Säihkyvään 50-luvun New Yorkiin sijoittuva romaani nuoresta Sylvia Plathista, jota elämänjano ajaa suuriin seikkailuihin.
Kesäkuussa 1953 parikymppinen Sylvia saa elämänsä tilaisuuden: hänet palkataan kuukaudeksi muotilehti Mademoisellen toimitukseen. Hän muuttaa naisten hotelli Barbizoniin, jossa hän muodostaa tiiviin ystäväpiirin lehden muiden harjoittelijoiden kanssa.
Sylvia haaveilee kirjailijanurasta, mutta ennen kaikkea hän haluaa elää. Barbizonin ulkopuolella odottaa New Yorkin kiihkeä ja salaperäinen yö, jonka syliin Sylvia ystävineen heittäytyy.
Eloisa, vauhdikas ajankuva 1950-luvulta, jossa nuori Sylvia Plath tekee kuukauden mittaisen kesäharjoittelun Mademoiselle-lehden toimituksessa ja yrittää siinä sivussa elää täyttä elämää New Yorkin mahdollisuuksien keskellä, jahdaten miehiä ja yrittäen kirjoittaa kirjaa ja etsiä kustannusalan kontakteja.
En tiedä, miten tarkkaan Kirsikoita lumessa Sylvia Plathin elämää seuraa; Kirjavinkkien arviossa Tuija, joka on Plathin elämään perehtynyt, tuntui ainakin pitävän kirjaa osuvana. Vaikka ei Plathia tuntisi tai olisi varsinaisesti kiinnostunutkaan, kirja menee silti täydestä kuvauksena nuorten naisten vauhdikkaasta elämästä 1950-luvun New Yorkin sykkeessä.
Tämä oli kerrassaan huippu viihderomaani, joka ei ole pelkästään pirtelöä ja saumasukkia. Luulen, että tästä nauttivat eniten lukijat, jotka tykkäävät katsella 1900-lle sijoittuvia kevyitä epookkisarjoja, erityisesti muotiin keskittyviä. En tunne Sylvia Plathin elämää enkä tuotantoa niin hyvin, että osaisin sanoa, kuinka taidokkaasti Tahvanainen osaa ujuttaa teokseensa viitteitä Plathin kirjoituksiin (paniikkilintu, kirsikat, melonit, kankaat, meri, lokit), mutta sen tiedän, että kirja on mahtava, kepeä, ahmittava ja aistivoimainen romaani New Yorkista ja nuoruudesta aikansa naisena.
Mycket bra skriven, helt i Sylvia Plaths anda, om hennes omvälvande månad i New York 1953. Boken kan läsas som ett intressant komplement till Glaskupan - men funkar bra som en självständig roman också. Sylvias dagböcker har jag haft (alldeles för) länge på min to read -lista...
Ett erkännande: jag har aldrig läst något av Sylvia Plath. Jag vet att hon är något av en husgud för flera bekanta, men jag har bara aldrig känt lust att läsa vare sej The Bell Jar eller något annat av henne. Jag tror jag får lov att göra det nu. Sannas bok handlar om den unga Sylvia under en magisk, manisk månad i New York 1953. Den är skriven i jagform och liknar ingenting annat jag har läst. Inte vet jag hur New York kändes under en het sommarmånad 1953, men jag kan föreställa mej att det kanske kändes just så som Sanna beskriver det. Underbar - och då man har facit - hjärtskärande.
Hengästyttävällä tahdilla etenevä fiktiivinen teos Sylvia Plathin kuukaudesta Mademoiselle- lehden nuorena harjoittelijana kesällä 1953. Teos jatkaa kirjallisuudessa suosittua trendiä, jossa romaanin päähenkilönä on oikeasti elänyt ihminen. Tahvanainen on ovelasti valinnut ajankohdaksi Plathin elämästä hyvin lyhyen jakson, mutta tämä toimii hyvin: Plathin kierroksilla käyvä mieli on elävästi taitavasti esitetty.
Vaikka ei tietäisi mitään Plathin elämästä, voi kirjan silti lukea hyvin mielin: ajankuva ja nuoren naisen kokemus 50-luvun New Yorkissa on itsessään lukemisen arvoisia.
Älskar Sanna Tahvanainens sätt att skriva och ta fram oväntade berättelser! Som läsare får man en djupdykning i Sylvia Plaths inre tankar och känslor, i ett New York som smälter i hettan, modeindustrins overkliga vardag och en känsla av att vara både fången och fri. Älskade varje ord från första till sista sidan.
Tyckte så mycket om denna! Mustig, sprudlande och fylld med detaljer. Sylvia Plath har fängslat generationer av kvinnor, unga som gamla, och kommer säkert fortsätta göra det. Hur hade hennes liv blivit om hon inte dött blott trettio år gammal? Hurdana texter hade hon skrivit? Hade hon blivit en sådan ikon om hon inte gått bort som hon gjorde?
Det finns flera fiktiva fantasier om Sylvia, Tahvanainens Körsbär i snön är bara en av dem. Till skillnad från flera av de andra fokuserar denna inte på de sista åren, utan skildrar en sommar då Sylvia kanske var som mest levande. Det är stekhet juni i New York år 1953 och den unga Sylvia praktiserar på tidningen Mademoiselle. Däremellan suktar hon efter män, skvallrar om kändisar som drottning Elizabeth, Marilyn Monroe och paret Rosenberg som ska avrättas, och umgås med de andra flickorna på redaktionen. De åker taxi, dricker champagne och är fyllda av drömmar och förhoppningar. Samtidigt har Sylvia den inneboende ångesten och det svåra förhållandet till mamman som nu, äntligen, är på behörigt avstånd. Och såklart författardrömmen.
