What do you think?
Rate this book
Världens äldsta historia: Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år
En kylslagen majdag för ett sekel sedan gjorde ynglingen Einar Kjellén en makalös arkeologisk upptäckt. Under mossan på en uppländsk bergknalle hittade han världens äldsta bildberättelse, dold sedan bronsåldern. I myllrande hällristningsscener återges där en mytisk hjältes skeppsfärd till undergången vid världens kant.
Jonathan Lindström följer upp Sveriges långa historia med ännu en pionjärgärning när han med stor inlevelse tar sig an det muntliga berättandets historia. Med hjälp av ny forskning återskapar han inte bara bronsåldershjältens äventyr utan lyckas även rekonstruera människans berättarkultur under hundratusentals år. Vi får möta Islands första sagoförfattare, verklighetens Homeros, boskapsnomadernas skalder och mammutstäppens dansande schamaner. Följ med på ett svindlande forskningsäventyr som för oss bakåt i historien till de kvinnor som sjöng vid längesedan slocknade eldar under en stjärnhimmel som själva tiden vridit ur led.
- GenresHistory
595 pages, ebook
Published September 27, 2024
10 people are currently reading
22 people want to read
About the author
Jonathan Lindström
19 books14 followersJonathan Lindström är en svensk arkeolog, författare och illustratör. Han skriver främst faktaböcker för barn och vuxna om naturvetenskap, arkeologi och historia. Han valdes 2010 in i Svenska barnboksakademin. Lindström medverkar då och då i radioprogrammet Spanarna. Sedan 2010 är han återkommande krönikör i tidningen Populär Astronomi.
Bibliografi i urval:
• Forntiden runt hörnet (1998)
• Allt från början: från urcell till människa (2003)
• Rena rama forntiden (2004)
• Vikingastaden Birka (2005)
• Skelettet Estrid (2005)
• Allt om universum: stjärnor, galaxer och kosmiska mysterier (2005)
• Hajpuss (2005)
• Råttans skelett: mina upptäckaräventyr med Spink-Jocke och Lotta (2006)
• Dödshuset: mysteriet från stenåldern (2007)
• Hjärnkoll: så funkar synen och medvetandet (2008)
• Till månen (2009)
• Bronsåldersmordet: om arkeologi och ond bråd död (2009)
• Mysteriet döden (2010)
• De dödas tempel: om arkeologi och jakten på stenålderns själ (2011)
• Stockholm från början (2012)
• Stockholm din och farmors farmors stad (2013)
• Medvetandets gåta: om hjärnan, själen och konsten att kila runt hörnet (2013)
• Biskopen och korståget 1206: om krig, kolonisation och Guds man i Norden (2015)
Bibliografi i urval:
• Forntiden runt hörnet (1998)
• Allt från början: från urcell till människa (2003)
• Rena rama forntiden (2004)
• Vikingastaden Birka (2005)
• Skelettet Estrid (2005)
• Allt om universum: stjärnor, galaxer och kosmiska mysterier (2005)
• Hajpuss (2005)
• Råttans skelett: mina upptäckaräventyr med Spink-Jocke och Lotta (2006)
• Dödshuset: mysteriet från stenåldern (2007)
• Hjärnkoll: så funkar synen och medvetandet (2008)
• Till månen (2009)
• Bronsåldersmordet: om arkeologi och ond bråd död (2009)
• Mysteriet döden (2010)
• De dödas tempel: om arkeologi och jakten på stenålderns själ (2011)
• Stockholm från början (2012)
• Stockholm din och farmors farmors stad (2013)
• Medvetandets gåta: om hjärnan, själen och konsten att kila runt hörnet (2013)
• Biskopen och korståget 1206: om krig, kolonisation och Guds man i Norden (2015)
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 5 of 5 reviews
April 21, 2025
Ett makalöst verk om mänsklighetens fantastiska berättarkonst. En mänsklug och varm författare med bred och djup kunskap.
I vissa delar är författaren alltför akademisk men det är för att bli trodd(!)
Om du klarar av lite tuggmotstånd så blir belöningen stor när du läser bilagorna, som också är sammanfattningar.
I vissa delar är författaren alltför akademisk men det är för att bli trodd(!)
Om du klarar av lite tuggmotstånd så blir belöningen stor när du läser bilagorna, som också är sammanfattningar.
December 15, 2024
Den kunskap som inte repeteras högt försvinner snabbt, vilket innebär att man i muntliga samhällen måste lägga ner mycket tid och energi på att upprepa vad man lärt från sina föregångare.
