God dag, mitt barn! : berättelsen om August Strindberg, Harriet Bosse och deras dotter Anne-Marie

by Björn Meidal

Den 6 maj 1901 gifte sig August Strindberg, Sveriges främste dramatiker, med landets kanske vackraste och mest begåvade skådespelerska, den tjugotreåriga Harriet Bosse. Han friade med de bevingade orden: ”Vill Ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?”

Så föddes dottern Anne-Marie. Äktenskapet med Harriet Bosse blev kortvarigt men till sin älskade dotter skriver Strindberg en serie innerliga brev. Om stort och smått. På skämt och på allvar.

Strindbergs brev och dottern Anne-Maries svar är ett historiskt och litterärt äventyr, där verklighet,fantasi, dikt och drama flyter ihop.

God dag, mitt barn! är berättelsen om ett kärlekspar, om en far som älskar sin dotter, och om en dotter som ibland hamnar i korselden mellan två konstnärstemperament.

Björn Meidal, känd Strindbergforskare, för i God dag, mitt barn! läsaren närmare Strindberg på ett känsligt och innerligt sätt, eller för att citera Expressen: ”Det bor en fin liten kvinna inom Er, herr Strindberg, var det någon som sa. Jag travesterar: Det bor en fin liten bok inom Er, herr Meidal.”

Genres: Nonfiction

199 pages, Paperback

First published January 1, 2003

Reviews

[Jenny · Rating 3 out of 5]

Den känns lite grymt att ge God dag, mitt barn! betyg tre och en halv av sju. Nästan olagligt faktiskt. Det var bara det att jag saknade vissa delar. På sina ställen kändes boken fattig. Jag ska försöka förklara mig. Strindberg fascinerar mig. Han var en oerhört skicklig författare men en jävla skitstövel. Jag blir riktigt förbannad ibland faktiskt på kombinationen. Jag köpte God dag, mitt barn! på bokrean i Örebro för något år sedan och den har sedan dess blivit en av mina många hyllvärmare. Boken verkade intressant och jag kunde inte så fasligt mycket om hans relation med Bosse. Siri von Essen kunde jag mer om, tyckte jag. Nu har jag läst God dag, mitt barn! och inbillar mig att jag kan mer om Bosse än innan. Jag kan kanske mer om Strindberg och hans relation till dottern Anna-Marie. Egentligen kan jag säkert ingenting. Jag bara tror att jag kan en massa.

Det jag känner att jag saknade i boken är en mer utförlig analys av breven och texterna i allmänhet. Det var gott om analys men de var väldigt kortfattiga och det skapade snarare mer frågor än besvarade de man hade. Jag gillar däremot Meidals sätt att skriva och han hade en trevlig och rolig ton genom boken. Bilderna var helt underbara. Bosses skådespelarfoton var hur fina som helst och fotona över Stockholm mycket intressanta.

Jag skulle kunna summera det som att Got dag, mitt barn! är en gullig liten bok som kanske ett komplement till en större bild eller helhet. Jag hade bara velat ha mer, Björn. Längre. Nu kanske det vore ett bra tillfälle att läsa boken om von Essen. Medan jag ändå håller på liksom.