What do you think?
Rate this book
Noč
Hipnotična novela je zgodba o ljubezni, odraščanju, bolezni, ločitvi, izčrpanosti in skrbi za otroke, ki bi jo moral prebrati vsak človek, ki ima otroke – ali starše.
Hči je izginila, mati jo išče. Med mrzličnim preiskovanjem ulic, klicarjenjem bolnišnic, policije, prijateljev, sosedov, znancev, kogarkoli, ki bi lahko karkoli vedel, si razbija glavo, upa, moli, čaka.
Kaj se zgodi, ko otrok odraste v najstnika in ne želi več starševske skrbi? Noč je zapletena ljubezenska zgodba med materjo in hčerko, ki se vije med Stockholmom in Parizom ter zaključi na plažah Barcelone. Je skrbno spisana zgodba o neopisljivi skrbi za otroka in o vsem, kar se dogaja z mamo, ko mora otroka prepustiti svetu, a ga hkrati pred njim ne more zaščititi.
Hči je izginila, mati jo išče. Med mrzličnim preiskovanjem ulic, klicarjenjem bolnišnic, policije, prijateljev, sosedov, znancev, kogarkoli, ki bi lahko karkoli vedel, si razbija glavo, upa, moli, čaka.
Kaj se zgodi, ko otrok odraste v najstnika in ne želi več starševske skrbi? Noč je zapletena ljubezenska zgodba med materjo in hčerko, ki se vije med Stockholmom in Parizom ter zaključi na plažah Barcelone. Je skrbno spisana zgodba o neopisljivi skrbi za otroka in o vsem, kar se dogaja z mamo, ko mora otroka prepustiti svetu, a ga hkrati pred njim ne more zaščititi.
192 pages, Paperback
First published March 25, 2022
58 people are currently reading
2358 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 213 reviews
April 7, 2022
Dra. Mig. Baklänges. Här gick jag och trodde att jag inte skulle kunna läsa något bättre än Avallones senaste - men tji fick jag för här kommer en till femma!
Mmm, är helt mållös. Aldrig läst Gordan tidigare. Kanske aldrig läst någon vackrare prosa förut? Jag fulgrät på tunnelbanan imorse.
Kvinnlig vänskap i all ära, men den gränslösa kärleken till ett barn? Hjälplösheten i att de växer upp, att man för varje minut tappar taget lite, lite mer.
Gordan gestaltar den otroliga smärtan som kommer av att älska ett barn, att känna oro för sitt barn, att inte kunna skydda sitt barn från allt ont. Hon framställer den där bräckligheten på ett mödosamt och vackert sätt: jag har värk i hela hjärtområdet, men kan inte sluta läsa och bläddra. Jag vill läsa mer, vill veta vad som händer, vill inte veta vad som händer. Det var länge sen jag läste något som tog över på detta sätt som denna bok gjorde - den höll mig i sitt våld från första till sista sidan. Gordans berättar om att leva med kroniska sjukdomar, salar på barnsjukhus, sömnlösa nätter, mörker och samtidigt allt det där vanligt fina - de första stegen, förskolan, snäckor på stranden och pussa godnatt. Jag känner mig lyckligt lottad som har fått ta del av boken, läsupplevelsen, känslostormen, orden, allt!
Är att vara förälder det absolut vackraste och läskigaste som finns? Jag tror det. Läs ”Natten” om du inte förstår vad jag menar.
Mmm, är helt mållös. Aldrig läst Gordan tidigare. Kanske aldrig läst någon vackrare prosa förut? Jag fulgrät på tunnelbanan imorse.
Kvinnlig vänskap i all ära, men den gränslösa kärleken till ett barn? Hjälplösheten i att de växer upp, att man för varje minut tappar taget lite, lite mer.
Gordan gestaltar den otroliga smärtan som kommer av att älska ett barn, att känna oro för sitt barn, att inte kunna skydda sitt barn från allt ont. Hon framställer den där bräckligheten på ett mödosamt och vackert sätt: jag har värk i hela hjärtområdet, men kan inte sluta läsa och bläddra. Jag vill läsa mer, vill veta vad som händer, vill inte veta vad som händer. Det var länge sen jag läste något som tog över på detta sätt som denna bok gjorde - den höll mig i sitt våld från första till sista sidan. Gordans berättar om att leva med kroniska sjukdomar, salar på barnsjukhus, sömnlösa nätter, mörker och samtidigt allt det där vanligt fina - de första stegen, förskolan, snäckor på stranden och pussa godnatt. Jag känner mig lyckligt lottad som har fått ta del av boken, läsupplevelsen, känslostormen, orden, allt!
Är att vara förälder det absolut vackraste och läskigaste som finns? Jag tror det. Läs ”Natten” om du inte förstår vad jag menar.
November 7, 2023
As much as I like this book, I find it difficult to write about it. It is about a mother’s love for her daughter and other children and her strong desire to protect her from harm in the face of the extreme adversity brought on by her daughter’s illness. Anyone who has had children will be able to identify with it and sympathise with this mother.
August 15, 2022
Fenomenalt bra skrivet - maximalt ångestframkallande
April 18, 2022
”Det kommer en punkt där allt är gjort och ingenting finns kvar utom natten. Du lever eller är död, jag vet inte förrän du hittas eller låter dig hittas, det är med den tanken jag måste gå och lägga mig, ingenting är i mina händer.”
