Ivar Lo-Johanssons förbluffande nytändning som författare är att betrakta som ett äreminne över fadern; fyllt av leende humor och gripande berättarkonst. Kort sagt, fyllt av kärlek. Analfabeten inleder den självbiografiska berättelsesvit om åtta delar som skall komma att hålla Ivar Lo-Johansson sysselsatt under hela 50-talet. Han överraskar sin publik, och reviderar bilden av sig själv som statarförfattare. Nu är det inte statare utan egnahemmare vi möter. Och framför allt möter vi alltså fadern; egnahemmaren och nyodlaren:
Han trampade ner spaden djupt i den knappt frusna marken. Han var omgiven av jord, snö och stjärnor. I stjärnljuset försvann en del av hans bekymmer. Evig var jorden, evigt var gräset, evigt var arbetet. För en stund glömde han bort att han inte kunde läsa och skriva.
Ivar Lo-Johansson (23 February 1901, Ösmo - 11 April 1990, Stockholm) was a Swedish writer of the proletarian school.
He described the situation of the Swedish land-workers, statare, in his novels, short stories and journalism, which encouraged the adoption of certain land reforms in Sweden. He also caused much controversy with his features on old-age pensioners, Gypsies and other non-privileged people.
Lo-Johansson is however best known for his vivid recollections of the life in Swedish trade-unionist and literary circles of the twenties, thirties and forties. He also continued throughout his long life to insist that literature should face the world from the under-dog's perspective.
En självbiografi som ger mersmak. Tur att serien har flertalet böcker. En klassresa från statare till egnahemmare när godsen delades upp i Sverige kring sekelskiftet... Vill bara läsa mer!
Att sakförarn inte får säga något någonsin och att morbror Janne fick systersonen hans att (nästan) gå i sjön gör denna bok komplett. Finns det en tvåa?
En fin, allvarsam, stundtals hejdlöst rolig, självbiografisk skildring, av Ivar Lo-Johanssons barn- och ungdomsår och om hans far och mor. På ett högre plan berättelsen om bondeklassens väg ut ur feodala förhållanden och in i 1900-talets proletarisering och urbanisering.
Det är säkerligen många av oss i dag som kan få ett leende av igenkännande av äldre nu ej levande släktingar genom denna bok. Det är få som kan berätta vår historia lika mästerligt och med sådan skärpa och detaljrikedom som Ivar Lo-Johansson.