”Jag hade en syster som hette Lilly, snart finns det inte längre någon kvar som kan minnas henne. Det är om henne jag vill berätta, och om Tore, Eskil och mig. Lilly såg saker och ting på sitt eget sätt och efter hand lärde jag mig också att göra det: att fånga ljusets många skiftningar och de mörka skuggorna. Formerna och färgerna, alla färgerna som ryms i det vi kallar grått. Landskapet där allting utspelade sig har jag målat om och om igen, men alltid tomt på människor. Nu måste jag börja befolka mina målningar, sätta dit mig själv och de andra i bilden.”
Lilly, eller Sälflickan, kallas ett samhällets olycksbarn även om romanens berättare ser att hon är den minst olyckliga människa man kan tänka sig. Annika Thor återvänder i kortromanen ”Sälflickan” till tidsperioden kring andra världskriget som hon tidigare skildrat i ungdomsromanerna om Steffi och Nelli och ”Om inte nu så när”. ”Sälflickan” spänner över ett helt liv med utgångspunkt i huvudpersonens upplevelser under ett avgörande ungdomsår.
Annika Thor grew up in a Jewish family in Gothenburg, Sweden, in the 1950s and 60s. She started work as a librarian and then went on to work as a film and television critic, and finally dedicated herself to writing books, plays, and screenplays for young people. She is one of Sweden’s best known authors for young people. Her books have been translated into many languages and have won many prizes.
Lilly är ett lyckligt ”olycksbarn”, hennes smeknamn är sälflickan för att hon simmar väl. Hon har vad jag gissar är en intellektuell funktionsnedsättning men får stöd och kärlek av föräldrar och syskon. Hennes bror Harry är romanens berättare, han är likt profeten Teiresias gammal, blind och vis och berättar om sina upplevelser och lärdomar från barndomen, det året då Lilly var femton år.
Sälflickan är en sedelärande kortroman som utspelar sig under tiden för andra världskriget. Den handlar om att vara tonåring och vilja visa att man är något, om nazismen och dess attraktionskraft, om konst, om kärlek mellan syskon och vänner, om att ångra saker man gjort och om synen på människan.
Jag läser den här högt för mitt barn, som visserligen tycker att den är tråkig, men den ger jättebra underlag till samtal om skatt, solidaritet och människovärde.
Dock tycker jag den känns lite väl snäll. Att pojken Harry inte skäms mer och försöker undkomma att synas med sin avvikande syster känns för bra för att vara sant. Överlag känns Annika Thors berättelse något tillrättalagd och övertydlig.
Men det finns mycket att tycka om här också. Jag reagerar på att Thors förklaring sammanfaller med Lena Anderssons när det kommer till varför det går bra för vissa och inte för andra, det beror på förmågan att ta in världens skönhet.
”Jag undrade om Eskil såg och upplevde samma som jag eller om han var blind för all ljuvlighet som omgav oss. Lusten att förstöra, kunde den vara starkare än lusten att leva?”
Lilly, eller Sälflickan, kallas ett samhällets olycksbarn även om hennes storebror Harry ser att hon är den minst olyckliga människa man kan tänka sig. ”Sälflickan” är en kortroman som utspelar sig i tidsperioden kring andra världskriget. Boken spänner över ett helt liv med utgångspunkt i huvudpersonens upplevelser under ett avgörande, och för honom förödande, ungdomsår.
Annika Thor beskriver så bra den uppgivenhet och litenhet man kan känna som ensam person i det stora maskineriet som världen och politiken är. Känslan av att världen är stor och mörk, en plats där onda makter styr, och osäkerheten som kommer med tanken att man inte kan påverka det. I boken utforskar Thor vad som kan gå snett om man inte säger ifrån, om man låter saker och ting gå för långt och hur länge man som människa sedan kan tvingas bära på sorg.
”Sälflickan” kommer helt rätt i tiden, och huvudpersonen Harry påminner oss om hur skevt det var då, och hur det inte är det minsta annorlunda idag. Det är så lätt att tänka att det som var då inte kan hända igen, att allt bara är historia utan motvikt i dagens samhälle. Men nej. Krafterna är desamma, mörkret är detsamma, och det innebär att motståndet är minst lika viktigt. Kanske viktigare.
