Kallskänken är en diktsamling som utspelar sig bland arbetande människor i ett kök. Huvudpersonen Kallskänkan jobbar på ett kafé i Göteborg och beskriver det hon ser omkring sig. Ett myller av människor och deras öden omger henne och boken blir förutom de enskilda dikterna till en slags kollektivroman, berättelsen om en kamp. Kallskänken blir ett nav för vänskap, passioner och drömmar. Men även för tankar om jämlikhet och att det borde vara på ett annat sätt.
Så rakt språk, tydligt, påtagligt. Om det prekära. Vilken tillgänglig poesi (för läsaren, för folket!)! Sätter sig ändå, har en tyngd och får en att känna. Uppmanar och ger kraft, får en att vilja agera.
"Jag är tjugofem år// vissa nätter vaknar jag av värken i vänster axel// livrädd att jag redan gått sönder// medveten om att det inte finns några reservdelar [...]"
Det här är prekariatets, den moderna världens proletariats, erfarenheter. Så tydligt beskrivet att det skär i kroppen. Det här borde alla läsa.
kanske 3,5. det var bra dikt liksom, jag gillade porträtten av de olika personerna som jobbade på caféet. man känner ju igen sig, även om man inte har haft exakt samma jobb som henne tänker jag (jag har inte det men relaterade till mkt!!). tyckte det fanns en slags dramaturgi mer i slutet, när hon blev uppsagd, men jag hade velat ha mer av någon slags story innan det också. det fanns verkligen en röd tråd men ett tag blev det lite tråkigt och tjatigt
Jenny Wrangborgs diktsamling – tillika hennes debut – kallskänken, berättar med ett tydligt vänsterorienterat underifrånperspektiv om vardagen i ett kök. Texterna, som egentligen känns mer utav samtal än rena dikter rymmer trötta kroppar, osäkra arbetsförhållanden, klassanalys och förtrycksstrukturer.
Jag tycker verkligen om hennes raka sätt att skriva där många av hennes texter når in i mig direkt. Det behövs liksom ingen analys. Pannan behövs inte lägga i djupa veck. Med orden som en stubin framträder budskapet direkt. Men det gör även att mycket känns likartat.Samtidigt är det ju också just detta hon försöker lyfta. Att bakom alla ridåer så är allt precis som förut. Skillnaderna. Klasskampen. Den är precis lika aktuell nu som då. Som hon skriver: ”det är Sverige 1918 det är Sverige 2010 Inga segrar är ännu vunna.”
Och: ”Om nätterna hör jag Stig Sjödin tala till mig från ett annat århundrade och tänker att mycket lite har förändrats på mycket lång tid. ’Kroppsarbete betyder att man betalar med sin kropp för att få lön. Tydligare kan det inte skrivas.”
Kallskänken behövs och är viktig. Den är bra och förtjänar nog egentligen en fyra. Men jag gör lite avdrag för språket som jag på sina ställen inte är helt förtjust i. Det känns ibland som om hon varit lite lat. Som om hon inte riktigt har jobbat runt orden. Utan bara plockat ner det första som passat in. Istället för att väga det precisa. Det exakta. Det känns lite slött helt enkelt. Eller också är det så att det är just detta hon har gjort. Använt kökets språk, det första som kommer. Det enkla med korta formuleringar som fungerar. Kallskänken är en diktsamling som är lätt att läsa och ta till sig. Och Jenny Wranborg i sin tur; en poet och författare som helt säkert kommer växa till att bli en av Sveriges största. Det är jag helt övertygad om.
Slumpstycket:
Jag är människa
Jag är också människa jag behöver mat på bordet ett jobb att gå till värdighet jag är inte osynlig
jag är också människa jag går sönder om ni skickar mig i krig jag förmultnar om ni lämnar mig i en skyttegrav jag är känsligt gods
jag är människa mina ben värker efter elva timmar mellan kassan och kallskänken huvudvärken skriker efter en en hel dag i ett bastuvarmt kök
människan i mig säger att det är orimligt att tjäna pengar åt någon annan jag är ingen maskin
jag är inte osynlig jag är han som tar emot dina pengar på bensinmacken hon som bygger bilen som du kör, människan som ni skickar i krig hon som förmultnar i er skyttegrav
jag är inte osynlig jag lagar maten till era fina middagar delar ut er post tar hand om era föräldrar jag är så nära
jag är känsligt gods det gör ont när jag trillar från byggställningar halkar på oljiga golv lyfter de gamla min kropp saknar reservdelar för jag är ingen maskin ni kan inte köpa en ny för ni kan inte köpa mig människan i mig säger att ni inte kan ta mitt mervärde för inget är mer värt än människan ni kan inte kalla in mig på kontoret och byta ut mig till en snabbare modell för jag är ingen maskin
Det är väldigt sällan jag läser poesi. Den här poesiboken är osedvanlig. Den är görbra. Den har samklang med arbetarklassen och den uppmanar till kamp och den är gotebergiana och det var sannerligen på tiden jag läste den och jag håller med Göran Greider om att det inte behövs något förord. Rekommenderas varmt.
Fick låna denna bok av min fackliga kollega , då Jenny Wrangborg är vår fackliga kollega, men på en annan avdelning. Underbar med tydligt budskap att vi måste organisera oss, stå upp för varandra och slå tillbaka mot de som strider mot arbetarrörelsen. Tillsammans är vi starka och vi måste göra Sverige bättre igen.