Komedin I: Roman

by Stig Larsson

Huvudpersonen i Stig Larssons roman Komedin I, en medelålders man vid namn Stig, var i yngre år en mycket uppmärksammad och omdiskuterad författare. Men hans författarkarriär tog slut - han blev utsparkad av det litterära etablissemanget. När romanen börjar försörjer han sig på att leverera scenarion till en porrklubbs live shows.

En dag får Stig besök av en tidigare författarkollega - en medelmåtta i hans ögon - som i dunkla termer försöker locka honom att anta ett uppdrag: han skall beskriva den svenska verkligheten med "Gogols blick". Stig tvekar, men blir smickrad, och lockas så småningom att tro på uppdraget.

Komedin I är berättelsen om det år Stig ägnar åt att finna fram till uppdraget. Under detta sökande - bland kollegor och litterära etablissemang - tvingas Stig även till kontakt med sina anhöriga: den döende hustrun, de båda sönerna samt - inte minst - den ene sonens flickvän Lina. I bakgrunden finns också den lilla elvaåriga grannflickan.

Komedin I är en svart komedi av en av den yngre svenska prosans med uppmärksammade och omdebatterade författare.

334 pages, Unknown Binding

First published January 1, 1989

About the author

Stig Håkan Larsson, född 20 juli 1955 i Skellefteå i Västerbottens län, är en svensk poet, dramatiker, romanförfattare, filmregissör samt kritiker. Han har varit medlem av redaktionen för tidskriften Kris och är bland annat känd för romanerna Autisterna och Nyår, pjäsen VD och filmen Kaninmannen.

Reviews

[Calle Reutercrona · Rating 2 out of 5]

Tyvärr

[Erik Blohmé]

Anti-autofiktion

[Malin Näfstadius · Rating 3 out of 5]

Det står på innerfliken att det här är en svart komedi, men jag har svårt att hitta det komiska någonstans. Möjligen i det absurda finalnumret han skrivit till strippklubben där han jobbar. Jag vet verkligen inte hur jag ska beskriva den här, man slutar sista kapitlet med en rysning av äckel, efter 300 sidor av obehag. Huvudpersonen (som heter Stig, så det är svårt att inte se författaren själv i rollen) famlar runt i vad som verkar vara en ganska patetisk, meningslös tillvaro, utan ansvar för något el någon. Alla kvinnor bedömer han först och främst som potentiellt sexuella partners, oavsett om de är sonens flickvän eller den 11-åriga grannflickan. Det motbjudande är att han alltid tolkar deras beteende som att deras tankebanor rör sig i samma spår som hans egna. Ibland kan en tanke om att de kanske kan tycka att han är för gammal bubbla upp, men han tränger snabbt bort den. Ofta ringer det 'Humbert Humbert' om fantasierna, men när han korsar gränsen mellan tanke och handling är han dock medveten om hur fel det är.

Om jag tolkar boken som att mäns inre liv faktiskt är så här enkelspårigt och självcentrerat så tror jag att jag skulle vara nöjd singel för resten av mitt liv. Och framförallt inte lämna någon dotter i deras händer! Men jag antar att det är ett porträtt av en skev verklighetsuppfattning som förskräcker läsaren så som Lolita gör det.