Myggor och tigrar

by Maja Lundgren

En autentisk skildring av Camorran i Neapel och maffiafasoner i svenskt kulturliv.

I efterskalven av Pompejiromanen - kritikerframgångarna och Augustnomineringen - kastades författaren ut i en osäker tillvaro i arbetslivet på en kulturredaktion och så småningom tillbaka till platsen för brottet, Neapels undre värld. Likt en förklädd detektiv rör sig Maja Lundgren oförskräckt i gränslandet mellan litteratur och verklighet.

Myggor och tigrar är en klassisk helvetesvandring och en uppgörelse med vår tids påvar och småpåvar.

Genres: Swedish Literature, Fiction

508 pages, Paperback

First published August 7, 2007

Reviews

[Sanna · Rating 2 out of 5]

En pladdrig och paranoid roman. Ofiltrerad, vilket ändå gör den lite intressant, men inte på ett litterärt sätt som författaren väl tror. Snarast är det synd att formen (eller bristen på form) tar fokus och trovärdighet från den sexism och de maktspel som bevisligen är problem med tanke på senare års avslöjanden.

[Tinyfattony · Rating 1 out of 5]

hmm what can I say about this book. Yet another book I have to read for my literary studies, and yet another book I did not like….

[Jennopenny · Rating 3 out of 5]

Det här med Italien alltså... Gillade men spretig och för lång. Första 200 sidorna var de bästa.

[Amelia · Rating 4 out of 5]

När jag läste "Pompeji" förra sommaren hade jag precis samma läsecykel som nu när jag läste "Myggor och tigrar". Lundgren lyckades verkligen suga mig rakt in i berättelsen, försätta mig som läsare i en manisk trans. Jag satt uppe långt in på natten och kunde inte förmå mig att lägga ned boken. Jag kommer ihåg att jag tänkte med "Pompeji" att jag inte kunde fatta att jag aldrig läst Lundgren tidigare. Det var för bra för att gå obemärkt förbi. Lite likt min upplevelse jag hade med Trotzig.
Men sen hände något, boken planar ut och jag tappade intresset nästan helt. Det finns många metaforer jag skulle kunna slänga in här för att beskriva detta, ett kort men våldsamt passionerat förhållande, ett graciöst simhopp som slutar med ett magplask. Med andra ord avklingade den maniska transen tvärt. Kanske att jag för snabbt blev beroende av skvallret och snasket. För det ska jag inte sticka under stol med, jag tyckte det var kul med skvallret, med alla kängor Lundgren delar ut till sina kollegor. Oavsett så tappade jag intresset för boken när Lundgren kommer till Neapel. Det är inte av intresse att läsa om Lundgrens iakttagelser från sin balkong och framför allt inte i den utsträckning hon gör det. Det blir för långrandigt.
Jag kan inte riktigt förlika mig med detta. Varför är början så olik slutet av boken? Är det avsiktligt eller är det bara en oförmåga att avsluta något Lundgren påbörjat? Och om det är avsiktligt hur får man som läsare tillgång till den bakomliggande intentionen?
Jag kan inte påstå att jag har kommit någon vart i närma mig denna eventuella intention. Ett tag funderade jag på om det skulle kunna vara en version av "Inferno". Likheterna är flera, dels oviljan att anpassa sig till sina samtida (och kanske framför allt lyfta fram dessa som hon skiljer sig från snarare än de hon troligen finner samhörighet med och hämtar inspiration från, vilket säkert går att applicera på Strindberg lika väl), paranoian, flytten från Sverige till en livligare stad, ambivalensen mot det andra könet (både hat och attraktion) mm. Men samtidigt är det mest på ytan som denna jämförelse verkar möjlig att genomföra, innehållet och avsikten skiljer sig för starkt åt.
Som sagt har jag inte kommit närmare att avtäcka något om denna bok. Kanske att det bara är så enkelt att det handlar om att bryta med en inrutad form för romanen. Eller att det är ett oförtäckt sätt att berätta om hur livet verkligen är. Eller att Lundgren vill sätta det lilla Sverige i ett större perspektiv.
Anledningen till betyget är av just denna anledning, boken låter sig inte indelas eller förklaras enkelt. Det är ett verk jag måste återkomma till och som inte kommer att lämna mig i fred. Dessutom håller Lundgren ständigt en medveten och säker stil- och språknivå som jag uppskattar enormt. Tyvärr är "Myggor och tigrar" ingen ny favorit med anledning av att den stundtals är långrandig och att den planar ut så fullständigt från att varit på en, enligt mig, otroligt hög litterär nivå.

