Duck City

by Lena Andersson

Duck city är belägrat, och fienden stavas fetma. Regeringen har dragit igång Operation Ahab för att bekämpa "den vita valen" med hjälp av kontroll och stränga bantningskliniker. Men suget efter fett, socker och salt är lönsamt, och magnaten John von Anderson djupfriterar glatt vidare i skydd av dunkla regelverk och högt uppsatta vänner.

Andersons brorson Kalle, som själv väger över 200 kg, är anställd i en av fabrikerna och är också den betydligt smalare von Anderssons levnadstecknare. Som sådan kommer han i kontakt både med farbroderns älskarinna Karin och dissidenten och litteraturprofessorn Harold Bell – två själar som också tyngs av den stora vita valen. De är alla tre problembarn i Operation Ahabs allseende ögon, och frågan är om de alls får plats i den hårdbantande presidentens lätta, nya värld.

Lena Anderssons Duck city är en stad som är på bristningsgränsen både fysiskt och psykiskt, en stad som är både obehagligt bekant och bedrägligt främmande.

Genres: Swedish Literature, Dystopia, Fiction, Satire, Audiobook

210 pages, Hardcover

First published September 1, 2006

About the author

Lena Andersson (born 18 April 1970 in Stockholm) is a Swedish author and journalist. She won the August Prize in 2013 for the novel Wilful Disregard . In the same year, the same book, won her the Literature Prize given by the Swedish newspaper Svenska Dagbladet.

Reviews

[Sara Zovko · Rating 4 out of 5]

Iza simpatičnog imena knjige i imena likova(Paško P. i Vlatka) krije se jedna vrlo ozbiljna tema pretjerivanja i modernog načina života. Stanovnici grada većinom su svi prekomjerne tjelesne težine, a na planu mršavljenja radi predsjednik, ali i vlasnik tvornice, koja se, ironično, bavi proizvodnjom nezdrave hrane, dok je sam vlasnik tvornice opsjednut zdravom prehranom i vježbanjem i ne jede hranu koju proizvodi, u javnosti svima govori da je njegova hrana dobra za mršavljenje i tako u krug.
Ironična, direktna knjiga koja pogađa u samu srž problema današnjeg, modernog svijeta.

[Kaveh · Rating 3 out of 5]

Intressant pitch på dystopisk berättelse. Undrar vad som fick Andersson att skriva en hel bok kring denna tanke.

[Marcus Regnander · Rating 2 out of 5]

Jag har fem kompletta årgångar av Kalle Anka & C:O och tre-fyra år av Kalle Ankas pocket från nittotalet hemma hos mamma och pappa. Jag har läst Moby Dick fler gånger än jag vill erkänna. Jag älskar dystopier. Jag älskar nörderier. Jag bryr mig om hälsofrågor. Jag gillar satir.

  Jag borde ha gillat ”Duck city”.


  Andersson skriver fram en underlig framtidsdystopi där USA får bli Duck City, fetma och anorexi har blivit dominerande samhällsfenomen och karaktärerna får form från detta och från Walt Disney. Kalle A är den fete lågintelligente arbetaren, Kajsa A är hans tjocka kärlek, John von Andersson är den smällrike, vältränade kapitalisten som lever på att folk äter ihjäl sig av hans ohälsosamma mat. Kalles brorsöner krigar i ett sandligt land långt borta och skapar stor ångest i Kalle som han äter bort. Samhället för samtidigt en kamp mot fetman, Operation Ahab, där fetman är den vita valen. Och någon piskar och dödar överviktiga.


  Jag tänker mig Lena Andersson som ett spjut i sidan på kristen fundamentalism. Men ändå har hon skrivit en dystopisk satir om USA, utan att nämna Jesus? Fundamentalismen i ”Duck city” är istället kostkopplad, men landar i att ingenting är viktigt, och då förlorar hon mig som läsare.


  Jag förstår aldrig den här Kalle Anka-grejen som ”Duck city” har. Är de ankor eller inte, och varför är det viktigt? Att Andersson parafraserar öppningsmeningen från Moby Dick borde fått mig att jubla, men istället känns den bara lösryckt insprängd i en textmassa. Vi som känner igen den förväntar oss mer än namedropping, och de som inte förstår den, bryr sig gissningsvis inte alls.

  Men det är så mycket annat som jag inte heller förstår i den här romanen.

  Som vad Andersson vill ha sagt, eller vem vi ska sympatisera med? Satir ska ju gärna slå uppåt för att fungera, men jag tycker att en stor del av viktskämten slår neråt, på ett osolidariskt och totalt ospännande sätt. Visst förstår jag att Andersson vill visa på fundamentalism aldrig är bra, men jag tycker aldrig att vi kommer tillräckligt djupt i frågorna för att det ska bli spännande. Och samtidigt är det för ytligt för att bli roligt. 

