Systerskap över tid och rum, stark lojalitet och oförutsägbar kärlek. I ”Älvornas kulle” får vi möta Celine, vars tillvaro slås i spillror när maken deklarerar att han vill skiljas. Celine förlorar då sitt arbete som lärare på den skola där han är rektor, och hon och barnen måste ge sig av. De får hjälp att flytta in i ett gammalt hus i Sunnanäng invid Siljans strand. Ett hus där många dramatiska kvinnoöden har utspelat sig. Uppe på husets vind finner Celine en tummad dagbok. I den berättar änkan Emilia sin historia från förr. I närheten ligger Käringberet där man på 1600-talet brände häxor. I huset på Älvornas kulle finns många dolda hemligheter. Och Celines lilla dotter, den sjuåriga Sofia, har förmågan att se det som är fördolt för andra.
När Celines make deklarerar att han vill skiljas, raseras hela hennes tillvaro. Hon förlorar sitt arbete som lärare på skolan där maken är rektor, och hon och barnen måste flytta från det gemensamma hemmet. Genom storasystern Francoises hjälp kan Celine och barnen flytta in i ett gammalt hus i den lilla orten Sunnanäng invid Siljans strand. Ett hus där många dramatiska kvinnoöden sitter i väggarna och som enligt sägnen är byggt på Älvornas kulle. Uppe på husets vind finner Celine en dagbok. En bok mellan vars tummade pärmar hon får möta Emilia, en tapper och modig änka som tillsammans med sina barn bodde i huset på Älvornas kulle under det sena artonhundratalet. Då och nu vävs samman och Celines lilla dotter, den sjuåriga Sofia, har förmågan att se det som är fördolt för andra och i huset på Älvornas kulle finns många dolda hemligheter. Inte långt därifrån ruvar Käringberget, den plats där man på 1600-talet brände häxor. Älvornas kulle handlar om systerskap över tid och rum, om aldrig svikande lojalitet och om att den oförutsägbara kärleken alltid finner nya vägar, smala, vindlande stigar som vi aldrig hade trott att vi skulle beträda.
Sämsta jag någonsin läst. Det kändes som att läsa ett avsnitt ur en billig eftermiddags såpa på TV3. Händelse på händelse staplades på varandra utan att egentligen göra berättelsen vidare. I dessa händelser inkluderas även historiska händelser som av någon outgrundlig anledning skulle inkluderas, dessa helt irrelevanta. Rekommenderar den inte. Hade helst gett den 0 stjärnor men jag tragglade mig ändå igenom den så den får väl 1 då.
Jag har läst ett par böcker av författaren tidigare och minns dem som historiska, romantiserad historia. Blev nu överraskad då detta var feelgood som utspelar sig på 1980-talet, en fin bok som tar upp viktiga saker och jag lämnar historien med en fin känsla i hjärtat!
Dock, historiska händelser från tiden och brev från 1800-talet faller inte in så bra utan känns krystat. Det känns som författaren vill berätta så mycket om kvinnors och barns utsatthet att det blir mer undervisande.
Wow, vilken fantastisk roman – det här är en av årets bästa böcker enligt mig. ”Älvornas kulle” av Elisabeth Nemert är en varm, innerlig och förtrollande berättelse om systerskap över tid och rum.
Elisabeth är en av mina favoritförfattare och en skicklig historieberättare. Hon trollbinder en med sitt språk, skapar starka karaktärer, vackra miljöer och berättar viktiga historier.
Romanen är en berättelse om utsatthet, orättvisor och grymheter, men framförallt handlar det om mod, osjälviskhet och en stark tro på kärlek och medmänsklighet.
Jag började läsa och sveptes genast med i denna fantastiska historia. Karaktärernas historier, både i nutid och dåtid, griper tag i mig och berör på djupet. Det är så fint. Här ryms så mycket klokskap, värme, kärlek, tänkvärdhet och gemenskap. Jag njuter av språket och den fina berättelsen, förfasas över människors grymhet och över orättvisor som finns ikring oss och när jag slår ihop boken har jag lärt mig så mycket och hoppas att jag vågar ha modet och styrkan att stå upp för en medmänniska när denna behöver det.
