Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta

by Lukas Moodysson

Lukas Moodyssons åttonde diktsamling, den första på nästan två decennier, innehåller dikter om lycka, olycka, kärlek, död, skog, mörker, ljus, hundar, nuet, det förflutna. Ingenting tar slut, allting förvandlas.

jag går med hundarna bort till spökskeppet stort vitt tomt
smutsigt vitt
hälften av fönsterna igenbommade med brädor
de andra med trasiga gardiner
livbåtarna är kvar
hänger i luften
jag kom hem till malmö
duscha klippa naglarna
lite parfym vit skjorta du sa till mig när du levde: vi måste stanna kvar här, i den här staden,
vi måste vara de som stannar och ser allt, du och jag

Genres: Poetry

114 pages, Paperback

First published February 4, 2025

About the author

Karl Frederik Lukas Moodysson is a Swedish author and film director. First appearing in public as an ambitious poet in the 1980s, he had his big public, and international, breakthrough directing the 1998 romance film Show Me Love. He has since directed a string of films with different styles and public appeal, as well as continued to write both poetry and novels.

Reviews

[Johan Ingmansson · Rating 2 out of 5]

Bitvis bra, bitvis svag. Trist med Israel-kramandet, trodde bättre om Moodysson. Lämnade mig med en lite olustig känsla.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

“Håkan sa att hans största utgift / är nog Coca-Cola” (s. 75).

[Elin Persson · Rating 3 out of 5]

ojämnt. de som va bra va jädrans bra och det som va dåligt var ..

[Hjortronhyllan · Rating 4 out of 5]

Lukas Moodysson är kanske mest känd som filmskapare, men hans poetiska röst är lika skarp som hans blick för scenografi. Hans dikter rör sig i gränslandet mellan det banala och det existentiella, mellan vardagens förbisedda detaljer och livets djupa smärtpunkter. Det är poesi som förmår att vara, och samtidigt är drabbande med en viss återhållsamhet. Helheten som fungerar likt en katalysator för de stora känslorna. Det framträder ett spektrum av poetisk sensibilitet, från sorgearbete till en osentimental betraktelse av livets absurditeter och världsläget.

Ett genomgående tema i dikterna är sorgen över vännen Kristians död. I dikten "Minne" skapar Moodysson en lågmäld men omskakande skildring av det existentiella vakuum som uppstår vid en älskad människas bortgång. Hans språk är avskalat men precist, och just denna strama enkelhet gör orden desto mer genomträngande. Frågan "Kristian, är du verkligen död?" är både som en desperat anklagelse och en väg in i den märkliga gråzonen mellan liv och död, där det ofattbara ofta förblir obegripligt. Moodysson låter här läsaren vandra i denna osäkerhet och erbjuder inga enkla trösteord, vilket gör dikten för mig desto mer gripande.

I "1988" förflyttas vi till en annan känslostämning, en slags ung, trevande livsförståelse där sjukdom, vänskap och triviala detaljer bildar en vacker mosaik av erfarenheter. Den subtila humorn, "Håkans största utgift är Coca-Cola", skapar för mig en bild av ett återbesökt minne, där det enkla och det smärtsamma existerar sida vid sida. Det är just i dessa kontraster Moodysson excellerar för mig, en poet som låter det mest vardagliga spegla det mest fundamentala. Det enkla i det komplexa pusslet att vara människa.

Dikten "Plan" har ett mer slags självreflekterande livsprogram som målas upp. Här möts jag av en dikt som söker struktur i en tillvaro som annars riskerar att glida ur händerna. Små, vardagliga beslut, en antydan en strävan efter kontroll, en existentiell motståndshandling mot kaoset. Samtidigt uppstår en poetisk skärpa i rader som "är det fysiskt eller psykiskt?", där den moderna människans eviga kamp med kropp och själ sammanfattas i en enda enkel rad.

Moodyssons poesi en sällsynt uppriktig upplevelse. Han skriver med en omedelbarhet som bjuder in både den bevandrade samtidigt som den nyfikne vågar närma sig. Moodyssons ord lämnar efter sig en eftersmak av både ömhet och svärta. Det är en poesi som, utan att vara insmickrande, lyckas fånga det vackra i det brutala, det sköra i det alldagliga. Moodyssons dikter känns och det är väl ändå ett av de mest centrala kriterierna

[Lydia Darmark · Rating 3 out of 5]

Kanske den vackraste titeln någonsin, tröttnar aldrig att läsa den där boken ligger så att den skymtas.
Tkr mkt om några dikter, de som sätter pränt på banala tankar om vår samtid, där man kastas mellan högt och lågt, och som har så hög igenkänning.
Känns okonstlat och opretentiöst. Vissa bättre än andra.

[bokanonym · Rating 3 out of 5]

Fett bra ända tills det blev: ”överraskning, jag är zionist!” Ganska besviken nu asså, Moodysson var ju lite av en idol för mig.

[Frej · Rating 1 out of 5]

Har aldrig läst Moodysson förut och har ingen relation till hans filmer heller. Uppskattade ändå första halvan förvånansvärt mkt mer än jag hade föreställt mig, men sedan gick det nedför.

[Fia Borglin · Rating 3 out of 5]

Jag gillade det mesta egentligen, bitvis tyckte jag att det var starkt. Blev dock besviken på det ständiga omfamnandet av Israel.

[Julian Göransson · Rating 3 out of 5]

”jag gick runt här på planeten.
jag köpte lite lösgodis till ditt minne.”

blandade känslor. ojämn. det som är bra är dock jättebra!! det var särskilt dikterna om Kristian som berörde.