Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit sitt eget liv.
Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal - ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan.
Borg börjar nysta i fallet och utredningen för honom snart tillbaka till den egna skoltiden, till klassrummets slutna hierarki. Spåren leder så småningom till högstadiets obs-klass och till sin häpnad inser Erik att endast två av de fem eleverna fortfarande är i livet: den ene avtjänar ett fängelsestraff på Hall, den andre är inlagd på ett behandlingshem.
När han gräver sig djupare in i historien tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter. Och när han tycks närma sig sanningen - en mörk hemlighet som legat dold i över två decennier - blir det uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom.
This is a brilliant crime novel and a brilliant book. It is, in many ways, a story within a story: one about the cruelty inflicted by teenagers on each other ("mobbing" is the fashionable term today, I think) and the other about cruelty of quite another kind. Amazing that this is the author's debut novel. It was nominated for the Swedish Academy of Crime Fiction's "best debut of 2021" award. As good as this book is, I'm now more interested than ever in discovering how good the winner is! If you can't read Swedish ... wait for the translation!
Jag är vanligtvis fördomsfullt allergisk mot samtliga böcker som innehåller ett ouppklarat mord, en förundersökning och en polis. Har inte läst deckare på år och dag och borde därmed förmodligen diskvalificeras för att uttala mig om romanens kvaliteter. Men en kollega till mig har skrivit sin debutroman och eftersom kollegan är både smart och trevlig ville jag såklart läsa vad han åstadkommit dessa tio år. Trots det något uppenbara upplägget som är så typiskt för deckare, har boken ett driv som gör att jag sträckläser.
Huvudpersonen Erik är en reko polisman som börjar nysta i sin barndoms klasskompis självmord. Tog 13-årige Johnny verkligen sitt liv? Det som så självklart var förklaringen till att han hittades drunknad i Luleälven den där sensommaren 1983.
Genom ett utbytesprogram inom polismyndigheten får Erik möjligheten att återvända till sin hemstad för att reda klarhet i vad som hände. Tålmodigt betar han av tråd efter tråd som lämnats outredd när fallet lades ner.
Det är inte förrän i det sista kapitlet som fallet får sin lösning, och det är just den där klådan i hela kroppen, att man bara MÅSTE får veta vad som hände Johnny, som gör boken. Gillar du kriminalromaner är det här boken för dig.
Bra debut som utspelar sig i mitt närområde! Alltid lite extra intressant när miljön är bekant och man själv strosat runt på samma ställen som karaktärerna. Välskriven dock rätt förutsägbar. Håller ändå spänningen vid liv! Rekommenderas!
Återvändaren dök upp en vacker dag i posten, som en överraskning. En bok som jag antingen missat helt och hållet eller så kan det ha varit så att jag inte blev nyfiken på den när jag såg den. Jag minns inte vilket det kan ha varit. Faktum är att jag brukar vara intresserad av böcker som utspelar sig norröver och även debutanter, så det kan tyckas lite märkligt att denna inte hamnade på min lista.
Här är det Luleå som är fonden, men jag får nog ingen riktig känsla för miljön. Det kunde ha varit vilken mindre stad som helst. En mindre stad med gruvdrift då förstås och det är väl de beskrivningarna som får mig att se bilder inne i huvudet.
Jag får känslan av att Återvändaren kan vara början på en serie. Det finns en hel del kvar att upptäcka, om man säger så. Däremot är jag nog lite osäker på om jag vill läsa en eventuell uppföljare.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Jag gillar att läsa deckare som utspelar dig i de norra delarna av Sverige, så jag var nyfiken på Återvändaren när den kom. Ändå tog det ett tag för mig innan jag läste den. Jag tycker Anders Sundkvist lyckas bra med att beskriva miljöerna där Återvändaren utspelar sig, både i Luleå och i Stockholm. Miljöbeskrivningarna är rätt utförliga och jag önskar att jag läst den på plats i Luleå. De besök jag gjort där under årens lopp räcker en bit för att jag ska uppskatta miljöerna, men inte hela vägen. Miljöerna i Stockholm är välbekanta för mig, vilket är ett plus. En dramatisk händelse i Eriks bakgrund utspelar sig mycket nära min nuvarande arbetsplats, och jag känner till området väl. Sånt ger extra krydda till läsningen.