Lindström upptäcker en vacker dag att den stora hällristningen i Hemsta utanför Enköping (tydligen Sveriges närmaste stad redan 1400 Fvt) är en nästan exakt avbildning av sagan om Ingvar Vittfarne från 2500 år senare. Så om det stämmer, och en berättelse överlevt nästan oförändrad hela den tiden, hur mycket längre tillbaka kan han spåra den?
Världens äldsta historia är oavbrutet fascinerande, även om den grottar ner sig i varenda detalj den någonsin kan hitta (hoppas du verkligen vill veta vad munkarna åt på 1100-talets Island). Precis som i Sveriges långa historia lägger han an perspektiv som svindlar; kan vi spåra myten om Ingvar (han i sagan, inte den verklige personen) hela vägen tillbaka till bronsåldern måste vi väl kunna knyta den till Odysséen också? Och sedan fortsätta bakåt? Kruxet är att (och jo självklart säger jag detta som lekman som inte har tagit del av en hundradel av allt Lindström läst, hört och grävt upp) efter ett tag känns det väldigt mycket som ett bygge på gungfly.
Å ena sidan bygger han sina argument på en lång kedja "Det är lätt att associera", "Man skulle kunna anta" och "Det framstår som fullt tänkbart" som i nästa steg blir "Som vi redan sett" och plötsligt är en granitstadig grund för nästa "Det ter sig inte omöjligt att"; en lång kedja av antaganden som lekmannaläsaren får väldigt svårt att bedöma exakt HUR tänkbara de är, speciellt som han sällan ens nämner möjliga andra tolkningar eller refererar andra äldre myter. Att han erkänner att han till och med för sig själv börjar låta som Rudbecks Atlantis tar inte riktigt bort känslan.
Å andra sidan, ju längre tillbaka i tiden han kommer (och ja, han går bokstavligen hela vägen tillbaka till de första amfibierna), desto mer framstår hans följande av "samma berättelse" som "folk sitter på stolar". Om Ingvarsagan i grunden bara är ett återberättande av en urschamans transtillstånd i Sydafrika för 300 000 år sedan... vilken berättelse är då inte det? Jag kommer mig för att undra om den här historien inte borde ha berättats åt andra hållet, men då är vi å andra sidan tillbaka på Borges snack om sju handlingar och det är inte arkeologi.
Detta är inte nödvändigtvis kritik mot Lindströms kunskaper eller metodologi. Det här är inte en avhandling, och underhållande är den ofta. Men spontant känns det, i ännu högre grad än i föregångaren, som om lite mer ödmjukhet hade kunnat göra den här boken mer övertygande än vad den redan är.
3,5/5
Lindström upptäcker en vacker dag att den stora hällristningen i Hemsta utanför Enköping (tydligen Sveriges närmaste stad redan 1400 Fvt) är en nästan exakt avbildning av sagan om Ingvar Vittfarne från 2500 år senare. Så om det stämmer, och en berättelse överlevt nästan oförändrad hela den tiden, hur mycket längre tillbaka kan han spåra den?
Världens äldsta historia är oavbrutet fascinerande, även om den grottar ner sig i varenda detalj den någonsin kan hitta (hoppas du verkligen vill veta vad munkarna åt på 1100-talets Island). Precis som i Sveriges långa historia lägger han an perspektiv som svindlar; kan vi spåra myten om Ingvar (han i sagan, inte den verklige personen) hela vägen tillbaka till bronsåldern måste vi väl kunna knyta den till Odysséen också? Och sedan fortsätta bakåt? Kruxet är att (och jo självklart säger jag detta som lekman som inte har tagit del av en hundradel av allt Lindström läst, hört och grävt upp) efter ett tag känns det väldigt mycket som ett bygge på gungfly.
Å ena sidan bygger han sina argument på en lång kedja "Det är lätt att associera", "Man skulle kunna anta" och "Det framstår som fullt tänkbart" som i nästa steg blir "Som vi redan sett" och plötsligt är en granitstadig grund för nästa "Det ter sig inte omöjligt att"; en lång kedja av antaganden som lekmannaläsaren får väldigt svårt att bedöma exakt HUR tänkbara de är, speciellt som han sällan ens nämner möjliga andra tolkningar eller refererar andra äldre myter. Att han erkänner att han till och med för sig själv börjar låta som Rudbecks Atlantis tar inte riktigt bort känslan.
Å andra sidan, ju längre tillbaka i tiden han kommer (och ja, han går bokstavligen hela vägen tillbaka till de första amfibierna), desto mer framstår hans följande av "samma berättelse" som "folk sitter på stolar". Om Ingvarsagan i grunden bara är ett återberättande av en urschamans transtillstånd i Sydafrika för 300 000 år sedan... vilken berättelse är då inte det? Jag kommer mig för att undra om den här historien inte borde ha berättats åt andra hållet, men då är vi å andra sidan tillbaka på Borges snack om sju handlingar och det är inte arkeologi.
