För Lydia ger Lydias perspektiv och version av historien som är relationen mellan henne och Arvid som berättas om i Den allvarsamma leken. Tyckte om den här boken skarpt och gillar verkligen Gun-Britt Sundström. Hur hon tar ställning i alla frågor, tar upp så många viktiga ämnen gällande förväntade kvinnors roll i samhället och i relation till män, och noterade även att barnen fick ta plats i boken. I Söderbergs bok nämndes de i förbifarten, ofta som hinder till de hemlighetsfulla kärleksaffärerna. Boken ger detsutom en skildring av tiden den utspelas i, närmare bestämt 60-70-tal. Gun-Britt låter Lydia reflektera och i de flesta fall ta ställning, kring studentrevolterna, demonstrationer för fred, ombyggnationer i Stockholm och den sexualmoraliska revolutionen. Just sexualmoralen disskuteras mycket och kvinnans möjligheter att ha älskare utan att ses som smutsig eller mindre värd. Lydia skiljer sig från maken Markus, gör upp med hemmafrurollen, bor själv och skaffar egna pengar. Hon har egna vänner som hon pratar politik, aktuell litteratur och världslägen med. Hon är fri och självständig! Det är såklart inte utan komplikationer, speciellt att skiljas från dottern Marianne är svårt. Ingenting är svartvitt i Sundströms värld. Tycker det är så sympatiskt och lärorikt och femtio år senare finner jag fortfarande detta nytänkande. Känner mig på något vis så stärkt och jordad efter att ha läst För Lydia, kände samma efter Maken.
Finns massor av citat, här är några.
”Och att ha en regelbunden egen inkomst, om och aldrig så liten! Visst hade hon förstått att det skulle ha betydelse för självkänslan, men inte hur det skulle kännas. /…/ bara detta att kunna gå ut och köpa en bok, ett par skor, vad som helst åt sig själv utan att det var en gåva från honom - som en gå- va från Lydia till Lydia!”
”Att ha sin trygghet i sig själv så att kärleken kan vara fri. Att kunna ha glädje av något utan att bli beroende av det, ja, utan att ens bli beroende av glädjen. Och å andra sidan: att bevara detta oberoende utan att bli likgiltig, utan att förlora förmågan att glädjas.”