En förälskelse rinner i väg mellan fingrarna. Och så ännu en. De försvinner innan de ens har tagit form, och lämnar Sara med en förlamande ensamhet. Hon kan inte ens beskriva vad som händer, eftersom det enda som brusar i hennes huvud är sorgen över sådant som inte får bli till handlingar. Joanna, den karismatiska skådespelerskan, vill inte riskera sitt ansikte för att komma nära henne. Barndomsförälskelsen Linnéa är en underförstådd kärlekshistoria utan vare sig början eller slut. Sedan träffar Sara C. Och plötsligt får känslorna av begär och paralysering nya, oanade dimensioner.
Ett så starkt ljus är en roman om att försöka älska i en heteronormativ värld. Det är en skildring av hur krampaktig och cynisk man kan bli av att leva med en hotbild som de flesta inte verkar se. Men framför allt handlar den om en bländande längtan. Om Saras långsamt framväxande insikt att det är just i känslan av att berättelsen aldrig får börja, som en ny historia kan skrivas fram.
Jag har så blandade känslor gällande denna bok men jag kan nog egentligen sammanfatta dem alla med att jag skulle vilja gilla den mer än vad jag tyvärr gjorde.
Min favoritdel var lätt den extremt höga igenkänningsfaktorn av att inte tillhöra majoriteten. Att man på något sätt får kämpa för sin existens hela tiden; antingen för att ens sexualitet inte ska förminskas eller för att man inte ska bli sin sexualitet. Och då identifierar jag mig ändå "bara" som bisexuell nu och har privilegiet att få min identitet raderad/inte passera som bi/ses som straight väldigt ofta. Men jag kunde ändå känna igen mig i smärtan av att inte tillhöra normen i ett heteronormt samhälle. Därför är denna bok så viktigt! Den ger ljus åt queera personers kamp, speciellt ickemäns kamper. Och karaktärerna speglar denna kamp då de nästan uteslutande är lesbiska kvinnor, en ickebinär person och en transkille. De heterosexuella männen som finns nämns knappt ens vid namn; vilken oerhörd befrielse! Denna bok ger också en känga åt straighta tjejer (säger inte att Joanna var straight för hon var förmodligen inte det) som tycker det är hippt att gilla andra tjejer och straighta tjejer in general. Jag vet inte om boken var tänkt på det sättet men Joannas tvekan att komma ut och Saras något orimliga krav var så verkliga och äkta och påminde mycket om min egna komma-ut process.
Det jag inte gillade med boken var resten. Ungefär. Allvarligt talat hände inte så mycket i boken över huvud taget. Älskade Stockholmsskildringen men jag kände att min kärlek för denna bok stannade där. Det är en väldigt långsam berättelse och inte mig emot men Saras karaktär var tyvärr inte en som jag kunde begripa mig på. Hon faller handlöst för ungefär alla hon träffar och okej, been there done that, men jag kunde inte ens förstå hennes besatthet vid C? Alltså vad skulle ens vara så fantastiskt med C? Det förstod jag aldrig. Och inte hennes besatthet med någon av de andra karaktärerna heller för den delen.
Åh vad jag ville älska denna bok. I början, de första 100 sidorna eller så gjorde jag det också det. Sen börjar allt gå utför. Inte för att det händer mycket i boken. Det är en väldigt stillsam roman, men jag störde mig mer och mer på huvudkaraktären Sara. Ibland var igenkäningsfaktorn hög, men Sara förstör ju allt. Eller överanalyserar och blir så upptagen i sina egna tankar och sina egna förälskelser. Språket är hur fint som helst, jag önskar bara att jag gillade hela boken mer. Jag tycker den är viktig och jag vet att jag skulle uppskatta den mer om jag läste den när jag var yngre, och mer osäker.
När C kommer in i bilden tycker jag att berättelsen nästan bara handlar om Saras känslor kring hen och Sara blir som besatt i C. Varför Sara blir det förstår jag däremot inte. Det intensiva attraktionen och förälskelsen förklaras inte tillräckligt för att jag ska förstå varför Sara agerar så som hon gör.
Jag har stort hopp för Lyras skrivande däremot och är väldigt sugen på att läsa hennes senaste roman och se hur och om hon har utvecklas. Hon har en speciell röst och jag vill ha mer. Jag vill att hennes berättelser blir mer och ger mig mer i alla möjliga aspekter. Skulle rekommendera "Ett så starkt ljus" för språkets skull, om man gillar långsamma berättelser.
Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om den här boken. 2.5/5? Måste nog smälta boken lite, fundera lite mer... Den är fint skriven men väldigt långsam och även om den är lite ångestfylld så händer det egentligen i princip ingenting. Gillar att den skildrar karaktärer utanför heteronormen, det sker alltför sällan, men i övrigt lämnar den mig ovanligt oberörd.
Vad ska man kalla genren när en bok handlar om hur boken blir till? Finns det ett namn för när historien mynnar ut i att berättarjaget skriver en bok som man förstår är den bok man läser? Ett så starkt ljus har något, något i språket och i berättarjagets/författarens blick på fenomen och karaktärer. När det är som bäst är det en fröjd att läsa. Men jag hade velat att Ett så starkt ljus inte skulle visa sig handla om Ett så starkt ljus.