Detta är inte nödvändigtvis kritik mot Lindströms kunskaper eller metodologi. Det här är inte en avhandling, och underhållande är den ofta. Men spontant känns det, i ännu högre grad än i föregångaren, som om lite mer ödmjukhet hade kunnat göra den här boken mer övertygande än vad den redan är.
3,5/5
October 28, 2024
Att spåra en berättelses rötter mer än 40.000 år tillbaka i tiden, det tycks vara ett omöjligt projekt. Men det är vad Jonathan Lindström försöker sig på i den här boken. Det är en fascinerande redogörelse om en urgammal berättelse, sagorna som vi idag känner som Odd Snorressons Ingvar den vittfarnes saga, och Homeros Odysséen. Lindström hävdar att de har ett gemensamt ursprung. Han följer sagornas utveckling tillbaka via den stora hällristningen i Hemsta utanför Enköping till den indoeuropeiska språkens vagga vid Dnipros forsar i södra Ukraina, och vidare till schamanerna i Ural från tiden långt före jordbruket. Han gör också en utfärd till människans vagga i Afrika där berättandet började.
Att sagan om Ingvar nedskriven av Odd Snorresson på Island ca 1195 e.Kr. har starka kopplingar med hällristningen i Hemsta från 1400 f.Kr. visar Lindström övertygande, liksom att Homeros använde sig av en äldre saga med snarlika motiv när han författade Odysséen ca 800 f.Kr. Dessa berättelser härleds tillbaka till ett ur-epos om Nekus från Ukraina vid ca 4000 f.Kr. Här är argumenten inte fullt så välbelagda. Ju längre tillbaka i tiden Lindström går så blir spåren tunnare och svårare att följa, vilket Lindström är öppen med. Jag är inte kompetent att avgöra om det håller, men som hypotesbygge är det oupphörligt intressant.
Boken avslutas med några tankeväckande hypoteser. En är att berättandet var en av de uppfinningar som så småningom hjälpte den moderna människan Homo sapiens att överleva och frodas. En annan är att uppfinnandet av berättelser, nya ritualer och figurativ konst drivs inte av att människor ges tid att vara kulturella under tider av överflöd, utan tvärtom är det kristider som tvingar fram nya sätt att försöka förstå och beveka omvärlden.
Min enda kritik av boken är att den är lång. Men å andra sidan, handlar den om något som försiggått i många årtusenden så må det vara hänt att den tar litet tid att läsa.
Att sagan om Ingvar nedskriven av Odd Snorresson på Island ca 1195 e.Kr. har starka kopplingar med hällristningen i Hemsta från 1400 f.Kr. visar Lindström övertygande, liksom att Homeros använde sig av en äldre saga med snarlika motiv när han författade Odysséen ca 800 f.Kr. Dessa berättelser härleds tillbaka till ett ur-epos om Nekus från Ukraina vid ca 4000 f.Kr. Här är argumenten inte fullt så välbelagda. Ju längre tillbaka i tiden Lindström går så blir spåren tunnare och svårare att följa, vilket Lindström är öppen med. Jag är inte kompetent att avgöra om det håller, men som hypotesbygge är det oupphörligt intressant.
Boken avslutas med några tankeväckande hypoteser. En är att berättandet var en av de uppfinningar som så småningom hjälpte den moderna människan Homo sapiens att överleva och frodas. En annan är att uppfinnandet av berättelser, nya ritualer och figurativ konst drivs inte av att människor ges tid att vara kulturella under tider av överflöd, utan tvärtom är det kristider som tvingar fram nya sätt att försöka förstå och beveka omvärlden.
Min enda kritik av boken är att den är lång. Men å andra sidan, handlar den om något som försiggått i många årtusenden så må det vara hänt att den tar litet tid att läsa.
October 4, 2025
En fantastiskt spännande resa genom berättandets historia, ända ner i den djupaste forntiden. Halsbrytande resonemang levererade med sådan berättarglädje att det är helt omöjligt att inte fullkomligt uppslukas. Arkeologi, historia, etnologi, astronomi och geologi vävs ihop till ett lapptäcke av bevismaterial som författaren syr ihop till en vacker helhet. Min nya favoritbok!
July 26, 2025
En så oerhört omfattande bok. Går igenom absolut ALLT som har med människans historiska berättarkonst att göra. Filologi, arkeologi, biologi, geologi, geografi verkar som att Lindström använde sig av varje vetenskapsgren möjlig för att framställa detta verk.
Displaying 1 - 5 of 5 reviews