Litteraturen erhåller en egendomlig kraft att få människor att sätta sig in i andra människors erfarenheter och perspektiv. Öppna upp nya världar. Vissa författare har också den förmågan att få läsaren att verkligen känna med sina karaktärer. Känna med de miljöer han eller hon målar upp och inte minst känna med berättaren. En sådan förmåga har den polsk-amerikanske författaren Wilhelm Dichter. Han föddes i staden Borysław 1935, då belägen i Polen och idag tillhörande Ukraina. Detta har kommit att påverka honom precis som det har påverkat hundratusentals andra judar och polacker, ukrainare, vitryssar och andra som led av tvångsförflyttningarna i samband med Sovjets frammarsch efter och under slutskedet av 2:a världskriget. Hela städer, som Lwow, tömdes på och delar av befolkningen fick tvångsförflyttas. Detta är ett sår i de länder som en gång tillhörde östblocket, som fortfarande skaver idag.
Dichter är alltså polack men han är också jude. Hemma talades det tyska och polska och man lärde sig franska i hemmet och pratade ibland jiddisch med andra judar i området. Dichter är ett taget namn som han, om man får tro romanen, kom på att kalla sig själv som liten och som kommit att leva kvar hos honom. På grund av de antisemitiska kampanjerna och pogromerna mot judar i Polen efter 2:a världskrigets slut flyttade Dichter med sin familj 1968 till USA där han fortfarande bor. Herrans häst som 2003 ges ut av Bokförlaget Tranan är den första av tre självbiografiska romaner som han skrivit som sitt liv och sin familj och den första att översättas till svenska.
Som pojke grubblar han mycket. Så mycket att han spiller mjölk vid frukosten, inte hör när han blir kallad på och är allmänt tankspridd. Han tänker mycket på pappan som drabbats av lungsot och som dör efter en flykt från ghettot i Warzawa. På morfadern som stridit i 1:a världskriget för Österrike, och som genom detta lyckats få jobba kvar på departementet för tyskarna men i slutändan ändå tvingas till Auschwitz. Vad hände med honom? Lyckades han fly, är han död? Vad har hänt med pappan som är död? Han tillåter sig inte prata om fadern, rädd för att denne skall bli arg på honom från andra sidan graven. Han tänker också på andra barn och på hur grymma barn kan vara. Att det var barnen som pekade ut var judarna gömde sig när soldaterna gjorde räder. Denna rädsla för andra barn håller i sig även efter kriget. Han uppfattas ibland av de andra som en enstöring, får få vänner och håller sig för sig själv mycket. De vänner han lyckas få flyttar och han blir mer ensam. Tankspriddheten hos pojken blir extra tydligen genom hur styvpappan Michal ser på honom:
"Filosofen! Vakna" "Varför filosof?", undrade mamma häpet. "Han är uppe i det blå."
Relationen med styvfadern är inte alltid angenäm. Men Wilhelm tycker om honom och försöker se honom som en far, trots att han ofta tänker på sin riktiga pappa. Genom berättelsen får vi följa Dichter innan, under och efter 2:a världskriget. Hur större delen av familjen dör i Auschwitz och modern gifter om sig med en bekant som förlorat både fru och barn men som genom sitt arbete som oljeingenjör klarat sig genom att ha varit i Ryssland under Tysklands ockupering av Polen. När kriget tar slut erbjuder Sovjet honom en tjänst vilket låter den nybildade familjen ha en bra ställning i det kommunistiska Polen. Nu kan pojken Wilhelm Dichter äntligen börja skolan igen och grubblerierna tar fart på nytt.
Samtidigt är det denna berättelse inte alltid en sorglig historia. Judarnas kamp för överlevnad både före och efter kriget är naturligtvis smärtsam att läsa men den är skickligt tecknad ibland med verklig humor och med fina karaktärsporträtt. Dichters tankspriddhet som pojke och rädsla för de andra okända barnen är någonting man kan känna igen sig i som läsare. Som barn var jag själv likadan och det tog ibland, precis som för pojken Wilhelm, lite tid innan mina föräldrar kunde få kontakt med mig när jag vid maten kom att tänka på något speciellt. Episoder som dessa, ger romanen en tyngd och ett element av vördnad för karaktärerna som få författare besitter. Det är svårt, att som författare, ge läsaren en trovärdig inblick i hur det är att vara som barn och i synnerhet ett grubblande barn.
Herrans häst är inte enbart en roman om en pojkes uppväxt som jude i ett krigshärjat och antisemitiskt land. Det är en berättelse om Polens historia. På samma sätt som läsaren får följa Dichters familj och dess olika val, dess klasstillhörighet i överklassen och dess förhållande till mångspråkigheten och pluralismen i Borysław innan kriget kan Borysław också ses som ett mikrokosmos över Polen. Morfadern hade som nämnt stridit för Österrike under 1:a världskriget, vilket kommer av att Polen under denna tid var en del av Österrike-Ungern. Samtidigt lärde man sig gärna franska på grund av Polens traditionellt starka kopplingar till Frankrike. Inte minst som emigranter efter delningen av Polen 1795. Jiddisch pratades ofta mellan judarna men tyska och ukrainska var också vanligt på grund av ortens närhet till både Österrike, Tyskland och Ukraina. I Polen, som återuppkommit som stat igen först 1918, kom alla dessa element att påverka landet till en oerhörd multikulturalism. Delningen 1795 mellan Österrike, Preussen och Ryssland hade fått den inverkan att landet fått en särdeles stor inverkan från dessa länder, där dessa kulturer och språk blandades med det polska arvet. Därför är det inte heller märkligt att Dichter i romanen talar om detta som självklarheter. För en svensk läsare utan dessa erfarenheter eller denna historiska kännedom är detta emellertid inte helt uppenbart. Ibland blir det också svårt att följa lille Dichters tankemönster. Det ter sig som att Wilhelm Dichter velat att läsaren skall känna igen barnens sätt att tänka till mer än bara tankspriddheten. Vissa partier är nästan fragmentariska eller drömlika. Dessa sekvenser är inte alltid så lyckade.
Men som läsare har du egentligen inte mycket att klaga på. Wilhelm Dichter målar upp en värld du gärna tar till dig oavsett du är av Polens eller 2:a världskrigets historia. Framförallt kastar han nytt ljus på de omtvistade debatter i dagens Polen, där det sittande regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) gjort alltmer för att förhindra demokratisk utveckling och agera antisemitiskt genom att förneka pogromerna mot judar efter 2:a världskriget. Här blir Dichters bok viktig och det går utmärkt att läsa den som en reell kritik mot hur Polen i århundraden har behandlat judar. Vill man förstå eller åtminstone begripa hur Polen fungerar idag bör man läsa Herrans häst. Dichter beskriver verkligen judarnas kamp. Det är inga floskler utan pur sanning. Det som gör det markant är att han beskriver den ärligt och mänskligt. Det är inte inlindat a la Hollywood utan äkta. Översättningen är dessutom extremt välgjord, och vad annat hade man kunnat vänta sig av Irena Grönberg, en av Sveriges bästa översättare från polskan?
This entire review has been hidden because of spoilers.