Natten handlar om att vara tonårsmamma och den kris i form av oro, omställning, maktlöshet och kontrollförlust det kan medföra, inte minst på natten. Mamman i den här berättelsen har en fjortonårig rebellisk dotter med diabetes att jaga. Vi kommer mycket nära mamman, perspektivet är hela hennes. Det känns lite orättvist stundtals, mot barnet, men det är samtidigt bokens styrka. Natten är ett långfinger till Jesper Juul och ett rum för oss ängsliga tonårsföräldrar som vill prata om det inkompetenta barnet. Vi behöver vårt utrymme och det har Sara Gordan skapat åt oss. Tack.
”Natten hänger svart utanför, det är som att den aldrig tar paus, dagarna är bara tillfälliga glimtar i det stora mörkret.”
Med språklig precision och vitalitet beskriver Gordan ångesten och tröttheten, ilskan och frustrationen som återkommer i cykler med vardagens upprepningar och vars upprinnelse är kärlek. Bara vips skulle mamman kunna slippa olustkänslorna genom att sluta bry sig om var hennes dotter har smitit. ”Kan du inte sluta fucking bry dig?” Men hon kan inte sluta. Obehandlad diabetes i samband med alkoholintag kan leda till död. Det här är en anmärkningsvärt konkret och tydlig manifestation av en mammas kärlek till sitt barn. En kärlek som bryter ner mamman.
”Du tror att allt är nytt och jag vill inte vara en kärring och säga, nej, allt är mycket gammalt. Jag är gammal, natten, tonåren, allt som finns är gammalt.”
Natten är en mestadels mörk berättelse om hur det viktigaste för en rinner mellan fingrarna. Samtidigt handlar det om något vardagligt och sunt; tonåringens frigörelse. Jag pendlar mellan att vara berörd, uppfyllas av språket och lida med mamman till att känna att författaren litegrand gör en höna av en fjäder. Att den här boken tycks vara skriven i första hand för författaren själv. Jag tänker på Kristina Sandbergs En ensam plats, där författaren på samma sätt är helt upptagen av ämnet och inte kan skriva om något annat. Jag tycker hon blir lite gnällig och effektsökande i hur hon radar upp alla motgångar. Utan att för den skull förringa erfarenheterna och upplevelserna förstås, det är det litterära värdet jag funderar kring.
Men jag kommer fram till att det här är ett litterärt hantverk värt sina lovord. Och att grundfrågan om var gränsen går för en förälders kontrollbehov i förhållande till tonårsbarn är väldigt intressant och viktig (oavsett om barnet har en sjukdom) och att författarens skickliga inpass i den frågan står för bokens tankekraft. Och precis som mamman i boken blir lugn av att titta på sjukhusserier där människor drabbas av värre öden, fungerar Natten lindrande för mig som har en frisk tonåring att oroa mig för.
3,5 stjärnor
Natten handlar om att vara tonårsmamma och den kris i form av oro, omställning, maktlöshet och kontrollförlust det kan medföra, inte minst på natten. Mamman i den här berättelsen har en fjortonårig rebellisk dotter med diabetes att jaga. Vi kommer mycket nära mamman, perspektivet är hela hennes. Det känns lite orättvist stundtals, mot barnet, men det är samtidigt bokens styrka. Natten är ett långfinger till Jesper Juul och ett rum för oss ängsliga tonårsföräldrar som vill prata om det inkompetenta barnet. Vi behöver vårt utrymme och det har Sara Gordan skapat åt oss. Tack.
”Natten hänger svart utanför, det är som att den aldrig tar paus, dagarna är bara tillfälliga glimtar i det stora mörkret.”
Med språklig precision och vitalitet beskriver Gordan ångesten och tröttheten, ilskan och frustrationen som återkommer i cykler med vardagens upprepningar och vars upprinnelse är kärlek. Bara vips skulle mamman kunna slippa olustkänslorna genom att sluta bry sig om var hennes dotter har smitit. ”Kan du inte sluta fucking bry dig?” Men hon kan inte sluta. Obehandlad diabetes i samband med alkoholintag kan leda till död. Det här är en anmärkningsvärt konkret och tydlig manifestation av en mammas kärlek till sitt barn. En kärlek som bryter ner mamman.
”Du tror att allt är nytt och jag vill inte vara en kärring och säga, nej, allt är mycket gammalt. Jag är gammal, natten, tonåren, allt som finns är gammalt.”
Natten är en mestadels mörk berättelse om hur det viktigaste för en rinner mellan fingrarna. Samtidigt handlar det om något vardagligt och sunt; tonåringens frigörelse. Jag pendlar mellan att vara berörd, uppfyllas av språket och lida med mamman till att känna att författaren litegrand gör en höna av en fjäder. Att den här boken tycks vara skriven i första hand för författaren själv. Jag tänker på Kristina Sandbergs En ensam plats, där författaren på samma sätt är helt upptagen av ämnet och inte kan skriva om något annat. Jag tycker hon blir lite gnällig och effektsökande i hur hon radar upp alla motgångar. Utan att för den skull förringa erfarenheterna och upplevelserna förstås, det är det litterära värdet jag funderar kring.