Återvändartemat är vanligt inom deckargenren, och till stor del så ansluter sig Återvändaren till det temat. Samtidigt inte riktigt, eftersom Erik bara är på besök i sina hemtrakter, han har inte flyttat tillbaka. Jag gillar premisserna för historien i Återvändaren. Tanken om att en person vill göra bättre och förstå sin egen roll är intressant. Anders Sundkvist lyckas beskriva barnens utsatthet väl, det gör ont att läsa om hur illa de far. Högstadiet är ju en förfärlig tid för många, och jag tycker högstadiet på 80-talet (när jag själv gick) är bra beskrivet. Tyvärr. Till stora delar är Återvändaren spännande och upplösningen lyckades jag inte lista ut i förväg.
Det finns två delar som drar ner intrycket för mig. Det ena är detaljgraden i beskrivningarna. Jag vill inte veta precis allt om hur omgivningen ser ut eller beter sig. Det känns som ett förstaboksfenomen och något som förlaget kunde ha dragit ner på. Det drar ner tempot i läsningen och gör mig irriterad. Det andra är huvudpersonen Erik. I mitt tycke är han en rätt otrevlig och egoistisk person, och förändras inte alls under boken. Det är svårt att förstå varför han fortsätter att gräva efter vad som hänt Johnny. Även om man ska tro att det är av dåligt samvete och att han förstår sin egen roll, så känns han mer ointresserad.
I Återvändaren får vi följa Erik Borg som återvänder tillbaka till Luleå då han inser att fallet med hans klasskompis sensommaren 1983 inte kan ha lösts på rätt sätt. Borg börjar nysta i fallet och inser mer och mer att det döljer sig en mörk hemlighet i den lilla staden Luleå.
Jag totalälskar alla referenser till Luleå och gottar mig i att jag vet hur allt ser ut och hur känslan i staden är. Det är så himla faschinerande att läsa om en stad man faktiskt kan se framför sig, och det är så kul att förlagen faktiskt tar in böcker som utspelar sig i norr.
Det här är en thriller som får det att krypa under skinnet. Redan från början kastas man in i historien och det är full fart ända till slutet - precis som en thriller ska vara. Det är tvära kast, små glimtar och detaljer över vad som hände som får en att gissa sig fram vem det kan vara som ligger bakom vad som egentligen hände. Jag gillade också hur de flesta av karaktärerna kändes verkliga och att man sällan vill prata om något som är jobbigt och i det förflutna. Jag gillade också hur författaren kastade läsaren till andra personer som kunde ha något mer saken att göra, och att det kändes rimligt att även dem hade något med händelsen att göra och vad kapabla till att genomföra onda dåd.
Beskrivningarna över staden är bra, och jag som bor i staden har lätt att visualisera hur det ser ut. Det hade varit intressant att se hur någon som inte vet hur Luleå ser ut berätta hur dens upplevelse av beskrivningarna var.
Betyg: 4,5 av 5 - Boken Återvändaren är författaren Anders Sundkvists debutroman, och den kom ut i april i år. Boken är en kriminalroman och utspelar sig i Luleå. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, som var välskriven och spännande. Den var även gripande och berörande. Den utspelar sig i nära nutid, med tillbakablickar till i början av åttiotalet. Inte alls förutsägbar var den, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Både läste och lyssnade på boken, och den var mycket bra inläst av Fredde Granberg. Kan absolut rekommendera boken.
Lite för uppenbar för mig. Listade ut gåtan lite för snabbt för att resten av boken skulle vara rolig. Inte så förtjust i huvudkaraktären. Man fick inte lära känna honom alls tycker jag. Egentligen ingen av karaktärerna
Läser jag en till bok om en hemvändande storstadspolis som möter gamla relationer och olösta fall så blir jag tokig. Klart att jag skulle ha låtit bli den här när den heter Återvändaren, men jag kände för en snabbläst bok och den här låg framför näsan med en lockande ”Bästa deckardebuten i år” från DN:s Lotta Olsson (VARFÖR går jag alltid på de där?!)
Och snabbläst var den. Helt okej bok egentligen, men med några grejer som störde, och har man hittat en konstig grej så blir man uppmärksam på om det blir fler.