  Romanen spretar och kan inte bestämma sig, och jag blir direkt överraskad när jag läser i en intervju att Andersson menar att hela romanen är en kommentar till Irakkriget som pågick då den skrevs. What, tänker jag. Det syns inte direkt.


  Det finns några snygga grejer, som kopplingarna mellan artonhundratalets slaveri användes för att få tag i socker, nu i nutid övergått i att fattiga svarta föräter sig på samma vara. Och jag gillade raden:


  ”Alla placerar väl sin gränslöshet någonstans.”


  Men allt är överlag så indränkt i ironi att jag mest blir irriterad, på ett dåligt sätt. Det känns som att Andersson inte riktigt brytt sig om sitt verk, och det finns så många lager av ironi att jag inte heller bryr mig efter ett tag. Driver Andersson till och med med sin egen bok genom det här med att Kalle A och John försöker skriva? Ord som ty, åstunda, högfärdslater, cirkumflexer får mig att tänka det. Men jag vet inte. Och jag bryr mig inte.

[Eva · Rating 4 out of 5]

Mycket intelligent samhällkritik av såväl fettmaepidemi pga skäpmat, som resultat i form av anorexi och nu senast 'kolhydratsbristpsykos'. Det vill säga, Diethysterin granskas. Älskar att harold Bloom är med som 'Harold Bell'. Mycket svartbottnad historia.

[Rebecca · Rating 1 out of 5]

Nope

[Moem · Rating 3 out of 5]

I read this book real quick... it reads like a comic. I did not find it very deep, but it was sharp as a satyrical piece, and entertaining.
None of the characters are likeable. All of them are either obsessed with eating or with not eating. In this society, that revolves entirely around food, getting fat is hard to avoid since the only legal foodstuffs are deep-fried and often sugary... but at the same time, it's against the law.
Food is engineered to make people hungry. Being healthy is both obligatory and pretty much impossible. Not so far from our world, is it?

[Elias · Rating 4 out of 5]

Vass, rolig, skarp satir, otroligt välskriven. Ångestframkallande på det bra sättet.

[RUBBZ · Rating 1 out of 5]

Rätt ball och egen men alldeles för ihålig och tråkig

[Erika Bast · Rating 1 out of 5]

Värdelös och oengagerad bok. Vad är poängen? Socker är dåligt?

[Ellen Almqvist · Rating 5 out of 5]

ÄLSKADE.
Man mår skit i flera dagar efteråt: men de e de värt

[Jakob Vacación]

juni 25.

[Merkurius · Rating 4 out of 5]

Språkmässigt är detta inte Anderssons bästa, däremot när det kommer till storyn... Något helt unikt som jag inte har upplevt av Andersson innan. Mycket intressant skildring.

[Michael Bafford · Rating 3 out of 5]

I dunno. This book is perhaps a by-toss-off while the author was really working on something else. This is a mostly playful book combining particularly Donald Duck icons with eating disorders. Donald is fat, Daisy is fat, Donald's nephews are fat. Donald is present dressed in his sailor's suit. His nephews have been given more modern names and even his fabulously rich uncle — also under a more modern name — is present; though in a modern form. He does not dive into a vault filled with gold but he does enjoy his luxury. As owner of the factory which produces the sugary starchy fat food causing epidemic obesity in Duck City, John von Anderson still manages to stay trim and on top. The government declares war on fat, the president starves himself to death as a good example and in the end an international tribunal steps in to save the once powerful D.C. from its fascist fat police and white whale citizens. JvA relocates to China.

Despite the craziness there are patches of true humanity and emotion; unrequited love, sorrow and disappointment at one's own shortcomings. Duck City offers a few more smiles than frowns but more disgust than either. Too much body for me. I wonder what an anorexic or bulimic would think?

[Emilie]

Alltså WOW. Just WOW!!

Vilken samhällssatir! Önskar den inte tagit slut så fort, och så hemskt. Men man tar det man får. Lena Andersson har skapat sig ett extremt samhälle: Duck City, helt taget från Ankeborg och Kalle Ankas värld. Men denna gång är det inte Björnligan (eller..?) som Kalle och hans brorsöner samt Joakim ska kämpa mot, utan fetma. Duck City är i krig mot den vita valen. Mot fetman. Vi får följa med i ett extremistiskt samhälle av dubbelmoral och de mest hemska åtgärder för att både ha kvar fetman och utrota den en gång för alla.

Rekommenderar den verkligen för denna bok var så otroligt underbar, hemsk, skrämmande, rolig och briljant!

[Jack · Rating 2 out of 5]

Nej. idén är bra tror jag. Men det håller inte.

[Lisa Schagerström · Rating 3 out of 5]

Dystopisk bok som blandar Ankeborg med Moby Dick, ibland något för mycket.
Men tänkvärd, spännande, och väl läsvärd.