Aningen platta karaktärs- samt händelseuppbyggnader. Det blir stundtals väldigt tydligt att Nemert vill förmedla vissa budskap/lärdomar till läsaren. Detta leder ibland till något krystade beskrivningar. Dock måste jag säga att jag inte nödvändigtvis ogillar det. Historien om älvornas kulle är en mysig feel good-bok där man blir garanterad en historia om medmänsklighet och upprättelse.
Läsvärd bok med parallella berättelser i dåtid och nutid, trots att jag upplevde den nutida förutsägbar och lite för tillrättalagd. Intressant med den historiska skildringen av häxprocesserna i Älvdalen i slutet av 1600-talet.
Den här boken berör ämnen som jag brinner för, men tyvärr är författarens skrivande ganska dåligt. Dialogerna kändes inte realistiska, istället kändes det ständigt som om hon var vänd till läsaren och höll någon form av föreläsning. Inte som att karaktärerna talade till varandra. Tex förklarade de saker för varandra om varandra som man normalt inte hade gjort, vilket tydligt var för att informera läsaren om olika händelser men som totalt dödade berättelsens trovärdighet och flöde.
Karaktärerna kändes inte trovärdiga, förutom det jag nyss poängterade så kändes de alltför lika varandra. Som att de alla delade en enda personlighet men placerats i olika sammanhang.
Det som var bra var alla delar där skolan och lärarinneyrket kom in i bild. Här kunde man känna av författarens passion och det speglades i berättelsen.
Jag fick boken av min farmor och hade höga förhoppningar men tyvärr är det inte en bok jag hade rekommenderat någon. Det finns andra böcker som berör ämnet på ett mycket mer tilltalande sätt.
Jag brukar gilla Nemerts böcker men Älvornas kulle föll platt. Hennes karaktärsbeskrivningar är som vanligt mjuka och hon fortsätter att skriva väldigt goda karaktärer men här saknar jag en del djup. Handlingen känns stolpig och det staplas på delar som inte alls känns nödvändiga och flera av de historiska beröringspunkterna har egentligen ingen betydelse för handlingen.
Lite för många ämnen som togs in i denna bok. Älvor, separationer, övergrepp, misshandel, häxbränning, kärlek. Men på något sätt fängslade den ändå. Gillar idén med gamla brev som vävdes in i berättelsen
Så fin och gripande berättelse som tar upp allt från häxbränningar till mänskliga rättigheter, hederskultur och tacksamhet, älvor och kärlek. Att den utspelar sig ett stenkast från min farmors föräldrahem där jag tillbringat mycket tid som barn gav en extra dimension till det hela.
Boken tar sin början år 1985 när Celines make, från ingenstans, förklarar att han vill skiljas. Med detta förlorar Celine sitt arbete som lärare på skolan där maken är rektor, och hon och barnen måste flytta från det gemensamma hemmet. Med storasystern advokat Francines hjälp flyttar Celine och barnen in i ett gammalt hus i den lilla orten Sunnanäng invid Siljans strand. Ett hus där många dramatiska kvinnoöden sitter i väggarna och som enligt sägnen är byggt på Älvornas kulle. Uppe på husets vind finner Celine en dagbok. En bok mellan vars tummade pärmar hon får möta Emilia, en tapper och modig änka som tillsammans med sina barn bodde i huset på Älvornas kulle under det sena artonhundratalet. Då och nu vävs samman i en bok där man får följa många starka kvinnor genom tiden, ända tillbaka till häxjakten under 1600-talet.
Boken handlar om systerskap, att man aldrig vet vad som komma skall och det fina i att hjälpa andra.
Nemert har återigen lyckats. Jag har haft svårt att lägga ifrån mig boken. De klassiska komponenterna i en Nemert bok är med: starka kvinnor, medmänsklighet och historia. Boken innehåller dock mer humor än vad hennes böcker vanligtvis gör. Celines fyraåriga son bjuder på gulliga kommentarer. En väldigt mysig bok.