Språket är så levande och detaljrikt att staden målas upp som en film eller tv-serie framför mig. Jag njöt av berättelsen som trots sina många karaktärer och namn ändå var lätt att hänga med i. Jag ser mig läsa om denna ännu, helst utomhus i gassande solsken. Varför inte på en takterrass i New York.
NYC, 50-luku ja yksi vuosisadan runoilijoista, josta häpeäkseni en tiennyt kuin nimen: aivan täydellisen uskottavasti luotu maailma täynnä fiksuja mutta epätoivoa huokuvia nuoria naisia. Mielenkiintoista olisi tietää paljonko vaikutteita ja samaa sisältöä löytyy Elizabeth Winderin “Pain, Parties, Work”ista.
Lyssnat som ljudbok. Ibland har jag velat ge den fem stjärnor, ibland backar jag lite, men jag har fullt ut njutit av denna finlandssvenska Sylvia som galenskapar i New York och har en sådan underbar naiv och hängiven inställning till sitt skrivande, som framför allt göds av upplevelser i den verkliga världen. I min läsning kopplar jag delvis bort den verkliga Sylvia, och låter denna version ta gestalt som en helt egen skapelse. Men hon kryddas förstås av den verkliga, det är ju svårt att komma ifrån. Dock har jag inte brytt mig om fakta och detaljer, det kan för min del kvitta om de stämmer. Vad är det då, i sin kärna? Den unga tjejens dröm om Manhattan, med lika delar sex, alkohol, litteratur, mode och aktuella händelser. Paret Rosenburgs avrättning får nästan lika stor plats som Marilyn Monroe. Vänskapen med "tvillingsjälen" Carol LeVarn lika viktig som dejter med snygga intressanta män, men har dom ingen bil är det kört, Panikfågeln lurar i skuggorna, och inte mycket blir skrivet men hon LEVER... En berg- och dalbana, helt i min smak.
Ensivaikutelmani on, että tämä on varmaan sellainen viihdyttävä, kevyt kirja. Helppolukuinen teos on ja teksti sujuvaa, aiheissa leikitellään myös chic litillä, mutta mutta! Mikä ilmiömäinen yllätys onkaan lukea pidemmälle ja havaita, että tässä on todella kaunokirjallinen taideteos. Estetiikka on vahvaa ja tyyliteltyä kirjan nimestä lähtien. Kieli soljuvaa. Erityisesti teoksen moniulotteisuus ja -tasoisuus kannattelevat. Erityismaininta päähenkilön nimestä. Tuntuu kuin niin kirjailija, kustannustoimittaja ja teoksen suomentaja (lukemassani) ovat antaneet kielellisille kokeiluille tilaa ja sisäisen maailman, Sylvioiden Plathien ajattelun kuvaus on vertaansa vailla. En tiedä milloin olen viimeksi lukenut mitään näin kirjallisesti/taiteellisesti korkeatasoista -- etenkin kun teos todella yllättää ansioillaan! Kiitos ja terveiset kirjailija Tahvanaiselle ja Otavaan. Olette onnistuneet. Aion lukea kirjailijan muutkin suomennetut teokset.
🍒💋Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen (English below)💋🍒
En fiktiv roman om Sylvia Plaths händelserika månad på tidningen Mademoiselle i New York år 1953. Det är en fiktiv roman och en del av händelserna känns igen från Plaths egen roman Glaskupan. Sanna Tahvanainens Plath är ung, längtar efter att se världen och brinner för att skriva. En Plath som pendlar mellan upprymdhet och förväntan men också ångest. Ångestfågeln i bröstet som den i romanen benämns. Tahvanainen leker ofta med ord och meningsuppbyggnad, där färgen röd får följa Plath i romanen, samt Plaths egna ord "jag är" (I am) som en ledstjärna.
(Translation "Cherries in the Snow")
A fictional novel about Sylvia Plath's eventful month in New York in 1953, at the magazine Mademoiselle. The story is fictional but some of the events can be recognized from Plath's novel The Bell Jar. Tahvanainen's Plath is young with a desire to see the world and to write. A Plath feeling excitement, anticipation but also anxiety. The anxiety bird stuck in her chest, as the novel explains it. Tahvanainen playes with the language in the book. The Color red follows as a theme, also the mantra (Plaths own words) "I am".
Kirja on luettu marraskuussa ja silloin olen antanut yhden tähden äänikirjapalvelussa. Eli ilmeisesti ei ole oikein minulle uponnut. Ei palautunut kirjan tarina mieleen edes takakansitekstin luettua, joten kauhean paljon en osaa kertoa syistä yhteen tähteen. Muistan vain sen, että takakansitekstin puolesta olin kovin innokas kirjasta, mutta että kirja olisi ollut tylsä ja ei ainakaan kohdannut omia odotuksiani. Tietysti jotain kertoo se, etten muista kirjan tapahtumia ollenkaan. Yleensä muistan edes jotain, edes kirjan tunnelmaa tai päähenkilöitä ja millaisia he ovat, mutta nyt ei tullut mitään tunnetta koko kirjasta.
Sanna Tahvanainen skriver med ett imponerande driv. Det här är nästan 400 sidor dialog - och Tahvanainen är en mästare på dialog. Jag gillar glimtarna av 50-tals-New York och referenserna till de samtida händelserna. Ställvis är romanen lite för flamsig och ytlig, men fram skymtar även mörkret och djupet och det är verkligen då som romanen bränner till.