Mästerverk i svensk art deco
Klicka för större bild - MS Kungsholms inredning
Den 3 december 1928 anlöpte Svenska Amerika Liniens nya motorfartyg M/S Kungsholm för första gången kajen vid West 57th Street i New York. Överfarten från Göteborg gick i rykande storm, men passagerarna hade tack vare de moderna stabilisatorerna kunnat dansa hambo och långdans i salongerna.
Inredningen av fartyget var en av de mest genomarbetade i det tidiga 1900-talets Sverige. Särskilt i de finare salongerna utvecklades en färgstark dekor. Skrovets järn doldes bakom väggar och tak av dyrbara exotiska träslag: gulrandig makassarebenholts, afrikanskt päronträ, javanesisk teak, kaukasisk valnöt. Ofta användes intarsia i utsmyckningarna, friser, bårder, delfiner, havsgudar, båtar, tennisspelare och andra motiv prydde dörrar, tak och väggar. I de stora salongerna fanns eleganta öppna spisar i gjutjärn och marmor, och trappornas räcken hade plattor med ingjutna motiv. Möblerna, också de i utsökta träslag och med klädslar i skinn och specialkomponerade tyger, var gediget formgivna, olika för varje salong. Allt höll samma höga kvalitet, porslin, bestick, dricksglas, dukar, speglar, lampor, mattor. Ansvarig för den konstnärliga gestaltningen av interiörerna var byggnadsrådet Carl Bergsten, en väl etablerad arkitekt med talang för fängslande rumsgestaltningar och överraskande färgsättningar. Tanken var att Kungsholms interiörer skulle visa vad svensk konstindustri och svenskt konsthantverk förmådde, tjäna som en annons för Sverige och svenska företag. Att förverkliga denna uppgift krävde ungefär lika många medhjälpare som inredningen av Stockholms stadshus.
M/S Kungsholm var ett av de många internationella passagerarfartyg som byggdes under de gyllene åren mellan de två världskrigen. År 1942 beslagtog den amerikanska regeringen henne i New Yorks hamn. All inredning revs ut för att ge plats åt soldater som skulle transporteras till Europa.
Så gott som ingenting är bevarat. Anne-Marie Ericssons avsikt har varit att försöka rekonstruera inredningen och på så sätt ge den dess rättmätiga plats i svensk konsthistoria, jämbördig med de samtida inredningarna i Stockholms Stadshus, Tändsticksaktiebolagets huvudkontor, Stockholms Konserthus och Stockholms Stadsbibliotek.