Någon mördar män och rispar sedan in en bock i deras bröst, alltmedan Ewert och hans kolleger Richard Kahn och Carolina Herrera förgäves letar efter ytterligare samband mellan offren. Samtidigt upplever Ewert med skräckblandad förtjusning hur han plötsligt blir både sambo och hundägare, omskakande upplevelser eftersom han också tvingas byta namn på sin älskade kattunge.
Kriminalinspektör Richard Kahn levererar välvilligt surkålsjuice som Ewert diskret häller ut, och en natt tvingas han rädda Carolina Herrera från en fest där hon hittas liggande på golvet med ett mordvapen i handen! Ewerts frustration växer och morden blir fler. Han kämpar i vanlig ordning mot klockan och när sanningen dyker upp blir den en chock.
Jag har läst alla Truut-böcker så jag vet hur han framställs, men nu börjar gubbslemigheten bli jobbig. Han har inte ett rätt någonstans längre. Okej, han är en fin farfar och bryr sig om sina kollegor, men annars passar han inte in någonstans. Och ja, det finns många som honom kvar i samhället, men jag hoppas innerligt att dessa har människor runt sig som törs säga STOPP! Jag förstår också att man behöver lägga den tanken åt sidan och kanske småle åt eländet, men jag kan inte längre. Jag skulle uppskatta om Dag lät Truut ta till sig och lära sig lite mer för varje bok hädanefter. Utvecklas. Det kanske kan inspirera andra människor som gått i "livets hårda skola" till förändring. Tack.
Truut skall inte läsas som deckare, de skall läsas som motsvsrigheten till en man som heter Ove.Truut är stockkonservativ men med ett stort hjärta, misstänker att Öhrlund ser honom som sitt alter-ego.
Äntligen visar Claudia sin rätta sida, jag har inte gillat henne mer än tillfälligt. Hon verkar så oerhört självgod och inte intresserad av att låta Ewert vara den han är, hon vill bara ändra på honom. Visst, klart man måste ändra på sig när man flyttar ihop men inte på det sätt som hon kräver, när hon slänger saker som han gillar och tvingar honom att ge upp sådant som han ser som livets goda. Visst, Ewert är knappast den lättaste att leva med han heller, och båda är dessutom svartsjuka. Nej, det var ingen bra match, det där. Även Richard hamnar i bakgrunden här, han får betydligt mindre plats än tidigare och också det är något jag uppskattar. Han är ingen intressant karaktär. Däremot får Ewerts och Carolinas relation ta plats och den är betydligt mer intressant så det uppskattas. När det gäller vem eller vilka som ligger bakom morden som begås i den här boken känns det som författaren har använt det spåret några gånger, nu vill jag få läsa något nytt!
Slutade med att Ewert blev kallad till interna utredningen igen efter att någon sett att han tagit med sig en blodig kniv från lägenheten där ett mord skett. Kniven hade Carolina i handen och hon var helt utslagen och kommer inte ihåg något. Fortsättning följer.....
Nä nu var det sista boken jag läste med herr Truut. Det börjar kännas fånigt med den här karaktären, hans bil, hans husdjur, hans patetiska förhållningssätt till relationer.