Men jag kommer fram till att det här är ett litterärt hantverk värt sina lovord. Och att grundfrågan om var gränsen går för en förälders kontrollbehov i förhållande till tonårsbarn är väldigt intressant och viktig (oavsett om barnet har en sjukdom) och att författarens skickliga inpass i den frågan står för bokens tankekraft. Och precis som mamman i boken blir lugn av att titta på sjukhusserier där människor drabbas av värre öden, fungerar Natten lindrande för mig som har en frisk tonåring att oroa mig för.
3,5 stjärnor
April 13, 2022
”Look at what happened last night in Sweden!” Jag är förundrad. Vad händer i bok-Sverige? Alla dessa författare som skriver bok efter bok som tar andan ur en.
Natten är nästan lika fulländad som Ia Genbergs Detaljerna. Någon klok kulturredaktör borde analysera denna fantastiska författarskara av kvinnor runt femtio som blommat ut och skriver gudomligt. Tyvärr jobbar jag inte med kultur just nu, annars hade jag gärna försökt ta tag i det själv. Istället vill jag uppmana alla: läs. #natten #saragordon #marlaläser
Natten är nästan lika fulländad som Ia Genbergs Detaljerna. Någon klok kulturredaktör borde analysera denna fantastiska författarskara av kvinnor runt femtio som blommat ut och skriver gudomligt. Tyvärr jobbar jag inte med kultur just nu, annars hade jag gärna försökt ta tag i det själv. Istället vill jag uppmana alla: läs. #natten #saragordon #marlaläser
June 29, 2025
Skaitant "Begalinę naktį" niekaip nepavyko nusikratyti jausmo, kad braidau po kažką labai labai asmeniško - po kitos moters motinystę- ir čia viskas pastatyta ant atminties ir jausmų, tad gana fragmeniška ir tam tikra prasme nepatikima. Autorė ir pati paskutiniame puslapyje akcentuoja, kad čia yra taip, kaip ji atsimena, taip kaip ji jautėsi ir kaip išgyveno. Taigi, choronologija yra, bet šiek tiek pasitraukusi į pavėsį, nes ne jai prioritetas.
Sara Gordan, jei pagoolinsite, yra nuostabaus grožio moteris, kuriai be viso to nebuvo pagailėta ir proto bei talento. Ji be to, kad puikiai rašo, dar verčia iš prancūzų kalbos tokius rašytojus kaip Houellebecq ir yra aktyvi švedų literatūros bendruomenės narė.
"Begalinė naktis" - jautrus pasakojimas apie motinystę, norą kontroliuoti, nepaleisti ir dukrą, kuri bando nusikratyti motinos net sukeliant pavojų savo gyvybei. Suprantame, kad romanas autobiografinis ir natūraliai kyla didžiulis neteisybės jausmas - kokius išbandymus gyvenimas dar atsiųs šiai moteriai. Ji pavargusi, nusistekenusi ir vis imasi dar ir dar kažko, kad tik išgyventi, kad tik išlaikyti savo vaikus. Čia nėra savigailos, bet suvokimas, kad daugiau nebegaliu seka iš paskos. Ir kas iš to? Nebegali, bet vis tiek darai. Tikiu, kad pažįstama daugumai moterų.
Pirmos eilutės mus tarsi nugramzdina ir bandome iškelti galvą, įkvėpti oro ir bandyti susigaudyti kur gi esame. Pamažu susivokiame, bet netampa lengviau. Kontekstas sunkus, nuviliantis ir gramzdinantis dar giliau. Didelių įtampos šuolių čia nėra, bet jau pats kūrinio pavadinimas sufleruoja - čia begalinė naktis, kuri neturi nei pradžios nei pabaigos.
Pagrindinė veikėja - motina, globojanti sunkiai sergančią dukrą, vaizduojama su skausmingu atvirumu. Jos vidinės kovos, abejonės, meilė ir kaltės jausmas perteikti subtiliai, be sentimentų pertekliaus. Tai labai žmogiškas romanas – veikėjai neidealizuoti, jų reakcijos natūralios ir dažnai prieštaringos. Du veikėjai jus ves iš proto. Bent jau vedė mane. Tai dukra ir jos tėvas. Tėvo sprendimai nenorėčiau sakyti, kad tipiški vyriški, bet pasakysiu. Jis pavargo, jis susikrovė daiktus ir paliko viską. Bye bye. Jis pradės dar vieną naują gyvenimą. Moteris liko su viso jų užgyvento gyvenimo kupra ir svarstymu ką padarė negerai, kad dukra elgiasi ne taip kaip turėtų. Kažkodėl nuojauta sako, kad vyras apie savo kaltę šioje vietoje net nesusimąstė. Šitas vieta labiausiai ir liūdina. Nerealistiški lūkesčiai sau ir noras vis tiek viską padaryti. Vienai.
Knyga gvildena labai svarbias temas: motinystę, ligą, ribas tarp rūpinimosi ir savęs naikinimo, vienatvę santykiuose, bei netiesioginį klausimą – kur baigiasi meilė ir prasideda auka? Naktis čia ne tik laiko paros dalis, bet ir metafora – tai egzistencinė būsena, iš kurios kartais nėra išeities.
Begalinė naktis – tai ne kiekvienam skirta knyga, bet tiems, kurie mėgsta literatūrą apie vidines būsenas, emocinę įtampą ir egzistencinius klausimus, ji taps tikru atradimu. Tikiu ir tuo, kad motinos ją perskaitys kitaip, nes jau žino, jau patyrė. Tai intymi, gili ir ilgai išliekanti literatūros patirtis apie tai ką reiškia būti motina ir kur randasi riba tarp rūpinimosi kitu ir savęs naikinimo.
