En ny nervig skildring av Stockholms skuggsida efter den uppmärksammade debuten ”Lite död runt ögonen”. För tjugoåriga Asynja är den fyra månader gamla dottern ”Snäckan” allting som egentligen betyder något. När pojkvännen Eddies drogaffärer går snett blir Asynja och dottern maktlösa brickor i ett mörkt spel. Under några dygn i södra Stockholm driver Asynja längre och längre bort från det liv hon drömt om, och lämnat en sårig uppväxt i Norrland för. ”Som natten” är en mörk roman om en ung kvinna som dras in i en härva av kriminalitet, en berättelse om brutalitet men också om vänskap och mänsklig värme.
Betyg: 5 av 5 - Författaren David Ärlemalms debutroman, Lite död runt ögonen, var helt klart en av förra årets bästa böcker. Nu har jag läst hans helt nyutkomna bok, Som natten, och den var också väldigt, väldigt bra, och blir en av detta års bästa böcker. Boken känns mycket trovärdig, med karaktärer som man tycker om. Den är tragisk, gripande, och mörk, men har även ljus i sig. Mycket välskriven och berörande. Rekommenderar absolut boken, och även författarens första bok.
Riktigt bra. Med respekt och ömhet för människor får Ärlemalm romanpersonerna att bli verkliga och aldrig enkla verktyg för att skapa drama. Än mer imponerande är att det görs så effektivt. Intrigen är avskalad, men spännande. Inga onödiga ord. Kanske borde vara en femma när det är såpass väl avvägt i förhållande till vad jag uppfattar att författaren vill åstadkomma.
Spännande och känsloladdad bladvändare! Jag känner mig helt tom, helt dränerad på allt vad känslor heter.
Asynja flyr från Norrland och trassliga hemförhållande ner till Stockholm och Eddie. Hon blir gravid och de får en dotter, Snäckan. De rör sig mycket i den undre världen, säljer droger och stöldgods. Eddie och hans kompis Kevin har värsta grejen på gång. En grej, som när allt är klart, kommer att höjs deras status avsevärt. Men något går snett…
Som natten är en bok med mycket svärta. Men också mycket kärlek. Asynjas kärlek till Snäckan är oändlig men samtidigt brottas hon med rädslan över vad Eddie dragit in dem i. Och med sina egna moders- och beskyddarinstinkter. Och gamla spöken från sin uppväxt.
David Ärlemalms rappa språk manar mig framåt och stundtals känns det nästan som om jag hetsäter boken. Det är mycket våld, alkohol och droger och han beskriver trasiga människor och tragiska livsöden på ett mycket tydligt och ibland obehagligt sätt. Boken är en välskriven och mörk feelbad.
Om jag inte hade fått upp ögonen för David Ärlemalm via Lite död runt ögonen, hade jag nog inte läst den här. Som natten är något så klyschigt som en spänningsroman kretsande kring drogaffärer i Stockholmsmiljö. Ett slitet tema som egentligen inte alls lockar mig. Med det inte sagt att det inte är ett viktigt ämne. Droghandel pågår ständigt och är en väsentlig del av många människors liv, varför det naturligtvis också ska avhandlas i kulturen. Men jag upplever att dessa skildringar ofta är nischade mot en manlig publik och rågade med våld, vapen och sexualiserade kvinnor.
I sin fantastiska debut och även i den här lyckas Ärlemalm tillföra denna genre något nytt. Han låter barnen komma till oss. Verkligen inte likt en Gud, fast jo kanske lite ändå. Med en kärleksfull syn på människan skapar han komplexa karaktärer som trots sina brister är älskvärda. Människor kan vara både snälla och goda och också göra väldigt dåliga saker. Utan att varken försvara eller försköna, förenkla eller fördöma skildrar författaren hur missbruk och drogförsäljning kan påverka barn och vuxna på individnivå. Känslan av att alla kan hamna på samhällets skuggsida skiner igenom. Den positiva människosynen som författaren ger uttryck åt inkluderar också en sund kvinnosyn och klassmedvetenhet.
I den här romanen är det tjugoåriga Asynja och hennes bebis Snäckan som fokaliseras. Det är en imponerande trovärdig beskrivning av moderskapet Ärlemalm skapar med kvinnoporträttet Asynja. Hon värdesätter sin bebis högst av allt, hon är ansvarfull, tålmodig och kärleksfull. Och hon är i missbruk. Hon är ett offer och ett subjekt. Istället för att beskriva henne med värderande adjektiv låter han läsaren bilda sin egen uppfattning utifrån hur hon bemöts av omgivningen. Bra gestaltning.
Här finns också Snäckans pappa Eddie och hans kompis Kevin. Asynjas vän Gisela och en feministiskt medveten bartender. Mellan varven kastas vi tillbaka i analepser för att få en bild av hur Asynja hade det innan hon träffade Eddie.
