Das Notizbuch vom Kiefernwald und La Mounine.

by Francis Ponge

«В общем, что такое лес? Одновременно монумент и общество (так же как дерево — одновременно живое существо и статуя)». В поэтическом исследовании соснового леса (1940, опубликовано в 1947-м) Франсис Понж оттачивает способность и способы видеть деревья, при этом не упуская из виду лес.

Genres: Poetry

123 pages, Hardcover

First published April 1, 1947

About the author

Francis Jean Gaston Alfred Ponge was a French essayist and poet. Influenced by surrealism, he developed a form of prose poem, minutely examining everyday objects.

Reviews

[Ann · Rating 4 out of 5]

Talige zoektocht in een pijnboombos. Niet voor niets het lievelingsboek van Charlotte Mutsaers. Fascinerend.

[Niki Vervaeke]

Hoe vat je de essentie van de dingen? Welke woorden, welke taal, welke zinsneden bevatten, verwoorden, drukken de 'ziel' van de zaken uit?
Hoe verwoord je het alledaagse en maak je het je eigen?
Een boekje over zoeken naar vinden en woorden en taal en verzet en mogen niet kunnen.


https://www.tzum.info/2018/06/recensi...

[Sander · Rating 3 out of 5]

Speciaal boek, ma eig vind ik het wel leuk. Poëtisch

[Henning · Rating 2 out of 5]

Jag köper inte konceptet. Det är en rätt billig tanke att en diktsamling blir bättre av att man kan följa varenda skiftning och ambivalens i poetens försök att närma sig objektet. Dikten i sig blir inte bättre av att man läser dess femtioelfte redigerade variant.

[Mahatma · Rating 5 out of 5]

Heerlijk boekje. Interessant om het ontstaan en de overpeinzing van een gedicht te zien. De nawoorden hadden voor mij niet gemoeten.

[Emanuel · Rating 4 out of 5]

Ponges "Ur tingens synpunkt" hör till mina absoluta favoriter så jag tog mig an "Tallskogshäftet" med höga förväntningar. Här rör det sig om en slags dagbok där olika sätt att beskriva tallskogen prövas mot varandra. Under en period laborerar Ponge med att likna tallskogen vid hårborstar och badrum och upprepar varianter med minimala skillnader. "Ett plockande med brickor" som en vän till Ponge kritiskt beskrev det. Ponge instämde, med reservationen att "då det rör sig om ett badrum" hade han "kanske föredragit mosaik ". När Ponge överger badrumsmetaforen och återgår till prosaform i slutet av texten blir det verkligt lysande. Ett exempel:

"Hos tallen praktiseras ett avskaffande av dess successiva utvidgningar (i synnerhet hos skogstallen) , som lyckligtvis korrigerar, upphäver det som är växtrikets vanliga förbannelse: att för alltid tvingas leva under tyngden av alla ens gester sedan barndomen"

Sättet som tallen gradvis fäller sina kvistar som död ved används också som en metafor för diktens tillkomstprocess på ett intressant sätt.

Jag älskar Ponge som mest när han är som torrast, så jag önskar att han inte uppehållit sig så länge i badrummet. Annars är det här förträffligt.