Sent en söndag, den första i november, bestämmer sig fru Björk att hon vill skiljas från sin tråkiga man. Redan nästa morgon författar hon ett avskedsbrev, packar sin väska och rymmer. Fru Björk får chansen att rannsaka sitt liv. Hon förstår snabbt att hon har blivit lurad av livet, man lovade henne allt och man gav henne inget. Hon bestämmer sig för att återvända till Sverige för att kräva sin rätt.
Det finns en gammal etablerad genre inom både film och litteratur som jag har valt att kalla "Han blev knäpp" (HBK), eftersom att det liksom sammanfattar hela handlingen. Som många andra genrer finns det både bra och dålig HBK, men verken har det gemensamt att en persons urflippning och vägen dit ter sig vara det främsta syftet med hela verket. Det handlar helt enkelt om en person. Sedan blir personen knäpp, eventuellt på goda grunder. Sedan är boken/filmen slut. "Fru Björks öden och äventyr" tillhör en lite mindre vanlig undergenre av HBK, nämligen "Hon blev knäpp", men annars är den ganska ordinär.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En tragedi utan tårar. Jonas Gardell skriver på ett helt fantastiskt sätt och man förstår verkligen den tomheten och besvikelsen Fru Björk känner över vad livet gett henne. En tankeställare också, att man inte får glömma bort sig själv i viljan att vara till lags.
Mmm njöt. Så roligt skriven (Gardell <3), så peppande (lärdom: ägna inte ditt liv åt att vara nån annan till lags som bara tar och ej ger) och sen så ångestfylld plötsligt. Känner med fru Björk så mycket.
Hänger inte riktigt med på Fru Björks resa till slutet av boken. Tyckte den kändes ofärdig, att meningarna och tankarna inte är helt utskrivna. Bryr mig inte om någon karaktär, framför allt inte huvudkaraktären. Bryr mig mest om exmannens som Gustaf som får en örfil, och det är nästan det enda interagerandet med honom. Vill tolka slutet annorlunda, att de är på väg hem mot exmannens föräldrahem och någon slags försoning där. Tycker slutet känns för enkelt och som nämnt tidigare, oförståeligt.
Tragikomiskt är det ord som dyker upp hos mig. Det är en ärlig och ganska härlig men ändå tragisk beskrivning av en äldre kvinna och hennes livsöde. Hon tillintetgör sig själv och följer sina män och vad de bestämmer och glömmer bort sig själv. När andra äktenskapet tar slut tar hon tag i sig själv och sitt liv, men det går överstyr.
Melodram. Jag hittar ingen humor? Fru Björks tragedi är att hon alltför länge bara såg till alla andras behov, inte sina egna, atthon lät sig tuktas, tills allt går överstyr.
How I at 20-something enjoyed this bittersweet tragedy/comedy about the middle-aged Mrs Björk, who one day decides she doesn't want her life anymore and walks out on it says something about the author's ability to tell a story. And then he was himself a 20-something male when he wrote it. Impressive and recommended.
Das hab ich im Übermut mit semi-ausreichenden Schwedischkenntnissen gelesen und erinnere mich noch, dass es ziemlich düster und traurig war - mal gucken, wie ich es jetzt finde!