Polisen Erik Borg kommer tillbaka till hemstaden Luleå för en begravning. Hans gamla lärare ventilerar en misstanke om att en gammal klasskompis till Erik blev mördad i stället för att ha tagit livet av sig som man trott. Så Erik begär förflyttning för att gräva i fallet.
Alla bokpoliser brukar ha något specifikt ”problem”, och den här hade ett gammalt sexmissbruksproblem som kändes lite ”jaha?”. Jag tyckte inte att han hade respekt för någon och uttryckte sig klumpigt och oproffsigt i samtal. Jag gissade mördaren rätt tidigt.
Jag var redo med en trea, men under recensionen kände jag att den fick en tvåa. Så kanske det är bättre att läsa den här utan att fundera så mycket efteråt.
Detta är författarens debutbok. Han arbetar som journalist och redaktör på SVT Nyheter. Han är uppvuxen i Arvidsjaur och Luleå men bor numera i Stockholm.
År 1983 drunknar den 13-åriga pojken Johnny Facks i Luleälven, och polisen skriver av det som ett självmord. Efter 25 år kommer polisen Erik Borg upp från Stockholm för att gå på en klasskamrats begravning. Han blir då påmind om det som hände sommaren 1983. Eriks gamla klasslärare kommer fram till honom och vill berätta för honom om den där dagen i augusti. Erik Borg blir intresserad och börjar nysta i fallet, eftersom han inte tror på att det var självmord.
Läsaren får både veta vad som hände 1983 och i nutid när Erik Borg letar ledtrådar för att få reda på vad som verkligen hände.
Jag tyckte mycket om boken som hade ett lugnt och ett välskrivet språk. Karaktärer och miljöer var fint beskrivna. Jag tyckte även om Erik Borg, som verkar vara en polis utan alkoholproblem eller andra problem, bara en helt vanlig man som ger sitt yttersta för att lösa ett brott. Givetvis kommer jag läsa del två Akrobaten inom en snar framtid.
Positiv överraskning med betydligt bättre språk än de flesta debuterande deckarförfattarna nuförtiden! 😊
MEN. Att bryta på finska och att tala finlandssvenska är INTE samma sak. Bryter gör man när man pratar svenska men har ett annat språk som modersmål och det skiner igenom. Den som däremot talar finlandssvenska har svenska som modersmål; finlandssvenska är en dialekt, inte en brytning. Låt inte personer (i detta fall Christer Oja och Peter Anttila) göra båda delarna som om det vore samma sak. Detta återkom på flera ställen i boken, att på en sida bröt de på finska, på nästa talade de plötsligt finlandssvenska.
Absolut helt okej, bra språk och inget överdrivet splatter. Lyssnade på den och det tog ett tag innan mina öron accepterade inläsare . Lite för enkelt att lista ut mördaren, förstod vem det var med halva boken kvar. Och varför måste alla deckare sluta med att mördaren i en laddad situation erkänner alltihop? Hade velat bli överraskad någon gång, typ att de griper fel person eller att hjälten blir mördad eller att den onde kommer undan eller VAD SOM HELST.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag tyckte den började lite segt men när man väl kom in i den var den super. Det bästa med boken är att huvudpersonen är något av en sk anti-hero med skelett i garderoben vilket var skönt att för en gångs skull läsa om. Ploten var bra och beskrivningen av Luleå klockren. Det finns inget att klaga över.
Skulle vilja tycka mer om denna bok. Läste så bra recensioner om den - lyckas deckardebut. Vad är det då som inte faller mig i smaken. Att polisen Erik inte verkar minnas något från skoltiden. Att det känns som att inget nytt kommer fram i berättelsen förrän alldeles på slutet. Det byggdes inte upp någon spänning utan endast rutinintervjuer. Så nej, 2* får det bli.
Det räcker gott och väl att läsa ett tjugotal sidor i början och i slutet av boken. Skippa resten, eftersom det bara tuggar runt runt runt på samma ställe. Synd, för det fanns något lovande i upplägget.
Spännande, men inte särskilt originell. Klassiskt grabbig snut får (kanske) lite dåligt samvete för hur han betedde sig i sin ungdom. Lite hastigt men inte oväntat slut.