This entire review has been hidden because of spoilers.
3,5 ⭐️ OBS: boken är absolut inte dålig. Jag har satt detta betyget för att jag vanligen inte läser sådana här böcker. Tror att andra skulle uppskatta denna mycket dock!
Spoilers / Handling!!!! ———————————— Celine har blivit dumpad av sin man Håkan eftersom han nu har hittat en yngre och ”roligare” kvinna. Celine känner det som att hela hennes liv är förstört. Hennes syster Francine, en advokat, får därför plocka upp delarna av sin syster och försöka lösa ett nytt hem till Celine. Celine flyttar alltså, tillsammans med sina barn till ett hus på Älvornas kulle. Där flödar magin över sjön och älvorna visar sig de nätter de behagar. Francines liv omkullvällts också när hon försöker hjälpa kvinnor bryta sig fria från våld i sina relationer. Hon blir utsatt för hot m.m. Hur ska hon se till så att Sveriges lagar ändras till det bättre för utsatta kvinnor och barn?
I detta hus på Älvornas kulle har många speciella kvinnor bott. Celine och Francine hittar dagböcker från dessa kvinnor på vinden.
Intressant med denna boken är att man, utifrån dessa dagböcker, får lära sig om kvinnors rättigheter genom historien.
"Älvornas kulle" är en berättelse om utsatthet, orättvisor och grymhet, men framförallt handlar den om oändligt mod, osjälviskhet och en aldrig sviktande kärlek och medmänsklighet." Författaren Elisabet Nemert i efterordet.
Jag höll på att lägga ifrån mig denna bok direkt i första kapitlet som började med "Jag vill skiljas." Nej, inte ännu en roman med relationstjafs, tänkte jag.
Jag är glad att jag fortsatte läsa för denna bok har många bottnar. Det är en feelgood-roman utan att vara banal och ytlig. Den innehåller både djup och livsvisdom, allvar och glädje, mod och civilkurage och dansande älvor, och lite romantik. En del kan kännas tillrättalagt och orealistiskt, men det var lätt att överse med eftersom helheten innehöll en verklighet som finns omkring oss. Och det bästa av allt var att protagonisterna (huvudkaraktärerna) betedde sig vuxet mot varandra och andra. Även om andra runt omkring inte gjorde det. En befrielse att läsa och få som förebilder i mänskligt beteende.
Att jag dessutom är bekant med miljöerna i Dalarna ger också lite extra.
Som alltid beskriver Nemert sina huvudkaraktärer som både väldigt vackra och väldigt godhjärtade personer med fantastiska egenskaper. Blir lite cheesy. Och väldigt förutsägbart. Man förstår direkt vilka som kommer falla för varandra. Dock tycker jag inte att det gör så mycket för det finns andra element i boken som gör den väldigt bra och mysig att läsa. I boken som utspelar sig i Dalarna under 80-talet, tas även historier upp från häxjakten på 1600-talet, kvinnors rättigheter (eller brist på sådana) under 1800-talet och även både skilsmässor, sexuellt utnyttjande av barn och hedersvåld i ”nutid” som beskrivs på ett väldigt realistiskt sätt. Temat blir alltså överlag kvinnors och barns utsatthet genom århundrandena. Läsvärd och rekommenderar den varmt, om man kan förbise att den är väldigt förutsägbar.
