Förlust och utsatthet är centrala teman i Henrika Ringboms nya diktsamling. Särskilt berörande är dikterna om förlusten av en nära anhörig, den närmaste. I dem vandrar man än längs en japansk väg, än mot döden. Man äter fiskfärs och runebergstårta och pratar lugnande, men ingen på sjukhuset vet hur man gör när man dör. Att ringa polisen och säga att de försöker ta livet av en tjänar ingenting till. Vad man kan är att smörja in fötterna.