📕 Susitikime IG: https://www.instagram.com/dar.viena.p...
📕 Susitikime Facebook: https://m.facebook.com/dar.viena.puslapi
Sara Gordan, jei pagoolinsite, yra nuostabaus grožio moteris, kuriai be viso to nebuvo pagailėta ir proto bei talento. Ji be to, kad puikiai rašo, dar verčia iš prancūzų kalbos tokius rašytojus kaip Houellebecq ir yra aktyvi švedų literatūros bendruomenės narė.
"Begalinė naktis" - jautrus pasakojimas apie motinystę, norą kontroliuoti, nepaleisti ir dukrą, kuri bando nusikratyti motinos net sukeliant pavojų savo gyvybei. Suprantame, kad romanas autobiografinis ir natūraliai kyla didžiulis neteisybės jausmas - kokius išbandymus gyvenimas dar atsiųs šiai moteriai. Ji pavargusi, nusistekenusi ir vis imasi dar ir dar kažko, kad tik išgyventi, kad tik išlaikyti savo vaikus. Čia nėra savigailos, bet suvokimas, kad daugiau nebegaliu seka iš paskos. Ir kas iš to? Nebegali, bet vis tiek darai. Tikiu, kad pažįstama daugumai moterų.
Pirmos eilutės mus tarsi nugramzdina ir bandome iškelti galvą, įkvėpti oro ir bandyti susigaudyti kur gi esame. Pamažu susivokiame, bet netampa lengviau. Kontekstas sunkus, nuviliantis ir gramzdinantis dar giliau. Didelių įtampos šuolių čia nėra, bet jau pats kūrinio pavadinimas sufleruoja - čia begalinė naktis, kuri neturi nei pradžios nei pabaigos.
Pagrindinė veikėja - motina, globojanti sunkiai sergančią dukrą, vaizduojama su skausmingu atvirumu. Jos vidinės kovos, abejonės, meilė ir kaltės jausmas perteikti subtiliai, be sentimentų pertekliaus. Tai labai žmogiškas romanas – veikėjai neidealizuoti, jų reakcijos natūralios ir dažnai prieštaringos. Du veikėjai jus ves iš proto. Bent jau vedė mane. Tai dukra ir jos tėvas. Tėvo sprendimai nenorėčiau sakyti, kad tipiški vyriški, bet pasakysiu. Jis pavargo, jis susikrovė daiktus ir paliko viską. Bye bye. Jis pradės dar vieną naują gyvenimą. Moteris liko su viso jų užgyvento gyvenimo kupra ir svarstymu ką padarė negerai, kad dukra elgiasi ne taip kaip turėtų. Kažkodėl nuojauta sako, kad vyras apie savo kaltę šioje vietoje net nesusimąstė. Šitas vieta labiausiai ir liūdina. Nerealistiški lūkesčiai sau ir noras vis tiek viską padaryti. Vienai.
Knyga gvildena labai svarbias temas: motinystę, ligą, ribas tarp rūpinimosi ir savęs naikinimo, vienatvę santykiuose, bei netiesioginį klausimą – kur baigiasi meilė ir prasideda auka? Naktis čia ne tik laiko paros dalis, bet ir metafora – tai egzistencinė būsena, iš kurios kartais nėra išeities.
Begalinė naktis – tai ne kiekvienam skirta knyga, bet tiems, kurie mėgsta literatūrą apie vidines būsenas, emocinę įtampą ir egzistencinius klausimus, ji taps tikru atradimu. Tikiu ir tuo, kad motinos ją perskaitys kitaip, nes jau žino, jau patyrė. Tai intymi, gili ir ilgai išliekanti literatūros patirtis apie tai ką reiškia būti motina ir kur randasi riba tarp rūpinimosi kitu ir savęs naikinimo.
📕 Susitikime IG: https://www.instagram.com/dar.viena.p...
📕 Susitikime Facebook: https://m.facebook.com/dar.viena.puslapi
June 16, 2025
Mažos apimties knygutė, nedidelis romanas, o tiek galios savyje talpina. Tiek skausmo. Tiek neišsakytų skaudulių ir neišverktų ašarų. Negaliu atsižavėti autoriais, kurie sugeba į mažai puslapių sutalpinti tiek grožio, tiek skausmo ir tiek emocijų. Vietoje to, kad skiestų tekstą bereikalingais žodžiais, palieka skaitytojui visišką koncentratą – kapstykitės jame, jauskit viską iki galo. Ši knyga būtent tokia. Slogi, sunki, emociškai išdraskanti.
Romanas mums pasakoja apie motiną, kuri ieško iš namų išėjusios dukros. Ji keliauja laiku, prisimena savo motinystės pradžią, prisimena svarbiausius jos niuansus, bando atkapstyti, ką padarė ne taip, kad dukra vis bėga iš namų. Tai romanas apie motinos ir dukters ryšį – kuomet mama bando sulaikyti, o dukra visomis išgalėmis stengiasi atsiplėšti.
