En tröskelroman

by Alva From

Jaget har blivit lämnat, men ser inget slut. I en lägenhet full med krukväxter - 35 plantor på 26 kvadrat - försöker hon förstå sin övergivenhet, vilket möjligen är detsamma som att förstå världen. Det går dåligt. Dagarna går fort, timmarna långsamt. Vad gör tiden med henne? Och vad gör det tomma rummet? Likt en kärlekens källarhålsgestalt letar sig jaget slutligen ut, men också tillbaka, och bort.

Denna tröskelroman är en förtvivlad historia, fast full av fantasi, spekulation och drastisk humor. Det ska vara slut, men hur vet hon hur det började? Kanske måste hon hitta på alltsammans.

Det är lättare att intala sig att något någon gång hade sin uppkomst, att det kommer att nå sitt fulländade slut.

Alva From är född 1991 i Umeå och bosatt i Lund, där hon har gått författarskolan och utbildar sig till bibliotekarie. En tröskelroman är hennes första bok.

120 pages, Hardcover

Published August 9, 2021

Reviews

[Julia Eriksson · Rating 3 out of 5]

Jag gillar formatet. Det är kort och lyriskt, språket flyter. Kanske flödar det för mycket, för när jag är klar är det väldigt lite som faktiskt stannar kvar.

[Lowe Smith Jonsson · Rating 4 out of 5]

En strålande och spännande bok som på ett kreativt, rakt och sympatiskt sätt ger en riktigt ömtålig bild av det mörker som kan finnas i en människa. Men detta mörker är inte bara där, det är verkligt, det är i vardagen och trots att det är abstrakt är det i bland det konkretaste i världen. I boken bor det bland skratt och frustration, bland ilska och sorg. Det bor i vad som känns som verklighet.

[Clara · Rating 3 out of 5]

Gillade flytet, formuleringarna och upplägget med olika inslag. Det var dock svårt att få en helhetsbild som kunde hjälpa mig att "få med mig" texten efter att jag läst ut. Just nu kommer jag mest ihåg att det var flera delar som jag gillade men vad stod där egentligen?

[Agnes · Rating 3 out of 5]

Helt okej, kändes lite skrivarskola. Vacker men glömde bort vad jag läst så fort jag stängde boken. Gillade omtalat/intalat/samtalat-delarna

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

Jag ser potentialen, men också alltför många saker som jag stör mig på och som lämnar läsningen ytlig.
Startar, för mig är det ordet i den här texten på de flesta ställen en anglicism.
Det förblev abstrakt, gick aldrig in i det verkliga, bara fina ord om duet som jag aldrig får lära känna. Det finns flera saker att djupdyka i, relationen som brast men också mamman, där fanns något som skulle ha kunnat brännas.
Rimmen! Jag misstänker att de här texterna varit slam-dikter eller utkast till sådana, rim inne i prosatexten som satte en hinna framför innehållet (det blev mer stil än betydelse).
Aforismerna, blev lite töntiga mest. Förlåt...
Jag gillar krukväxterna, kanske för att det var det enda som var påtagligt och konkret.
En övningsbok. Tror nog att författaren kan återkomma med något starkare framöver.

[Nora.022 · Rating 3 out of 5]

det är fint. men det är fint på det där sättet som när man för en gångs skull lyckas göra den perfekta flätan, men inte har någon hårsnodd. innan man ens hunnit reflektera över det så glider hårtestarna ifrån varandra och man glömmer att man ens hade en fläta nyss. ”en tröskelroman” är för fragmentarisk för att stanna kvar i längden, och det är synd - för potentialen fanns ju där.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Titeln syftar förstås både på den ojämna högermarginalen och den ojämna litterära kvaliteten. Kongenialt och lite, lite sopigt.

"Rädslan att förlora brösten är nog större än själva brösten" (s. 112).