Fotboll och politik hänger inte ihop brukar det heta. Men riktigt så enkelt är det inte att skilja dem åt. Historien visar nämligen att både konflikter och fredsprocesser många gånger varit intimt sammankopplade med fotboll, kanske just på grund av att sporten visat sig vara ett effektivt verktyg både för att överbrygga och elda på motsättningar mellan grupper. Extrema former av nationalism sköljer med jämna mellanrum över fotbollsvärlden medan sporten andra gånger fungerar som ett medel för att främja dialog och inkludering.
Kan man bygga ett land med hjälp av fotbollen? Hur bidrog fotbollen till Algeriets befrielse? På vilket sätt har Zlatan politiserats? Med exempel och levnadsöden från olika delar av världen illustreras och förklaras fotbollens koppling till nationsskapande, internationella konflikter och fredsbygge. I Fotboll i krig och fred visar statsvetaren Ekim Çağlar hur sporten bidragit till att både fördjupa spänningar och gynna fred i mer än 100 år.
Fotboll kanske inte är allt, men den är mycket. I denna bok slår statsvetaren Ekim Çağlar hål på myten att fotboll och politik inte hör ihop. För ofta gör det ju just det, väldigt ofta till och med. Çağlar lyfter fram händelser och personer som har lämnat betydande avtryck i fotbollshistorien. Han visar även på hur fotboll kan öppna upp för en djupare förståelse för hur samhällen och människor fungerar. Ofta kan man även se på hur fotboll belyser sådant som annars lätt kunnat gå förlorat i det tysta. Vi kan se på hur fotbollen faktiskt kan styra samhället i en viss riktning (på gott och ont). Sporten kan användas för att spä på konflikter, men likväl för att öppna upp för dialoger eller till och med verka för en fredligare tillvaro. Den är tätt knuten till både sociala och ideologiska strömningar. I vissa länder har fotbollen kommit att användas i jakten på en starkare enhetlig nationell identitet. På andra platser har den istället kunnat användas för att markera mot makten, ett sådant exempel är Barça, vars motto till och med är ‘’Més que un club’’, och klubben är tätt knuten till sin katalanska identitet. Fotbollen kan också ses som ett sätt att stärka folkgrupper, och föra dem samman utanför nationens gränser. Ett sådant exempel är Borlängeklubben Dalkurd. Även Syrianska FC och Assyriska FF som grundades under 70-talet bidrog till en stärkande grupptillhörighet, och samtliga klubbar har idag en supporterbas som sträcker sig världen över. Även här bär fotbollen på något större. Under derbyt 2015 mellan Syrianska och Assyriska gjordes det en markering för att minnas Seyfo 1915, i exakt nitton minuter och femton sekunder var det tyst på arenan i Södertälje. Folkmordet på syrianer, assyrier, armenier, kaldéer och andra kristna minoriteter har Turkiet än idag inte erkänt. Fotbollen har en möjlighet till att lyfta fram och belysa det som pågår i samhället, och på senare tid kan vi även se på hur jämställdheten inom fotbollen börjat växa fram. Det råder fortfarande en brist på medial och ekonomisk uppbackning för damlagen, men förändringar är på gång (tips: Kolla in Zećira Mušovićs krönikor på fotbollskanalen!). Inget sker utan ett engagemang, men det hela verkar vara på god väg. Çağlar belyser även hur Megan Rapinoe stämde sitt eget förbund för könsdiskriminering; hur Lilian Thuram verkat för- och även föreläser om antirasism; samt även en utläggning om den otroliga makt FIFA besitter, och hur de ibland kommit att stå över nationers egna lagar. Samtidigt som de också har haft en förmåga att kunna markera mot samhället. FIFA stängde bland annat av Sydafrika 1961 som en markering mot apartheidregimen. Çağlar lyfter även fram hur landslagsspelare i Sverige med utländsk bakgrund ibland tar sig an en förebildsroll, men att denna ibland likväl kan tillskrivas utifrån vare sig man vill eller inte. Det är inte problematiskt i sig att vara en förebild, men det blir såklart komplicerat när någon egentligen föredrar att bara vara en i mängden. Något som alla därmed inte är förunnat. Något som såklart inte bara gäller inom fotbollen, men fotboll och samhälle hör ihop ganska väl. Çağlar går in på en hel del, och han gör det noga och utläggande! Det är hundra år av fotboll och politik, och det är mycket han täcker in på 280 sidor (de sista 60 består av källhänvisning, även den intressant :))) ).
Så oavsett om du älskar sporten, hatar den eller står likgiltig inför den så finns den överallt runtomkring dig! På TV:n, på gården, i affären, hos tjejerna och killarna på väg till träningarna… Det är allsvenskan och det är champions league. Det är VM, EM och det är OS. Zlatan hit och Messi dit. Det hela går inte att undgå, oavsett ens relation till sporten. Fotbollen berör på en mängd olika vis. Det är ett socialt fenomen, men likväl fyllt med allt mellan konflikt och fred! Det är ett språk som otroligt många människor talar världen över, och det är ju så FINT. (kopierat från min instagram @litteraturvetare)
Fotboll i krig och fred är en matig bok om fotbollens inverkan på samhället och samhällets inverkan på fotbollen. Ekim Caglar diskuterar och vänder på begrepp som nationalism, "det egna" och hur fotbollen kan bidra till fred och dialog, men också om den alltid gör det?
Den bör nog avnjutas i mindre delar, men är intressant och faktaspäckad läsning rakt igenom. Personporträtten, som utgjorde lejonparten av Caglars förra bok Propagandafotboll, återkommer här. De är färre den här gången och används på ett bra sätt för att illustrera och förankra en företeelse. En fyllig källförteckning avslutar.