Nenoriu rašydama apie šį romaną leistis į asmeniškumus. Kitokiu metu gal ir būčiau tą dariusi, bet šiuo metu negaliu nerti gilyn, negaliu plėšti jau beužsiveriančių žaizdų, traukyti jau beveik galo ištirpusių siūlų. Negaliu. Tiesiog fiziškai negaliu. Tačiau neslėpsiu, šią knygą skaityti dabar buvo nepaprastai sunku. Pykau. Graudinausi. Bandžiau suprasti. Ir vėl iš naujo. Per daug skaudėjo, per daug palietė asmeniškai, per daug taikliai tekstas susiliejo su mano pačios patirtimis ir tam tikrais išgyvenimais.
„Kartais kas nors pasakydavo, nesuprantu, kaip tu ištveri. Atsakydavau, neištveriu.“
Aš norėčiau suprasti tokias mamas. Ir norėčiau jų nesmerkti, neteisti, nekaltinti. Norėčiau geriau suprasti ir tokius vaikus, kurie skaudina artimus, nes neturi kitos išeities. Bet dabar puikiai suprantu, kad dažnu atveju mamos pačios savęs nesupranta taip besielgdamos; joms tai atrodo teisinga: saugoti, kontroliuoti, budėti tarsi Cerberiui net ir jau prie suaugusio vaiko ir neleisti jam kvėpuoti. Nenorėjau, bet vis tiek išrašiau, kas pačios širdyje sukasi. Taip jau būna su gerais romanais – jie sujudina viską viduje. Iškelia į paviršių sunkias emocijas. Priverčia pagalvoti, pasvarstyti, pažvelgti į situaciją į skirtingų perspektyvų.
Pabaigusi romaną suvokiau viena – net ir pati tamsiausia begalinė naktis kada nors baigiasi.
Leidyklos dovana.
Susitikime instagrame:
www.instagram.com/gretosknygos.lt
Romanas mums pasakoja apie motiną, kuri ieško iš namų išėjusios dukros. Ji keliauja laiku, prisimena savo motinystės pradžią, prisimena svarbiausius jos niuansus, bando atkapstyti, ką padarė ne taip, kad dukra vis bėga iš namų. Tai romanas apie motinos ir dukters ryšį – kuomet mama bando sulaikyti, o dukra visomis išgalėmis stengiasi atsiplėšti.
Nenoriu rašydama apie šį romaną leistis į asmeniškumus. Kitokiu metu gal ir būčiau tą dariusi, bet šiuo metu negaliu nerti gilyn, negaliu plėšti jau beužsiveriančių žaizdų, traukyti jau beveik galo ištirpusių siūlų. Negaliu. Tiesiog fiziškai negaliu. Tačiau neslėpsiu, šią knygą skaityti dabar buvo nepaprastai sunku. Pykau. Graudinausi. Bandžiau suprasti. Ir vėl iš naujo. Per daug skaudėjo, per daug palietė asmeniškai, per daug taikliai tekstas susiliejo su mano pačios patirtimis ir tam tikrais išgyvenimais.
„Kartais kas nors pasakydavo, nesuprantu, kaip tu ištveri. Atsakydavau, neištveriu.“
Aš norėčiau suprasti tokias mamas. Ir norėčiau jų nesmerkti, neteisti, nekaltinti. Norėčiau geriau suprasti ir tokius vaikus, kurie skaudina artimus, nes neturi kitos išeities. Bet dabar puikiai suprantu, kad dažnu atveju mamos pačios savęs nesupranta taip besielgdamos; joms tai atrodo teisinga: saugoti, kontroliuoti, budėti tarsi Cerberiui net ir jau prie suaugusio vaiko ir neleisti jam kvėpuoti. Nenorėjau, bet vis tiek išrašiau, kas pačios širdyje sukasi. Taip jau būna su gerais romanais – jie sujudina viską viduje. Iškelia į paviršių sunkias emocijas. Priverčia pagalvoti, pasvarstyti, pažvelgti į situaciją į skirtingų perspektyvų.
Pabaigusi romaną suvokiau viena – net ir pati tamsiausia begalinė naktis kada nors baigiasi.
Leidyklos dovana.
Susitikime instagrame:
www.instagram.com/gretosknygos.lt
July 20, 2025
Stiprus emocinis užtaisas, kuris manęs nepaveikė taip, kaip buvo galima tikėtis, kad paveiks. Sunku ir pasakyti, kodėl – iš pirmo žvilgsnio su knyga, rodos, viskas gerai. Tema opi ir įdomi, nagrinėjami motinos ir dukters santykiai ir visas motinystės džiaugsmų ir vargų spektras, tačiau gal kūrinio stilius man pakišo koją? Tas eilutėmis bėgantis pasakojimas, tikiu, pasirinktas ne šiaip sau, man lyg ir neleido pilnai įsijausti ir išjausti visko, ką autorė buvo paruošusi.
Apie motinos meilę knygų prirašyta tikrai daug, bet šioje Sara Gordan dažnai nagrinėja apsėdimą primenantį rūpestį, kylantį iš pačių tyriausių paskatų, ir jo atmetimą, kuris irgi atrodo toks pažįstamas ir suprantamas. Labai įdomi motinos ir dukters dinamika, kuriai man šiek tiek pritrūko dukters perspektyvos ar bent ryškesnio balso. Taip, galbūt autorė sąmoningai pasirinko ją vaizduoti fone, atitolusią ne tik fiziškai, bet ir knygos puslapiuose, tačiau galiausiai net ir tokiame trumpame kūrinyje man mamos požiūris ėmė labai kartotis, o jį atsverti dukters žvilgsniu būtų buvę įdomu.
