Det här borde vara en läskig bok att läsa om man råkar vara pojkvän till någon av tjejerna i förf:s kompiskrets, eftersom det bland dem tydligen har blivit trendigt/poppis/okontroversiellt att som tjej bedra sin partner. Brodrej ger en liten inblick i ett slags väninnekör man kanske kan kolla toxisk, och hon tillstår att hon själv trots viss bryddhet står passiv: "Jag har aldrig krävt att [mina vänner] ska berätta för sina pojkvänner när de varit med någon annan, vilket många av dem varit flera gånger." Förresten kan väninne-pojkvännen läsa att han är tillsammans med en tjej som är "överlägsen" honom, "både intellektuellt och estetiskt", det har i varje fall Brodrej "alltid känt" när det gäller hennes vänners relationer.
Dessa inslag i boken är kanske inte särskilt representativa för könsrelationerna i Sverige, och inslagen är heller inte särskilt representativa för boken som helhet. Brodrej tar förvisso återkommande fasta på sina egna personliga erfarenheter som skildras och rannsakas som utgångspunkt för vidare resonemang. Hon levererar spetsig och välskriven kulturanalys i tighta essäer som kanske inte når så jättemycket djupare än vanliga kulturartiklar, men hon funderar på ett sakligt och inkännande vis. Denna undrande överblick över den samtida manligheten präglas faktiskt av grundmurad empati gentemot män som har det svårt. Innehållet handlar heller inte bara om små klickar i Stockholms innerstad, och referenserna utgörs inte enbart av nordamerikansk populärkultur – även om dessa standardmässiga kulturjournalistiska fixpunkter tar upp mycket utrymme. Ett fint och mörkt huvudnummer i boken är det essäreportage där Brodrej far till Sandviken och idkar öppenhjärtig intervju med en nedstämd incel.