En av mina stora läsupplevelser som barn var just tillsammans med Thors berättelser om Nelli och Steffi i En ö i havet-serien och sen dess är jag svag för Thor. Jag måste säga att hon skriver underbart.
I Sälflickan vistas vi också runt tiden för andra världskriget, om än något innan denna gång. Harry sitter på ett ålderdomshem och ska summera och bearbeta en svår tidsperiod innan han dör. Han tänker på det där året när han drogs med in i umgänget med nationalsocialister och samma år som hans älskade syster Lilly dig. Vi får redan från start reda på att Harry bär på stor skuld för hennes död och ju fler sidor som går desto mer vänder det sig i magen på mig. Lilly är inte som alla andra och Harry tar mycket ansvar för henne. Han tar med henne till stranden där hon dyker i vågorna, hon har fått smeknamnet Sälflickan i byn.
Jag tycker att det är fascinerande hur Thor, på så få sidor och med nästan inga ord alls, lyckas berätta en hel livshistoria. Ibland behövs det inte miljarder ord, meningar och begrepp för att man ska förstå exakt precis hur det känns och hur det var. Det är en otrolig liten bok med massvis av känslor, ångest och historia. Tack!
Hur kan du inte dras till en bok med så snygg titel och vacker framsida? När författaren dessutom är Annika Thor, då kan det väl knappast bli dålig läsning?
En gammal man ser tillbaka på sin barndom. Du vet redan från början att mannen sörjer och bär på någon typ av skuld.
Jag har återigen fastnat för en bok som tar upp ledarskap och en önskan att vilja bli sedd av ledaren men också få ett sammanhang. Intressant är ju också att kika in i trettiotalets Sverige och se de olika politiska strömningarna. En orolig tid.
Jag har inte läst något av Thor som vuxen och har endast läst ”En ö i havet”-serien av henne. Jag tycker den här är läsvärd, men tyvärr kände jag mig mer distanserad än väntat från Harry genom berättelsen…
Som en pärla, vill bara dra ut på det hela. Så njutningsfullt. Reine Brynolfsson läser in och det blir som nästan dikt. Ett konststycke i sig. Berättelsen är enkel men ändå djupsinnig.
Sälflickan utspelar sig i en namnlös ort i norra Bohuslän och mitt hjärta slår extraslag för de lokala detaljerna som boken för med sig. Sillfiske, konservfabrikerna, skärgården med karga öar och slitgörat vid stenbrotten. Brännvinsknäppta skjortor och kaffeflaska i ullstrumpa.
Det är en underdrift att säga att jag älskade denna bok. Det är otroligt skickligt att kunna berätta om ett helt liv med både djup och känsla på drygt 100 sidor. I Sälflickan får vi genom Harrys röst, en inblick i hans liv som ung pojke som går i sin fars fotspår som stenhuggare. Han bor med sina föräldrar och fem syskon, varav ett är systern Lilly. Hon är ett ”olycksbarn” som inte är riktigt som andra barn. Lilly älskar att simma och har därför kommit att kallas för Sälflickan.
Harry kommer genom en vän i kontakt med socialnationalister och hamnar i deras propagandanät, utan att förstå drivkrafterna bakom och deras agenda. Tids nog skingras den naiva dimman för hans ögon och han inser att deras budskap om rasrenhet och dåligt arvsanlag faktiskt rakt av berör hans syster Lilly. Trots att han försöker dra sig undan obemärkt, händer något som han får leva med under hela sitt liv. Under sina sista år och när synen sviker honom, bestämmer han sig för att berätta sin historia, för att minnet av Lilly ska finnas kvar när inte han själv kan berätta.
Annika Thor skriver poetiskt och naket. Det är tunn bok, men ack så tunga ord. Verkligen magi att få läsa och mina ögon tåras bara jag tänker på boken.
Några sista ord från Harry, om att historien kan upprepa sig trots att vi borde ha lärt oss läxan: ”Jag känner medlidande med de där båda vilsna pojkarna, men jag kan inte förlåta dem: inte Eskil för vad han gjorde och inte mig själv för att jag lät det ske. Och när jag tänker på andra pojkar idag, sådana som är lika tanklösa och farliga som vi var då, blir jag fruktansvärd rädd.”
En mycket positiv överraskning. I denna historiksa kortroman finns ett allvar och en gestaltning som tar dig nära karaktärerna på ett sätt som jag saknat i betydligt mer kända böcker. Rekommenderas.