Skaitinys tikrai nėra lengvas, persmelktas desperacijos ir tam tikros melancholijos, gal ne itin vasariškas iš esmės, tačiau lietuviškai vasarai puikiai tinkamas. Jei mėgstat pasikapstyt po žmonių psichologiją ir itin domitės įdomiais ir netobulais motinų portretais, rekomenduoju pasimatuoti šią istoriją.
Apie motinos meilę knygų prirašyta tikrai daug, bet šioje Sara Gordan dažnai nagrinėja apsėdimą primenantį rūpestį, kylantį iš pačių tyriausių paskatų, ir jo atmetimą, kuris irgi atrodo toks pažįstamas ir suprantamas. Labai įdomi motinos ir dukters dinamika, kuriai man šiek tiek pritrūko dukters perspektyvos ar bent ryškesnio balso. Taip, galbūt autorė sąmoningai pasirinko ją vaizduoti fone, atitolusią ne tik fiziškai, bet ir knygos puslapiuose, tačiau galiausiai net ir tokiame trumpame kūrinyje man mamos požiūris ėmė labai kartotis, o jį atsverti dukters žvilgsniu būtų buvę įdomu.
Skaitinys tikrai nėra lengvas, persmelktas desperacijos ir tam tikros melancholijos, gal ne itin vasariškas iš esmės, tačiau lietuviškai vasarai puikiai tinkamas. Jei mėgstat pasikapstyt po žmonių psichologiją ir itin domitės įdomiais ir netobulais motinų portretais, rekomenduoju pasimatuoti šią istoriją.
May 16, 2023
Nja, vet verkligen inte vad jag tycker om denna. Visst är det en drabbande berättelse, och en väldigt välskriven sådan, men det är också en frustrerande och utdragen läsning. Dessutom kan jag inte låta bli att påverkas av mitt eget komplicerade förhållande till autofiktion - det får mig tyvärr att motsätta mig boken lite. Så, det blir en trea.
July 21, 2025
Ši trumputė knyga pasakoja apie pavargusią mamą ir dar labiau pavargusią, eilinį kartą iš namų pabėgusią dukrą. Nuolatinis dukros dingimas motinai tampa begaline naktimi, kuomet prastuose jų tarpusavio santykiuose nesimato jokių prošvaisčių.
Apie šią knygą galvoju visą dieną. Gal todėl, kad pati sunkiai sirgau paauglystėje ir kentėjau nuo per didelės mamos priežiūros. Knygoje dukra serga diabetu ir visiškai savimi nesirūpina, bet jai net nebuvo suteikta galimybė to išmokti – ją ant trumpo pavadžio įsikibusi laiko mama. Ji maištauja, vartoja alkoholį, siunčia visus toli, taip bandydama atkurti kažkokį normalumą savo trapiame gyvenime. Supratau ir mamą – jos nerimą, nuovargį, beviltiškumą ir skausmą. Kai nieko negali pakeisti, bet vis tiek bandai. Dar ir dar kartą.
Skaitydama šią knygą pagalvojau, kad motinystė, net ir su stipriu tėvo užnugariu, yra beprotiškai vienišas reikalas. Kitaip greičiausiai ir būti negali – motinos meilė, kad ir kokia netobula bebūtų, yra vienatinė. Ją per gyvenimą patirsi (arba ne) tik vieną kartą. Ir ta kūdikio virkštelė dvasiškai, psichologiškai (kaip pavadinsit – taip nepagadinsit) greičiausiai niekada nenusikerpa.
Patiko autorės sąmonės srautas, saikingi sugrįžimai į praeitį ir nepatogus atvirumas apie motinystę. Jeigu jums patiko filmas „Gražus sūnus“, manau turėtų patikti ir ši knyga.
Apie šią knygą galvoju visą dieną. Gal todėl, kad pati sunkiai sirgau paauglystėje ir kentėjau nuo per didelės mamos priežiūros. Knygoje dukra serga diabetu ir visiškai savimi nesirūpina, bet jai net nebuvo suteikta galimybė to išmokti – ją ant trumpo pavadžio įsikibusi laiko mama. Ji maištauja, vartoja alkoholį, siunčia visus toli, taip bandydama atkurti kažkokį normalumą savo trapiame gyvenime. Supratau ir mamą – jos nerimą, nuovargį, beviltiškumą ir skausmą. Kai nieko negali pakeisti, bet vis tiek bandai. Dar ir dar kartą.
Skaitydama šią knygą pagalvojau, kad motinystė, net ir su stipriu tėvo užnugariu, yra beprotiškai vienišas reikalas. Kitaip greičiausiai ir būti negali – motinos meilė, kad ir kokia netobula bebūtų, yra vienatinė. Ją per gyvenimą patirsi (arba ne) tik vieną kartą. Ir ta kūdikio virkštelė dvasiškai, psichologiškai (kaip pavadinsit – taip nepagadinsit) greičiausiai niekada nenusikerpa.
Patiko autorės sąmonės srautas, saikingi sugrįžimai į praeitį ir nepatogus atvirumas apie motinystę. Jeigu jums patiko filmas „Gražus sūnus“, manau turėtų patikti ir ši knyga.