Det är lite svårt att förklara denna bok. De känns att man inte riktigt får ett grepp om historien och karaktärerna. Jag fick en känsla av boken då jag läste den, att den är lite som ett lapptäcke. Att författaren har haft en hög med post-it lappar med tankar och citat som hon sedan samlat ihop till en bok. Och att resultatet då blir ganska "flytande" och samtidigt inte-helt-sammanhängande. Men som sagt, det är bara hur det kändes när jag läste den. That said, är "Ett så starkt ljus" insiktsfull, författaren har en förmåga att observera och skildra sin omgivning på ett skarpt sätt. Hög igenkänningsfaktor.
"Alla djup vi har anat tillsammans, vi kan utforska dem i en tillfällig låtsasvärld eller något, jag går med på det. Hänge oss åt den här pulserande närvaron utan att dra ordet "homosexuell" över oss som en prasslande och stinkande presenning. Om hon bara kunde lova att bli kvar om någon slängde den över oss ändå."
En något trögstartad roman där huvudkaraktären först känns konstlat cynisk men vars komplexitet sedan blommar ut vilket tillsammans med introduktionen av intressanta karaktärer får boken att lyfta ordentligt.
”Livet går förstås inte att fånga i en språklig återgivning”. Men ett gott försök görs i denna roman, vackert och skört om längtan efter kärlek, tvivel á ”hur kunde jag tro att hon skulle vara intresserad av mig?” och samtidigt en fin Stockholmsskildring. Gillade mycket!
"Men du skriver också för dem. Inte för att de ska tycka synd om oss. Utan för att de ska ana hur det kunde kännas. Pressa dem till den lite äcklade svindeln när de snuddar vid liknande saker inom sig själva. De har aldrig behövt lära sig att klara sig i en sådan värld. De vet ingenting om att röra sig genom hemliga landskap av oförlösta möjligheter som man aldrig kan veta säkert om någon annan kommer att tro på. De vet ingenting om vad det innebär att behöva klamra efter förnedrande stereotyper, sluta vara bara människa, för att ens smärtsamma erfarenheter över huvud taget ska kunna framträda."
"Men vissa känslor är så undflyende att man kan förlora fotfästet om man inte fångar dem med ord. "
En skildring av kärlek, besatthet, om att finnas i samhället, om att inte passa in. Om hur ens kropp och identitet formas av ens omvärld, om att försöka förstå sig på sina egna konturer. Huvudpersonen Sara kunde då och då kännas lite irriterande, malande. Kanske att det inte är något dåligt egentligen, utan att det är ett sätt att vara, och att det var det som boken ville gestalta. Jag kände personligen inte så mycket för henne, men Emil var en klar favorit i boken. Det kändes som en röst som verkligen slutet behövde, en som kunde sätta ord på det som Sara hade trasslat in sig i.
Över lag en vackert skriven bok, väldigt reflekterande och relativt långsam. Men uppskattade verkligen reflektionerna kring det queera varandet.
En bok om begär, förälskelser och besvikelser, iallafall majoriteten av boken. De två sista delarna handlar kanske mer om en reflektion.
Jag finner denna bok svårläst och har svårt för den unika skrivstilen, särskilt att olika scener, drömmar, anteckningar eller minnen smälter ihop. En svag trea.
I am a fan of highly intellectual literature that is also linguistically captivating. It doesn't hurt that the question of love and attraction never fails to leave all questions philosophically unanswered.
Definitely not for everyone, but if you like it, you will love it.
3.5 ⭐️ En helt okej roman som speglar känslan av förvirring inför uppväxt. Något ojämn i hur slutet var mycket mer intressant än resten. Trots att Sara var något relatbar var det ändå Emil som gav boken värde.
Den här boken är för långsam, för tjatig, för intolerant, för navelskådande, för exkluderande för mig. Man förstår att orden är vända och vridna på många gånger, det är en akademiker och poet som fyller sidorna med ord, ord, ord. Ofta vackra och välfunnet bilder, men texten gör mig otålig och irriterad på huvudpersonen. Men människa, väx upp och ta ansvar, sluta vara ett sånt offer. Jag som var tonåring på 60-talet minns hur mina gayvänner levde i två slutna världar, men idag? Jag kan inte tycka synd. Saras känsloältande är lika ointressant och förutsägbart som vilken annan tonårings som helst. Med den skillnaden att Sara är vuxen. Till slut skummar jag över sidorna eftersom jag, för att vara rättvis, vill läsa ut boken. Men det slutar ändå med att jag bläddrar snabbt mot slutet. Tyvärr. Jag fattar inte recensionernas lovsånger. Jag som verkligen älskar skickligt ordmakeri. Kanske är jag helt enkelt för gammal för sånt här.
A pleasant new acquitance. Book tell's about Sara, a young woman, on Stockholm in the 90's. Her relationships and longing for love. I liked most that authors way to describe the athmosphere of Stockholm in 90's.