Drama på Dramaten i Stockholm. En känd skådespelare faller genom ett fönster ned på gatan och dör. Dessförinnan får man möta en mängd kända och okända aktörer, vilka spelar en viktig roll i uppsättningarna av Macbeth och Fröken Julie. Mord eller självmord, blir frågan?
Dagmar Lange was a Swedish author of crime fiction under the pen name Maria Lang. She was one of the first detective novelists in the Swedish language, and her books helped make the genre popular in Sweden. Her first novel, "Mördaren ljuger inte ensam," was published in 1949 and caused some controversy because two of the main characters lived in a homosexual relationship. The book was given a positive review by Barbro Alving in Dagens Nyheter.
Lange wrote more than 40 detective novels, as well as crime fiction for young adults. Most of her books are set in the fictional Swedish town Skoga, which is based on Lange's home town Nora. She was one of the original 13 members of the Swedish Crime Writers' Academy when it was founded in 1971.
Dödligt drama på Dramaten är den trettioåttonde boken i serien om Maria Lang, och som flera av de senare i serien så lider den av att Maria Lang verkar vilja tränga in så mycket bildning som möjligt i sina böcker. Hon har alltid ett tema och det kan vara intressant, men det känns sällan naturligt invävt. Dödligt drama på Dramaten lider av att det är alldeles för många detaljer.
När jag läser Dödligt drama på Dramaten känns det som om det är två olika böcker. Den första delen är en noggrann genomgång av Dramatens historia, byggnaderna och teateruppsättningar. Det är rätt underhållande att hon tar med verkliga personer som Ingmar Bergman eller teaterchefen Lars Löfgren (Wikipedia säger att han var chef 1985-1997 så han var rätt ny på posten här). Men jag hade velat läsa boken och samtidigt gå runt på Dramaten, för jag minns för lite av hur den ser ut. Kanske boken får följa med till Stockholm en annan gång. Nu blev beskrivningarna alldeles för tunga och ointressanta.
Den andra delen är det lite mer fart i när mysteriet kommer igång. Och Christer Wijk får komma in i berättelsen. Även i den här boken har Almi Graan och Janne en stor roll, och jag tycker så mycket mer om Christer. Mysteriet är ingen vacker historia, jag får obehagskänslor av hur en del kvinnor utnyttjas. Och det är en sorglig berättelse. Men det slår mig att Maria Lang ofta har psykisk ohälsa med i sina böcker, vilket inte kan varit så vanligt vid den tiden.
Ok men noen må se til å få filmatisert resten av bokserien fordi hvis disse siste bøkene skal være 50/50 krim og bygningshistorie er det veldig viktig at vi faktisk får SE bygningene