Östafrika 1948. Dagmar, en ung svensk kvinna, lämnar sitt uppdrag som medföljande sekreterare och ger sig ut på en egen resa. Full av hopp, men med en oroväckande sårbarhet. Hon skriver täta brev till sin mamma Sanna under sin allt mer omtumlande färd.
Ångermanland femtio år senare. Maria, en äldre kvinna som vet att hon snart ska dö, har alltid levt för andra; barnen, maken Johannes. Nu beslutar hon sig för att granska sitt liv. Hon finner ord för sina egna tankar i hemliga brev till en präst.
Dagmar och Maria känner inte varandra, men delar en inre ensamhet och längtan efter att få vara sig själva. Och deras öden, liksom Sannas och Johannes, visar sig ohjälpligt och smärtsamt sammanlänkade. Lina Sjöberg låter deras röster forma en berättelse om det svåra i att välja och ta ansvar, och om kärlek.
En brevroman. Maria, en äldre kvinna i Ångermanland, som har just fått veta att hon snart ska dö, skriver hemliga brev till en präst. Femtio år tidigare skickar Dagmar, en ung svenska på resa genom Afrika, intensiva brev till sin mamma Sanna. Den fjärde huvudpersonen och länken mellan de tre kvinnorna är Johannes, Marias man, som femtio år tidigare fick välja mellan henne och Dagmar. Berättelsen om dem fyra är stark och rörande. Jag tycker mycket om språket och stämningen. Det är så vackert skrivet, boken känns lite som en klassiker eller blivande klassiker, i alla fall. Rekommenderas!