I den här boken knyts storyn samman på ett rätt bra sätt. Många episoder är riktigt välskrivna och underhållande, något jag uppskattar. Känslan av att författaren inspirerats av Röde Orm finns dock kvar men jag stör min mindre på det i den här boken än i förra. Ibland blir det dock lite för mycket humor, det förtar lite av de mer känslosamma tonerna i handlingen. Som när någon karaktär som varit med ett tag dör och lämnar ett barn ensam. Eller som när Erik finner den länge saknade sonen. Jag tycker det är synd att de båda tidigare böckerna i trilogin inte var lika bra som denna, då hade serien varit minnesvärd. Nu kommer jag nog komma ihåg vissa delar men i det stora hela kommer den att blekna rätt fort.
Detta är den tredje och avslutande boken i serien (i vilken även Vikingablot och vikingasilver ingår) och även om den går att läsa fristående så blir behållningen inte densamma som om du följt karaktärerna igenom alla tre böckerna. Boken genomsyras av action, kärlek och osannolika sammanträffanden i en enda kaotisk röra. Översinnliga upplevelser och fantasifulla inslag hinns också med. Som bakgrund fungerar den historiska settingen väl men om du är en sådan som stör dig på faktafel eller när författaren tar sig artistiska friheter kommer du reagera vid upprepade tillfällen. Historien griper hursomhelst an även om den stundtals känns nästan sockersöt i sin iver att fläta samman vissa trådar.