Gillar verkligen idén med boken och storyn är bra över lag. Kul att man väver in historiska inslag men här blir det lite krystat. Som en lärobok mer än skönlitterärt. Hela tonen i boken är lite präktig och undervisande och istället för fångas av berättelsen så kommer jag på mig själv med att störa mig på språket som i stället för vackert, målande (som jag är säker på att intentionen var) blir lite klyschigt och för självklart, dialogerna styltiga och förklarande på ett sätt som dödar trovärdigheten och flytet i språket. Men språk är kanske en smaksak och historien var ändå såpass intressant att jag kämpat mig igenom hela boken trots att det tog tid. (Inte pga bokens storlek utan för att jag inte kunde läsa för mycket i taget utan att få präktighetskrupp)
"Älvornas kulle" är en fin bok som utspelar sig i flera tidsepoker och lyfter viktiga ämnen och är även till viss del allmänbildande. Dock kom jag till nästan halva boken innan jag insåg att den tiden jag trodde var nutid var i mitten av 80-talet.🙈 Kanske hade jag tankarna lite på annat håll medan jag lyssnade... Det roliga med boken var att den till viss del utspelar sig inte långt ifrån platser där jag har anknytning till. Ett stort plus för boken är att den lyfter skamfläcken som häxjakten är i svensk historia. . . #älvornaskulle #elisabetnemert #forum #boktips #ljudbok #ljudbokstips #ljudboksrecension #bokrecension #häxjakt
Jag börjar läsa och jag är snabbt fast i boken. Celines make berättar att han vill skiljas du får flytta med barnen. Det jobbigaste är jobbet för maken är rektor på skolan där Celine jobbar så hon härdar ut men börjar leta efter bostad och jobb. Till sin hjälp har Celine sin syster francine som jobbar som advokat. Då dessa två hittar ett hus vid siljans strand. Det visar sig vara ett omtalat hus med mycket historia. I husets vind hittar Celine en dagbok om just huset älvornas kulle. En underbar bok härliga karaktärer och historier som varvas i denna underbara bok.
Jag har läst böcker av Elisabet Nemert förut och tyckt de var bra men den här... otrolig banal handling och karaktärer! Dottern - en otroligt mogen och inkännande 8-åring, den otrogne maken - jätte, jätte, JÄTTEdum. Och när en sanning avslöjas på julafton så blir personen i fråga superglad när sanningen avslöjas bland alla församlade - högst osannolikt. Nä, den här boken kan du hoppas över, livet är för kort för att slösas bort på dåligt skrivna böcker. Läste inte ut den.
En svag trea, men okej. Mycket intressant historia var invävd i boken, men jag tyckte tyvärr inte att det gjordes snyggt. Det blev exempelvis långa repliker med fakta som ur en historiebok, men på nåt sätt passade det inte som vardagligt prat, utan kändes som en halvdålig lösning för att få in det man ville ta med.
Gillade dock människoödena och de fina livsberättelserna, men litterärt var jag lite besviken och missnöjd. Och förvånad, för jag har gillat andra av Nemerts böcker.
Lite väl tramsigt, sockersött och plingelingigt och dessutom störde jag mig på att någon skulle tro att folk på mitten av 80-talet gick omkring och kallade varandra ”fru Skoglund” och ”herr Lagerwall” . Den historiska parallellen drar dock upp betyget något - men detta var inte alls i författarens vanliga klass.
Härlig och enkelt skriven. Det är berättelsen, inte språket, som lyfter denna bok. Berättelsen handlar om kvinnors utsatthet i flera olika tidsepoker och hur hjälp från medmänniskor lyckats förändra livet på flera av dessa hotade kvinnor. Berättelsen handlar också om kärlek och att det finns hopp i livet.
Läste pga fick i present (av en person som förhoppningsvis inte kommer att läsa detta). Hade inga förväntningar, men blev ändå negativt överraskad. Har så många invändningar mot den här typen av böcker i allmänhet och denna bok i synnerhet men ska inte ödsla tid på att skriva ned dem. Boken får en etta för att den trots allt var lite mysig i början när Celine startar ett nytt liv i det där huset.
Det här var inte alls min typ av bok. Slätstrukna karaktärer (antingen goda eller onda), förutsägbart och spretigt. Det var för många budskap och det blev krystat när historien skulle vävas ihop. Den kanske blev bättre senare, men jag gav upp efter drygt 100 sidor. (Övernaturliga inslag är inte heller min favorit.)
Loved it. Fantastisk story. En, vad jag trodde, vanlig "vi skiljer oss, det krånglar till sig, det löser sig, slut" - bok blir precis så men med djup, historia, värdegrund och ypperligt bra skriftspråk!! Wow är lite tårig i ögat och starstruck 👍🏻🤩