Ampliamente reconocido como una pieza clave en la condena y crucifixion de Jesucristo, poco se sabe en realidad acerca de la vida de Poncio Pilatos. Procurador romano en Judea entre los anos 26 y 36, bajo el mandato del emperador Tiberio, Pilatos se gano la enemistad de los judios al ordenar que las tropas romanas desfilaran por Jerusalen con los estandartes desplegados. Con ocasion del famoso juicio sumario de Jesus de Nazaret, abandono a este a su suerte ante el Sanedrin, que ya habia decidido su sacrificio, y posteriormente clamo su inocencia lavandose las manos.
პილატე პონტოელზე უამრავი წიგნი დაწერილა. ფანტაზიის გაშლის შესაძლებლობა უსაზღვროა - ისტორიულ წყაროებში ხომ ნათლად არ არის აღწერილი მისი ცხოვრება. ან ბერნემაც თავისი გზა აირჩია და თხრობა პირველ პირში წარმართა - თავად პილატეს მიანდო რომის პოლიტიკური ვითარების, მისი ოჯახური ცხოვრების, ქრისტიანობის ჩასახვის, იუდეის პროკურატორის საბედისწერო გადაწყვტილებისა და შემდგომ მის ამქვეყნიურ ყოფასა თუ სულში განვითარებული მოვლენების შესახებ... კარგადაც გამოუვიდა - კიდევ ერთხელ დაგვაფიქრა ჭეშმარიტებასა და მის ძიებაზე...
თითქოს ზედმეტად პათეტიკურია, ზედმეტად მიკერძოებული, თუმცა ორივეს უფლება აქვს ავტორს. ყველა სახე გავიხსენე პილატესი ბულგაკოვის, შმიტის, სარამაგუსი ... ვგონებ, ყველა სჯობდა ამას. არაფერი გამორჩეული, ახალი და განსაკუთრებული.
Roman historique depuis le regard de Ponce Pilate, probablement le plus illustre inconnu de la bible. Magnifiquement écrit, aventure intérieure d'un homme torturé toute sa vue par le choix d'un instant
Un ouvrage qui manque d'objectivité s'il veut s'attribuer la qualification de "mémoires", on a plus l'impression d'avoir affaire à une reconstitution des états d'esprit de Ponce Pilate, inspirée des croyances personnelles de l'auteur. Il n'en devient qu'un long et langoureux lamento d'un Romain, transformé en chiffe molle, ce qui est à mon avis un peu trop exagéré. Le contexte historique reste néanmoins bien placé. Il n'est pas à lire dans une optique historique.