Ingrid dör i sömnen när hon bara är ett och ett halvt år gammal. När Lina Schollin Ask och hennes man tittar till sin dotter andas hon inte, men hon är fortfarande varm. Som barnläkare har Lina övat inför situationer som den här - nu gäller det hennes eget barn. "Förlåt. Vi försökte, Ingrid, men vi kom för sent. Förlåt."
De får aldrig någon riktig förklaring till varför Ingrid dog och tillvaron rämnar. Samtidigt är Lina höggravid och ska föda om bara några veckor. Hur sörjer man ett förlorat barn samtidigt som man förbereder sig på en förlossning?
Om den becksvarta sorgen och strimmorna av ljus som födelsen av deras andra flicka för med sig, handlar den här berättelsen, skriven under tiden som följer efter Ingrids död.
Den handlar om avgrunden när varje förälders värsta mardröm faktiskt blir sann - men också om hur man tillåter sig själv att fortsätta leva.
Jag hade inte läst om den när jag började läsa och blev vansinnigt drabbad. Länge sedan jag grät högt av en bok men det gick inte, berättelsen gör ont. Väcker något djupt innuti men känna ändå så viktig att göra plats för. Lyssna på. Känna. Det koncentrerade formatet tror jag verkligen var till bokens gagn. Språket är enkelt, nära, ibland stream of consciousness-aktigt men känns aldrig pretentiöst eller tillrättalagt. Snarare ibland lite kliniskt och distanserat vilket gav ytterligare lager till det berättade. Trots lovord tror jag att man ska vara mer beredd än jag var på innehållet innan man börjar läsa.
En bok som handlar om sorgen efter ett förlorat barn.
"Fyra månader har passerat och det är maj. Jag tar in tidningen och det har just regnat. Det luktar så vackert. Fuktig varm asfalt. Sedan kommer jag på allt det hemska. Då går jag in och luktar på lillasyster."
och
"... Hon skrev att hon hoppades det nya barnet skulle kunna utgöra en brygga mellan sorgen och det hoppfulla livet. Hon hade så rätt."
Var nog mina favoritcitat/Meningar. Vill skriva mer men jag saknar nog orden för beskriva det jag känner
Jag grät de första 100 sidorna när jag läste den här boken. Jag han inte ens till första sidan innan jag kände tårarna komma krypandes.
”Hade jag vetat vad som skulle hända hade jag inte lämnat dig med blicken. Någonsin. Jag försöker trösta mig med att du nog redan var död när jag började försöka rädda dig.
Trösten fungerar inte. Skulden. Skulden. Jag skulle ha varit där hela tiden.
Du var varm. Förlåt Ingrid.”
Bara att de fick resultatet för obduktionen och dagisplatsen samtidigt.
Fan, att behöva gå igenom något sånt.
4/5 stjärnor, alla kramar.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Är ju omåttligt svag för sorgeböcker. De hjälper till att banka in så kallade perspektiv; sticka hål på slentrianbubbla och vardagstöcken. Du skulle säga att de är livgivande, men det var väl lite slarvigt sagt av dig. Men icke desto mindre sant, du vet, med dikotomier och hela det köret. Bra sagt!
Avskalat och känslomässigt om att förlora ett barn. Beskrivningen av alla händelser, vardagen, känslorna, hopplösheten, hoppet träffar rakt i hjärtat. Helt sjukt att den här berättelsen är sann.
En bok om det ofattbara som kan hända en förälder, jag grät under hela läsningen, en fin bok om livet och hur man kan leva vidare med sorgen som finns där för alltid.
Så ändlös sorglig men ändå så fin. Grät mig igenom hela boken och läste den i ett stycke. Fin och naken skildring om hur livet blir när det absolut värsta händer.
Hjärtskärande, intressant skildring av sorgearbetet efter ett litet barns bortgång, sett ut mammans perspektiv, om "ett föräldraskap som fortsätter men som inte syns". En språkligt lättläst bok, men fylld av situationer och reflektioner som är smärtsamma att ta till sig, såsom: "Något annat barn fick Ingrids dagisplats."
”Ett föräldraskap som fortsätter men inte syns”. Fruktansvärt vacker och stark bok. Känslorna går som svallvågor genom kroppen och jag ryser efter många textrader. Döden är underlig, speciellt när det gäller ett barn.
Ärlig. Djup. Kamp varje dag. Flashback av min egen kamp. Det är precis så det känns när man förlorar sitt barn. Tack för den boken! Klokt att du skrev ned dina tankar❤️