Det finns en nerv som bär genom hela berättelsen. Jag undrar hur det ska gå, men har också momentan behållning av texten. Den är tät utan onödiga beskrivningar eller överflödiga trådar. Det är en konst som författaren behärskar, att skriva en lagom lång bok med ett lagom förslösande slut. Den håller ända in i mål och vissa trådar hålls öppna för läsaren at klura på. Jag uppskattar Ärlemalms prosa som behandlar våldsamheter och övergrepp utan att reproducera detsamma. Hans mjuka penna undviker explicita våldsscener, tack och lov.
Det tar veckor att läsa den. För jag gruvar mig så.. klarar bara några sidor i taget. Lika välskrivet som alltid. Lika skoningslöst och med en blick som förmår se ljuset i den mörkaste natt.
Som natten är en mörk historia om människor på samhällets baksida. David Ärlemalm tecknar sina karaktärer med fingertoppskänsla och värme, trots deras fel och brister. Jag tror på berättelsen rakt av. Att sätta spädbarnet Snäckan i centrum av berättelsen, som den som gör att Asynja försöker vända på sitt liv, ger en stark kontrast mot missbruket och kriminaliteten. Det skulle vara lätt att avfärda Asynja som en dålig mamma, i och med att hon har svårt att lämna drogerna och sitt destruktiva liv bakom sig, men i grunden så tycker jag hon vill sitt barn väl.
Jag gillar David Ärlemalms språk och sätt att bygga historien. Som natten är inte så många sidor, språket är kortfattat och varje ord känns avvägt. På så sätt lyckas han få fram stämningar, och jag gillar att man som läsare får läsa mellan raderna, och fylla i det outsagda. Han gör det så skickligt att berättelsen blir mycket starkare. Det är olika tidslinjer som vi får följa, men jag känner mig ändå aldrig förvirrad. Utom möjligen i slutet.
Karaktärerna i Som natten är trots (eller kanske tack vare?) det sparsmakade levande. Den som fastnar mest hos mig är Gisela, en person som överraskar mig. Vad gäller miljöerna så finns det finns en koppling i boken till Sundsvall och Kramfors, som är ett plus för mig, även om den inte utvecklas.
Som natten överraskade mig. Jag var inte beredd på den här typen av historia och inte heller på David Ärlemalms sätt att skriva.
Vi såg nyligen den svenska serien Snöänglar som också handlar om ett litet barn och föräldrar med missbruksproblem. Trots att det är en helt annan historia så tror jag den påverkade de bilder jag såg framför mig när jag läste Som natten.
Jag är fortfarande nyfiken på David Ärlemalms debut, Lite död runt ögonen, och tror jag kommer att läsa den någon gång.
Grund berättelsen var spännande och välskriven. Insprängt i berättelsen var tillbaka blickar från tidigare i livet och dessa var inte helt tydliga. Känns som att det är lösa trådar som inte knyts ihop.
"It's okay baby, you're safe now, she whispered in her calmest voice"
It is the second book of David Ärlemalm I have read. I was so impressed by his debut novel "Lite död runt ögonen", that I was both excited to read his new book and scared that I will be disappointed. To run ahead a bit - I was not. It was one of those #unputdownable books that you start and finish the book in 24h.
The story takes place in south Stockholm and is about 20years old Asynja, her four month old daughter and complicated and complex situation she is placed into. Her daughter means the world for her and her relationships with her boyfriend in the best case can be described "it's complicated". Besides, she has loads of background issues coming from her past, her family and her friends. All this happens in crime&drugs environment which is not the most common nor the most positive to read & digest. Series of tragic events makes Asynja to rethink her choices, her relationships and she decides to make changes in her life.
Kriminalitet, missbruk och ett liv långt från medelklassens trädgårdsfester präglar både författarens debutroman, Lite död runt ögonen, och hans uppföljare, Som natten.
I debutromanen fick vi följa Arto som försökte skapa ett vanligt, tryggt liv för sig och sin dotter efter att Sofia tragiskt gått bort genom en överdos efter att ha kämpat sig upp från missbruk och misär. Sofias öde var det som berörde mig mest, näst efter dotterns. Hon var den starkare, men det blev fel ändå. I uppföljaren får vi följa en annan man och kvinna och deras dotter, men nu gör vi det utifrån kvinnans perspektiv, genom tjugoåriga Asynja som sedan några år lever tillsammans med Eddie.
Berättelsen börjar starkt. Regnet vräker ned och vågorna går höga. Asynja, Eddie och deras fyra månader gamla dotter Snäckan tvingas tillsammans med Eddies bror fly över stormande vatten till en liten stuga på en ö. Asynja vägrar kliva i kanoten utan en flytväst för Snäckans skull, men rädslan i Eddies ansikte tystar henne och hon sätter sig på golvet med jackan uppdragen för att skydda barnet. Den här gången har Eddie ställt till det ordentligt, och att det är väldigt allvarligt visar sig snart ute på ön. Det Eddie trodde skulle bli ett steg uppåt i hans kriminella karriär, visar sig istället vara ett stort misstag som sätter allas liv i fara. Och det blir bara värre.
