Outlines of a Philosophy of Art

by R.G. Collingwood

One of Collingwood’s earliest attempts to define the aesthetic essence of art. His aim, he writes in the preface, is to state a general conception of art and develop its consequences. His conception is one already familiar through the writings of others – "that art is as bottom neither more nor less than imagination" – but from his observation he goes on to outline the various distinctions between subordinate conceptions of art, and to attempt to demonstrate their place in the general conception, and the place of both in life. He urges that the meaningfulness of art cannot be torn from the imaginative setting in which it is embedded, and that we must attempt to explain the process by which an artist reaches a particular point of view on reality.

Genres: Philosophy, Nonfiction, Art

110 pages, Paperback

First published June 1, 1988

About the author

Robin George Collingwood was an English philosopher and historian. Collingwood was a fellow of Pembroke College, Oxford, for some 15 years until becoming the Waynflete Professor of Metaphysical Philosophy at Magdalen College, Oxford.

Reviews

[Truls Ljungström · Rating 5 out of 5]

Collingwood beskriver skönheten som fenomen, och hur den förverkligas i konsten. Han beskriver olika typer a konst som olika sorters försök att avbilda den inre -sanna- kärnan i det sköna, och hur vi använder konstens produktion och observation för att övervinna och bygga vidare på vår uppfattningsförmåga. Han beskriver nödvändigheten i fantasi, och fantasin som likgiltighet inför ett objekts sanningshalt, för att möjliggöra seendet av det på nya sätt. Många intryck, många tankar, till stora delar nya tankar.

Jag läste Collingwood sist i gymnasiet, och var då inte redo för honom - jag såg mest spuriösa konflikter, och ursäkter att inte försöka konfrontera den dekadens som jag menade att popkonsten speglade. Idag är jag mer på Collingwoods linje - det finns ett nödvändigt element av frigörande när en konstform blir så sublim att den blir inflexibel, och de komiska friserna i katedralernas väggar finns där av en anledning, som botemedel mot denna tendens. Skönheten, eftersom den är objektiv, återvänder när folk är redo för den. Romantiken överdrev helt enkelt, och det födde den reaktion som vi äntligen håller på att ta oss ur. Kanske var Collingwood profetisk i det avseendet; kanske var hans kunnande och analys av tidigare brytpunkter i historien så stort att han kunde se bortom sin egen livstid. Jag är oavsett vad imponerad.

[Özge Günaydın · Rating 5 out of 5]

Müthiş

[An Te · Rating 5 out of 5]

The key argument in this book is that art is only concerned about expression and knows not itself. This is it beauty and strength. Reason on the other must come to know itself for its deals with assertions and must be parlayed on the terms it makes. Art does not know itself and cannot truly be critiqued. There is no continuity or progression with heart. It is just what it is.

I quite liked how he considered old masterworks as his masters. They truly are for they inform one's views and tools used until a time, when one matures and graduates to new artistic climes. Studying the masters is good but mustn't lock you down in your shell. They teach but soon you must come to master your own stock and be part of the artistic tradition, bringing your own flair and meaning to the canvas, so to speak.

Insightful and recommended. John Ruskin informs this art philosophy so one would do well to read him also.

[Özge Günaydın · Rating 3 out of 5]

Vasat