June 30, 2022
Hatar mig själv som tonåring efter att ha läst denna. och är trygg med att aldrig skaffa barn.
Otroligt vackert språk & drabbande karaktärer om trötthet, mörker och oro. Den eviga natten & ångesten & maktlösheten när man älskar något & inte kan skydda det.
Gillade denna bok mycket mer än jag trodde jag skulle
Otroligt vackert språk & drabbande karaktärer om trötthet, mörker och oro. Den eviga natten & ångesten & maktlösheten när man älskar något & inte kan skydda det.
Gillade denna bok mycket mer än jag trodde jag skulle
April 4, 2023
Storytel klamrar sig fast i min mobil till den 4 april, så jag letade efter en kortis. Kan behövas efter alla Ulf Lundells vardagar. Den här är 4h 23 min.
Flera saker med formatet och tematiken - natten, oron, väntan, ambivalensen, kärleksinstinkten, upprepningen, sjukhusmiljöerna - får mig att tänka på Valeria Parrellas Lo spazio bianco (blev Väntrum på svenska). Väldigt bra litteratur, båda två.
Flera saker med formatet och tematiken - natten, oron, väntan, ambivalensen, kärleksinstinkten, upprepningen, sjukhusmiljöerna - får mig att tänka på Valeria Parrellas Lo spazio bianco (blev Väntrum på svenska). Väldigt bra litteratur, båda två.
April 18, 2025
'Kinderen zijn voor later, voor het leven en voor zichzelf, maar hun ouders willen hen bij zich houden, met hun modderige broeken, hun warrige haar, hun uitgevallen melktandjes en de geur van aarde en zout op hun huid.'
December 26, 2022
Vackert och gripande. Fantastiskt språk. Läste över julhelgen och hade svårt att somna varje natt på grund av ångest boken framkallat. Och ändå är jag förbi tiden som tonårsförälder.
May 5, 2023
Denna korta roman var ganska jobbig att ta sig igenom. Inte för att den var dålig, utan för att mammans oro och maniska driv dels smittade av sig och dels påminde mig om min mamma. Upprepningar, tillbakablickar och framåtblickar om vartannat förstärkte känslan av att vara fast i den yttersta nattens udde.
June 25, 2022
Jättebra på många sätt: nerven, språket, storyn.
May 20, 2022
En typ av berättelse/människoöde som jag aldrig konkursbo kontakt med. Vacker och gripande.
July 16, 2023
Så fint och så jobbigt.
April 27, 2024
Otrolig, golvade mig totalt.
April 7, 2024
Första halvan av den här boken fick mig att känna att autofiktiva romaner är slappt och tråkigt, men så kom jag på att jag verkligen uppskattade Jävla karlar så det handlar nog mer om att det är en svårare romanform än vad den erkänns som. Tyckte andra halvan blev bättre. Dels släppte författaren namndroppandet av områden och gator i Stockholm (tycker fortsatt att det är slappt och tråkigt). Dels så var det som att hon erkände för sig själv att hon skrivit en självbiografi. Språket och berättelse blev lite mer avslappnat och självdistanserat.
March 17, 2023
Den var bra men lite mkt diabetes
April 26, 2024
mammor är det finaste vi har här i världen
October 3, 2022
4,5
Min vän valde en bok att läsa ihop och jag sa okej, kul. Men Natten är inte kul, den är så himla mycket mer än så.
Genom en inre monolog får vi följa en mamma som stressar sönder, som är för mycket, som inte räcker till. En dotter har diabetes och försvinner om natten. En son har hjärtfel och en fransman flyr. Det är som att alla hemska, jobbiga och förfärliga saker ställer sig på led och tålmodigt väntar på sin tur att orsaka kaos och utmattning. Flera gånger drog jag efter andan och frågade mig ’hur mycket kan en människa orka?’ och sen hände det mer skit. Natten tog aldrig slut. Och jag hejade så jävla hårt på mamman som jag inte hejat på någon fiktiv karaktär på evigheter.
Kort och gott är det en så jävla bra bok.
Och jag kommer aldrig skaffa barn. Hundra procent.
Min vän valde en bok att läsa ihop och jag sa okej, kul. Men Natten är inte kul, den är så himla mycket mer än så.
Genom en inre monolog får vi följa en mamma som stressar sönder, som är för mycket, som inte räcker till. En dotter har diabetes och försvinner om natten. En son har hjärtfel och en fransman flyr. Det är som att alla hemska, jobbiga och förfärliga saker ställer sig på led och tålmodigt väntar på sin tur att orsaka kaos och utmattning. Flera gånger drog jag efter andan och frågade mig ’hur mycket kan en människa orka?’ och sen hände det mer skit. Natten tog aldrig slut. Och jag hejade så jävla hårt på mamman som jag inte hejat på någon fiktiv karaktär på evigheter.
Kort och gott är det en så jävla bra bok.
Och jag kommer aldrig skaffa barn. Hundra procent.
April 23, 2023
Ett språkligt driv framåt som heter duga, men sen så läser jag inte huvudsakligen för vackert språk och prosa. Nej, jag är tyvärr en plot-tjej. Såklart behövs både en bra plot, intressanta karaktärer och ett bra språk för att nå de högre betygen men just enbart vackert språk eller stämning är inte tillräckligt för mig. Med det sagt har Natten såklart mer att tillföra men just prosan har i andras recensioner lyfts fram som skarp och klar.
