I Partiet som kom in från kylan skildrar Magnus Utvik Vänsterpartiets utveckling över dryga hundra år och granskar partiets vision om ett socialistiskt samhälle.
Han visar att socialismen är den bärande balken genom Vänsterpartiets historia. Men vad innebär denna vision idag? Hur föreställer sig Vänsterpartiet och Ung Vänster ett socialistiskt Sverige? Och hur tänker rörelsen att detta mål ska uppnås?
Magnus Arvid Utvik, född 13 april 1964 i Järfälla församling i Stockholms län, är en svensk författare och litteraturkritiker.
Magnus Utvik växte upp i Värnamo i Småland och författardebuterade med diktsamlingen Jorden (1989), följt av såväl diktsamlingar som romaner. Senaste boken Tuktad till frihet (2014) handlar om Hans Scheikes sexsekt. Han är också recensent i SVT:s Gomorron.
Biblioteksassistenter, dramapedagoger och beredningshandläggare i alla länder, förenen eder!
"Partiet som kom in från kylan" handlar om vänsterpartiets historia. En del är väl berättat, av en författare som behandlat ämnet tidigare, men mycket är bekant för den politiskt intresserade.
Boken handlar om kommunismens brott mot mänskligheten, samt SKP:s och VPK:s kontakter och samarbete med diktaturerna. Här har författaren rätt att partiets självrannsakan kunde ha gått djupare, men samtidigt så kunde VPK:s steg till eurokommunismen också skildrats och problematiserats mer. Partiet fick några utbrytningar på grund av det, och under Gudrun Schymans partiledarskap så skedde större förändringar av partiet.
Här uppfattar jag att "Partiet som kom in från kylan" tittar för mycket på tiden vid Kalla kriget. Idag är (v) ett populistparti, snarare än ett kaderparti. Det har aldrig riktigt varit deras nuvarande väljares avsikt att partiet skulle ta regeringsansvar.
Något i stil med vänsterpartiet och dess idéer troligen skulle komma att få en större plats i politiken efter Berlinmurens fall. Det finns numer en rätt stor grupp människor i samhället med arbeten som kräver förhållandevis avancerade akademiska studier, men som de upplever inte ger dem det utrymme och position som de har rätt till. Det är en koppling till arbete och livsstil, snarare än teori.
Revolutionsromantiken finns kvar som krydda på tillvaron. Det är dock de nuvarande väljarnas steg från parollen "makt över produktionsmedlen" till "subventionera min livsstil" som är mer riskabel på kort och medellång sikt.
Kommunismen och det svenska partiets opportunism och samarbete ska förstås uppmärksammas, men boken ger tyvärr inte riktigt förståelse för de miljöer som ger vänsterpartiet fortsatt näring.