Braun har ett känt namn, men vad vet vi egentligen om henne? Boken vilar framförallt på hennes dagbok där hon skriver om "honom", alltså Hitler och om hennes kärlek, näst intill besatthet, till honom.. men egentligen inte konstigare än vilken ung person som är tokförälskad. Det är ingalunda ett förhållande på lika villkor utan Eva får vänta och rätta sig efter Hitler. Man önskar såklart att man kunde lära känna Eva än mer på djupet, men man får hålla tillgodo med de små bitarna och där en ömsom stackars kvinna målas upp och ömsom en sjuk och beräknande kvinna. Intressant!
En någorlunda intressant bok som stundtals innehåller en del faktafel. Att författaren konstant kallar Eva för Kycklingen, i tron att det är en korrekt översättning av Schapperl, går en snabbt på nerverna. Det gör även dennes insisterande på att hela tiden kalla Unity Mitford för Valkyrian (även om ja, Valkyrie var hennes mellannamn). Det hade kanske funkat bättre i en fiktionell berättelse.
Anderledes fra det jeg pleier å lese, så det er en grunn til at jeg ikke ga den så høyt. Det var interresant men det var mest de delene som var mot slutten. Der det dreide seg mer om hitler og bunkeren. Kommer ikke til å lese igjen tror jeg ass.
Synes det var interessant å høre hvordan hun og Hitler møttes, hvor stor kjærlighet hun hadde for han. Men det var det. Følte dessverre ikke at vi ble så bedre kjent med henne.