[Kajsa · Rating 4 out of 5]

3,5 stjärnor.

[Roland Hassel · Rating 4 out of 5]

Delvis en föregångare till hela metoo (t.om kulturmannen tittar förbi), men en märkligt paranoid och skvallrig föregångare, delvis en metafor om hur den svenska kulturvärlden är lik den napolitanska maffian, vilket senare utvecklar sig till en självbiografisk/autofiktionell historia om hur det är att faktiskt leva nära den rent faktiska napolitanska maffian i Neapel. Ibland lite luddigt sökande, ibland knivskarp, plötsligt drabbande, alldeles för lång men också fullkomligt unik, för svensk litteratur, men kanske för litteratur överhuvudtaget. Vilket förstås är det finaste beröm, så en trea blir en fyra.

[David · Rating 4 out of 5]

Jag är ambivalent: det är inget bortglömt mästerverk, men den går inte heller att avfärda. Kort och gott kom den för tidigt för att passa in i det Kanusgårdska autofiktions-paradigmet, vilket bland annat slutet avslöjar, och faktumet att den är solipsistisk men inte tillräckligt Strindbergskt solipsistisk. Den vill vara genial, men är det inte, eftersom Lundgren å ena sidan inte är tillräckligt intressant, och å andra sidan inte kan framställa sig som tillräckligt intressant.

[David · Rating 4 out of 5]

Slukade första halvan, sen var det lång tid mellan lässtunderna. Jag vet inte om det var boken eller jag som vart seg. Både och kanske. Maja skriver otroligt bra och jag älskar jämföranden av maktspel, härskarteknik och skvaller.

[Marianne · Rating 3 out of 5]

Läste delar av den som kurslitteratur och jag förstår att den upprörde känslor då. Idag känns det som vardagsmat, något en hört minst en gång varje år i sommarpraten i radio. Kommer inte läsa hela nu p.g.a. hinner inte men så småningom

[Eva-L · Rating 2 out of 5]

Den är för lång. Delar är intressanta och jag gillar egentligen att saker går så sakta, men det funkar inte för mig.

[Rebecka · Rating 3 out of 5]

3.5

[Demika · Rating 2 out of 5]

Huvudvärk och kramp.

Hon är intelligent och beläst, det ska hon ha. Men huvudvärk, åh så mycket huvudvärk.

[Matteo Ippolito Heimann · Rating 3 out of 5]

I min fortsatta resa att recensera böcker jag glömt registerna på goodreads (för om du inte lägger upp det här så räknas det inte) kommer jag till denna geniala bok. Den snävar in sig på det auto-fiktion, men det fråntar inte utan ger något genuint till detta. Maja skildrar en kärleksepisode inom arbetsmiljön och de manliga och kvinnliga rollerna däri. Hur makt tar plats och hur även "bitter fittor" kuvas och får rollen "bitter fitta" när de tar ställning till alla små misogyna. Belöningssystemet som bemöter den som följer och straffreglerna för de som säger ifrån.

Läsvärt och rekommenderat.

[Alekz · Rating 3 out of 5]

Reading for summer course 2014. Heavy. Fiction or nonfiction, that is the question. Skipped maybe 50 pages and speed-read the last 100 pages. Weird, but still interesting. I don't get this book at all.