Necronomicon är den mest mytomspunna av alla handledningar i demonologi och trollkonst. De få olyckliga själar som läst den kan berätta fasansfulla beskrivningar av uråldriga gudar med namn som Nyarlathotep, Cthulu och Yoh-Sothot - de som en gång har härskat över världen och kommer att göra det igen. Originalet, som ber titlen Al Azif, lär ha skrivits av den galne araben Abdul Alhazred omkring år 730 i Damaskus. Därefter översattes verket till grekiska och latin mellan åren 950 och 1228, och bannlystes av påven 1232. Detta enligt den amerikanske författaren Howard Phillips Lovecraft. Denna bok tar upp de svenska aspekterna på mytologin. Det har nämligen visat sig att Necronomicon finns i svensk översättning från år 1723, förmodligen översatt av greve Magnus de la Gardie (1666-1728). Här kan läsas noveller, artiklar och essäer om detta dunkla kapitel i svensk historia...
I Lovecrafts värld finns det nästan inget mer ikoniskt än boken Necronomicon - skriven av "den galne araben" Abdul Alhazred - som avslöjar sanningarna om världen och tycks driva alla som läser den till vansinne. Den figurerar i flera av hans verk och har liksom mycket av den mytologi han skapade levt vidare efter hans död.
Lovecraft skrev också den korta texten "Necronomicons historia" som inleder den här boken. Det är inte en novell utan skriven som en kort faktatext som om boken faktiskt skulle ha funnits (och till exempel inspirerat Robert W. Chambers "Kungen i gult", som ju i verkligheten var en föregångare till Lovecraft). Rickard Berghorn utgår sedan från samma premiss när han berättar om Necronomicons historia i Sverige, som bland annat anknyter till Swedenborg, Strindberg och tunnelbygget i Hallandsåsen.
Texten är ganska styltigt och pretentiöst skriven, vilket fungerar alldeles utmärkt med tanke på att boken alltså utger sig för att vara ett fackverk. Det blir en underhållande metanivå, och fulländas genom att en novell från sent 1800-tal av Ralph Adams Cram lyfts in i slutet av boken som ett ytterligare "bevis".
Jag kommer att tänka på Anders Fager som också på ett lyckat sätt plockat in Lovecraft i en svensk kontext, som allra bäst i den utmärkta novellsamlingen "Samlade svenska kulter".
Uppskattar man Lovecrafts värld är den här lilla boken en charmig kuriosa, som enligt en notis i inledningen dessutom ska vara den första delen i serien "Necronomicon i Norden" (som dock fortfarande inte fått någon fortsättning). Kanske hjälper det också om man har en nypa rollspelsnörd i sig (men upp med en hand, vilken Lovecraft-läsare har inte det?).