Utåt sett levde Asynja ett vanligt tonårsliv i en vanlig familj. Men när hon lämnade sin familj var det inte för att hon ville till någonting, det var för att hon måste bort. Hos Eddie tror hon att hon hittat den kärlek och den trygghet hon saknat. Han skall ta hand om henne. Men återigen tvingas Asynja vara stark. När hon flyr från hemmet hamnar hon istället ur askan i elden.
För att ha något att göra hjälper hon till med att bära de droger som Eddie och hans bror säljer på sunkbarer och klubbar. De lever ett liv där missbruk, hot och våld tillhör vardagen. När Snäckan föds får Asynjas liv en mening och ett mål, att finnas för och skydda sitt barn. Hon lever själv på skräpmat och dricker för mycket, men hon ser alltid till att ta hand om Snäckan. Och som det maskrosbarn hon är får hon kontakt med människor som ser och vill hjälpa henne, som ställer upp för henne när livet krisar.
David Ärlemalm skildrar insiktsfullt och med fingertoppskänsla för detaljerna livet på samhällets skuggsida. Som natten har inte ett så stort omfång rent fysiskt, men desto större djup. De här personerna och det som händer skulle kunna vara hämtat rakt ur en mörk och hård verklighet. Deras öden fäster sig i mig och jag kan inte sluta tänka på dem.
Droger, kriminella och utsatta stockholmsmiljöer - jo, vi har läst det förr. Men, i Ärlemalms händer flyttas perspektivet. Här är inte fokus på pojkvännen Eddie och hans knarkhandel i första hand utan på Asynja och dottern Snäckan. Ärlemalm låter oss än en gång möta det som kallas samhällets baksida, men samtidigt också en ung kvinna som sätter sin bebis främst. Asynja är inte perfekt, här förekommer både fyllor och droger, men Ärlemalm beskriver snarare än lägger värderingar i det. Jag uppskattar att det överlåts till mig som läsare att avgöra vad som är rätt eller fel, klandervärt eller inte för det tvingar mig att fundera, sätta mig in Asynja som karaktär, se tillvaron ur hennes perspektiv. Det är också det som gör att den här boken skulle göra sig bra som t ex bokcirkelbok. Den är läsvärd i sig, men ger också en ingång till samtal om samhällsfrågor och människors förutsättningar.
Efter att ha läst ”Lite död runt ögonen” som jag föll så hård för, var jag nyfiken på att läsa mer från författaren. Ja, ribban var rätt högt upp och denna bok lät lovande, men denna gång står jag stadigt.
Boken har en mörk, rå berättelse om hur det kan vara att vara tillsammans med någon som säljer droger från en ung 20års mamma perspektiv. En bra bok som visar intressanta skildringar och potentiellt intressanta karaktärer, men tyvärr upplevde jag saknaden av att bli berörd av berättelsen.
När jag läste kände jag mig som en fluga på väggen, som hör och ser vad som händer men som aldrig kommer in på djupet och förstår vad som händer inuti. Blev liksom inte insläppt, svårt att lära känna karaktärerna och det gjorde läsningen mindre kul.
Jag tänker att den är bra för sin genre. Den är lättläst, engagerande, litegrann spännande och oroväckande. Man bryr sig om huvudkaraktären Asynja och lilla snäckan. Gisela är en fin karaktär med sin diversitet. Det var kul att Asynja kom från Kramfors. Den var kort. Det är återigen en schysst bartender som hjälper till (eller inbillar jag mig det från Lite död...?). Det var en enklare storyline från den, ett mindre persongalleri, vilket jag tror att den vinner på. Tråden om Diris lämnas delvis öppen? Vad hände egentligen under olyckan? Till syvende och sist läser jag boken främst för att pricka av Ä i mitt alfabet, men jag är inte så ledsen för det.
Som någon annan skrev kändes det nästan som att jag hetsåt den här boken. Precis som "Lite död runt ögonen" har den ett väldigt bra flyt i språket och är lättläst. Jag tycker inte riktigt att den nådde upp till samma nivå som första boken, handlingen känns lite mer stereotyp men jag gillade den verkligen skarpt! En mycket stark 3:a!
Bra bok men väldigt jobbig att läsa. Handlar om utsatthet, droger och om hur anhöriga till kriminella används som brickor i spelet. Jobbigt att läsa om 4-månaders dottern vars pappa använder henne som mänsklig sköld för att inte bli skjuten i gängkrig samt en mamma som dricker och använder droger.