Jag tycker om temat kring en förälders oro för sina barn, att hopplöst vilja skydda och maktlös se på när de växer ifrån en. Att utgå från natten, denna mytomspunna tid på dygnet där allt kan hända, det är en tid av både magi, av ensamhet och kontemplation men också av avgrundsdjup skräck tycker jag är ett bra grepp. Jag tycker dock att natten kunde fått vara ännu mer framträdande. Många fina passager och en mestadels medryckande och trevlig lyssning.
Jag tycker om temat kring en förälders oro för sina barn, att hopplöst vilja skydda och maktlös se på när de växer ifrån en. Att utgå från natten, denna mytomspunna tid på dygnet där allt kan hända, det är en tid av både magi, av ensamhet och kontemplation men också av avgrundsdjup skräck tycker jag är ett bra grepp. Jag tycker dock att natten kunde fått vara ännu mer framträdande. Många fina passager och en mestadels medryckande och trevlig lyssning.
May 5, 2022
Natten handlar om en mamma som söker sin dotter, en bok om en laddad mor-och dotterrelation, men där även dottern lider av diabetes. Om hon inte får i sig mat eller insulinsprutan så dör hon.
Nattens största styrka är språket. Gordan skriver nästan poetiskt utifrån mammans perspektiv på hennes sökande på svar varför hennes dotter försvinner ifrån henne - hur hon febrilt försöker få tillbaka henne hem under natten utan att få svar på varken sms eller när hon försöker ringa. Gordan beskriver tristessen och oron så verklighetsförankrat så att man förstår att det inte bara är fiktion.
Jag gillade hur fokuset inte bara låg på dottern och mammas relation, utan även mammans relation till resterande familjemedlemmar när dotter tog så mycket plats. Hur mamman mådde under perioden där hon kände att kroppen inte var med henne, men att hon försökte allt för att få sin dotter till en bättre plats i livet.
Däremot hade jag önskat att vi även fått lite av dotterns perspektiv. Jag själv kunde verkligen känna igen mig i att leva med en kronisk sjukdom, eftersom jag själv gör det, så vissa stycken fick mig nästan till tårar. Och just därför önskade jag mer från dotterns perspektiv, för jag kände en mer connection till henne. Hur man bara vill fly från allt ibland, skippa mediciner och bara leva ett "normalt" liv.
Det är fint, det är ödmjukt berättat och det är hisnande vackert språk. Nu vill jag läsa mer av Sara Gordan.
Tack för recensionsexemplar Albert Bonnier förlag.
Nattens största styrka är språket. Gordan skriver nästan poetiskt utifrån mammans perspektiv på hennes sökande på svar varför hennes dotter försvinner ifrån henne - hur hon febrilt försöker få tillbaka henne hem under natten utan att få svar på varken sms eller när hon försöker ringa. Gordan beskriver tristessen och oron så verklighetsförankrat så att man förstår att det inte bara är fiktion.
Jag gillade hur fokuset inte bara låg på dottern och mammas relation, utan även mammans relation till resterande familjemedlemmar när dotter tog så mycket plats. Hur mamman mådde under perioden där hon kände att kroppen inte var med henne, men att hon försökte allt för att få sin dotter till en bättre plats i livet.
Däremot hade jag önskat att vi även fått lite av dotterns perspektiv. Jag själv kunde verkligen känna igen mig i att leva med en kronisk sjukdom, eftersom jag själv gör det, så vissa stycken fick mig nästan till tårar. Och just därför önskade jag mer från dotterns perspektiv, för jag kände en mer connection till henne. Hur man bara vill fly från allt ibland, skippa mediciner och bara leva ett "normalt" liv.
Det är fint, det är ödmjukt berättat och det är hisnande vackert språk. Nu vill jag läsa mer av Sara Gordan.
Tack för recensionsexemplar Albert Bonnier förlag.
February 17, 2023
Vilken PÄRLA till bok. Desperationen är påtaglig och jag känner så med den förtvivlade mamman i boken, ” hon som försökte hålla allt i sina händer”. Det är svårt att rädda människor som inte vill bli räddade, ännu svårare när det, som i bokens fall, är någon man håller kär. Språket är utomordentligt och hamnar i min topp tre gällande uttryck och formuleringar. Varje mening känns självklar och varje beskrivning så otroligt talande. Boken förtjänar alla lovord den fått.
Min uppmärksamhet var fångad, och fångades på nytt, vid varje bladvändning.
Min uppmärksamhet var fångad, och fångades på nytt, vid varje bladvändning.
July 19, 2025
Jag läser snabbt för tempot i texten är ganska högt. Det är en mammas oro för sina barn och jag känner verkligen med den där oron hon bär på i texten. Formen med blickar bakåt och framåt uppskattar jag.
June 15, 2023
Sträckläste! Grät! Tyckte om det raka språket :)
July 31, 2023
En hastig, vackert skriven, berättelse om hur svårt det kan vara och att inget är enkelt eller svartvitt. I panikens oro. Smärtsam, men ändå hoppfull, till slut… Rekommenderas alla som har någon att oroa sig för.
This entire review has been hidden because of spoilers.
March 2, 2023
Vilken drabbande bok! Mästerligt skriven, och jag känner paniken växa i takt med mammans. Och samma känsla av förundran, hur kan barnen växa upp så fort?
Displaying 1 - 30 of 213 reviews