Lovisa Lamms bok om Nordkorea och vårt förhållande till detta land innehåller material som aldrig tidigare publicerats. Den ger bilden av ett land som vi både förtjusats och förskräckts av.
"Byggkranarna sträcker sina långa giraffhalsar mot Pyongyangs klara himmel. De nya höghusen leder tankarna än till Klara än till Vällingby. Nordkoreas huvudstad imponerar första gången man ser den och fortsätter att imponera andra gången, när den hunnit bli en bra bit större." Sveriges nyutnämnda ambassadör i Nordkorea, Kaj Björk, rapporterar hem till UD våren 1975 från landet som gjort sådana framsteg att det utropat sig till "Paradiset".
I dag är Nordkorea isolerat och omgärdat av en ryktesflora. Allt går att påstå. Lögnen verkar total och allenarådande. Men hur ser verkligheten ut? Återkommande rapporter berättar om hungersnöd, kärnvapenutpressning, politiska avrättningar och nära förestående kollaps. Framtiden är oviss och svår att förutspå. Vi vet för lite om både nuet och det förflutna.
När hela östblocket rasade samman under 1990-talet stod Nordkorea orubbat kvar och gör så än idag. Ambassaden i Paradiset berättar historien om ett slutet land med förvriden världssyn, där man med sitt tänkande och sin vilja försöker skapa en värld som egentligen inte existerar. Och där Sverige genom sin ambassad har haft en världsunik inblick. Ett radikalt samhällsexperiment som fortfarande pågår, där ett antal svenskar varit med om händelser som aldrig tidigare har berättats i bokform.
Ambassaden i Paradiset berättar också om experimentet från Sveriges sida. Att som första västland upprätta diplomatiska förbindelser med Nordkorea och till och med öppna en ambassad i Pyongyang. Många grupper i Sverige hyste på 1970-talet stora förhoppningar om det slutna landet. Diplomaterna ville bli banbrytande brobyggare, näringslivet ville öppna upp en ny marknad, och vänsteraktivisterna ville genom Nordkorea skapa en rättvisare värld. För dem alla utvecklades drömmen om Nordkorea till en mardröm som inte är slut än.
Ambassaden i Paradiset bygger på UD-rapporter, Säpo-protokoll, tidningsartiklar och intervjuer med inblandade svenskar, samt anteckningar och inspelningar från en resa till landet. Boken tar avstamp i två uppmärksammade radiodokumentärer som Lovisa Lamm producerade för Sveriges Radio. Vi får även möta en nordkoreansk flykting i en förort till Stockholm som minns hemlandet och en svenskas undangömda dagboksanteckningar från flera års vistelse i Nordkoreas avlägsna provinser.
Under de senaste tio åren har jag läst väldigt många böcker om Nordkorea, både av ex-nordkoreaner och andra. När jag sprang på den här på ett antikvariat var jag därför inte säker på hur mycket nytt det skulle vara i den, även om vinkeln var lite annorlunda; helt svensk t ex.
Jag blev positivt överraskad över hur intressant den var. Lamm har grävt fram en hel del riktigt intressant information och upplägget funkar bra. För de som inte känner till så mycket om Nordkorea får man även en bra introduktion.
Snabbläst trots att den är underhållande. Rekommenderas
mycket intressant information om sverige och nordkoreas relation som jag aldrig ens tänkt att kolla upp själv.
boken är skriven på ett sätt jag tycker är väldigt lättsmält samtidigt som det är mycket information. men det blev inte alls tråkigt att läsa nån gång under boken, de sista ca 100 sidorna läste jag under en sittning.
Intressant om gamla affärer. Ger ytterligare en dimension till den slutna diktaturen. Det jag stör mig på i texten är de ovidkommande detaljer Lamm radar upp i sina egna reflektioner. Vad spelar det för roll hur kökspersonalen ser ut, när enda syftet är att utesluta dom som tänkbara nordkoreaner (när hon är på jakt efter en avhoppare som lever i Sverige)?